tisdag 5 augusti 2014

Då tänker jag på Sigrid


Bokens titel: Då tänker jag på Sigrid
Författare: Elin Olofsson
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2013
Antal sidor: 255

Det är så vackert, så vackert och jag blir alldeles tagen. Sydsvenskan har skrivit i sin recension att Elin Olofssons språk är "skimrande" och det håller jag helt med om. Det är mjukt, poetiskt, vackert - och vartenda ord känns välavvägt och genomtänkt.

I en liten avsides jämtländsk by ligger gården Storgårda, där Sigrids mor och far levde under slutet av 1800-talet med mängder av djur, skog och mark i sin ägo. Som enda barnet i huset fick Sigrid ärva allt medan hennes fostersyster Karolina slängdes brutalt ut med huvudet före, förpassad till en liten oansenlig stuga.

I små glimtar blottläggs Sigrids liv, tills vi får en bättre bild av vem hon egentligen var. Hur hon träffade maken Thore och varför hon valde honom som sin man. Hur deras liv gestaltade sig tillsammans med de två sönerna Åke och Bosse - och varför hon hade så svårt att knyta an till den yngre av dem. Varför alla uppfattar henne som så känslokall, elak och oresonlig.

Nu sitter Sigrid på ålderdomshemmet, oförmögen att göra något alls, sjuklig och svag, dement och döende. Hon har inte träffat sina söner på många långa år, men så kommer barnbarnet Hanna på besök - Hanna som aldrig egentligen har fått hälsa på sin farmor ens som barn, Hanna som alltid varit rädd för farmor Sigrid, Hanna som nu flyttat in temporärt i Storgårda och tänker att hon vill hinna lära känna Sigrid innan det är för sent.

Berättelsen handlar till stora delar om Hanna, som flyr från ett glassigt reklambyråjobb i huvudstaden och en omöjlig kärleksaffär med en kollega, flyr upp till pappa i Jämtland och till lugnet på Storgårda. Där kan hon fundera över sitt liv, tänka i tystnaden, börja måla igen. Och där börjar hon grubbla över farmor Sigrids liv och hur allt kunde bli som det blev.

Mitt foto: En gul regnjacka matchar Hanna på den fult photoshoppade bilden på bokomslaget.

Betyg: Det är så vackert skrivet och så innerligt, så man kan knappt lägga ifrån sig boken.

Rekommenderas till: dem som gillar relationsromaner och inte räds vemod och sorg.

Snackis: Ja, det här passar i en bokcirkel!

Länk till boken på Adlibris: POCKET.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar