Krigsdagböcker 1939-1945

Bokens titel: Krigsdagböcker 1939-1945
Författare: Astrid Lindgen
Förlag: Salikon förlag, 2015
Antal sidor: 355

Jag visste nog inte riktigt vad jag skulle vänta mig av denna bok. Kunde det vara intressant att läsa privata dagböcker skrivna under andra världskriget, varvade med tidningsartiklar och andra urklipp - bara för att det var Astrid Lindgren som skrivit? Jag var lite tveksam. Boken är tjock och när jag fick hem den var det väl inte så att jag direkt slängde mig över den...

Det har skrivits en hel del om det faktum att Astrid Lindgren under kriget arbetade på Allmänna säkerhetstjänstens postkontrollanstalt med att läsa (och censurera) brev. Därmed hade hon en annan inblick i krigets fasor än många andra svenskar, eftersom hon fick läsa mängder av vittnesskildringar från kontinenten och från våra grannländer. Hon plöjde dagstidningar, lyssnade på radio och hade ett arbete som gjorde henne mer informerad än många andra i Sverige vid den tiden.

Själv tycker jag dock att det är det vardagliga som fastnar, det som faktiskt hade varit spännande att läsa även om det inte var vår älskade och världsberömda författarinna som skrivit dessa dagböcker.

Nu är det lite svårt att bortse från att många av oss känner till en hel del om Astrid Lindgrens liv, hennes föräldrar och uppväxt, hennes man och barn - men bokens behållning är märkligt nog inte att det är just hon som skrivit, utan hur hon har gjort det.

Vi får följa familjen Lindgrens liv alldeles från krigsutbrottet i Europa genom många tröstlösa år - då alla hela tiden trodde att nu måste det väl ändå ta slut! - till den efterlängtade freden. Astrid beskriver allt från ransoneringskort och besparingar till hur lyckligt lottade de ändå är. Hon jämför ständigt med de frysande finländarna och ryssarna, de svältande grekerna och fransmännen, de sönderbombade tyskarna och engelsmännen, de rädda danskarna och norrmännen.

Boken har ett enormt flyt, är skriven precis sådär lätt och ledigt som vi är vana vid att läsa Astrid, orden liksom bara bubblar ur henne och hon blandar i samma stycke sin oro för dottern som fått mässlingen med oron för "ryssen".

Många av tidningsurklippen struntade jag i att läsa, de gav mig inte så mycket. Men jag är otroligt glad att jag köpte och läste boken, för det är en vittnesskildring skriven av en ung tvåbarnsmamma - då helt okänd som författare - och i realtid. Inget är ditlagt i efterhand eller justerat. Det ger en helt autentisk bild av hur det kunde vara att leva i Sverige under andra världskriget och hur vardagslivet såg ut samtidigt som hela tiden hotet om invasion och krig hängde över landet.

Mitt foto: Dessa ransoneringskuponger har jag hittat i släktens gömmor. De visar hur man fick köpa begränsade mängder av allt från smör, ägg, mjöl, kött, fisk och annan mat till skor och textilvaror. Kvinnan som ägde dessa ransoneringskort samlade ihop måsägg nere vid stranden, har jag fått mig berättat, för att det var så svårt att få tag på hönsägg.

Omdöme: En mycket läsvärd bok som är högaktuell än idag. Kan läsas av den som vill veta mer om Astrid Lindgren eller den som, liksom jag själv, är väldigt historieintresserad och uppskattar att få en inblick i en vanlig människas liv. Kan läsas av den som vill veta mer om hur svenskarna upplevde kriget som rasade kring dem, eller av den som betvivlar nödvändigheten i att ha ett EU som ytterst är ett fredsprojekt...

Länk till boken på Adlibris: VACKERT INBUNDEN