fredag 17 februari 2017

Hundra omistliga ting


Bokens titel: Hundra omistliga ting
Författare: Lucy Dillon
Originalets titel: A Hundred Pieces of Me
Översättare: Ann Björkhem
Förlag: Forum, 2015
Antal sidor: 488

Jag är inte någon riktig feelgood-läsare. Blir det för gulligt slår jag bakut. Är kärleken för sockersöt orkar jag inte med den. Men så valde en bokklubbsväninna att vi häromåret skulle läsa Jojo Moyes "Me Before You" (Livet efter dig) och jag insåg att det var en bok jag tyckte riktigt bra om!

Efter det har jag varit mer öppen för genren och när jag såg flera bokbloggare skriva så varmt om Lucy Dillon läste jag hennes "När livet börjar om" i höstas. Den var riktigt mysig och jag mådde bra av att läsa den. "Hundra omistliga ting" är påfallande lik i sin uppbyggnad kring den unga kvinnan Gina, hennes man Stuart som tidigt i boken går ifrån henne, hennes lojala väninna Naomi (som råkar vara gift med Stuarts kompis) och Ginas överspända mamma som mest skäller och gnäller.

Gina flyttar in i en tom, vit lägenhet och får hjärtklappning av att se sina hundraelva flyttkartonger fylla de rena ytorna där hon ska börja ett nytt liv. En efter en går hon igenom kartongerna, tittar på sakerna och sorterar dem efter om de ska slängas, säljas, skänkas eller sparas. Sånt här feng shui-tjafs har jag grymt svårt för och för övrigt tror jag inte en sekund på att de flesta av oss är villiga att endast ha hundra prylar men tur nog uppehåller sig inte författaren särskilt länge vid just det momentet.

Istället får vi följa med Gina till jobbet som projektledare på en omfattande renovering av en K-märkt herrgård som ägs av ett ungt par, Nick och Amanda. Det börjar bra men urartar fort då Amanda jobbar utomlands, aldrig är hemma och sällan engagerar sig i husköpet - och hur ska Nick förhålla sig till det? Vill han bo där själv, hyra ut, sälja? Vad han inte har en aning om är att Gina har spanat in den här herrgården för länge sedan och velat äga den i åratal. Och att hon (motvilligt) börjar känna sig attraherad av Nick, fast han är hennes uppdragsgivare...

Men innan det kan hända något alls måste Gina först göra upp med sin konflikträdda mamma, med sin stora ungdomskärlek Kit, med sin svekfulle ex-man Stuart och i viss mån med sin påprackade kapplöpningshund Buzz. Sedan kan hon börja leva livet precis så som hon själv vill.

Mitt foto: Lucy Dillon gillar uppenbarligen hundar, så här har boken placerats i min hunds torrfodertunna.

Omdöme: På min beskrivning ovan låter ju "Hundra omistliga ting" som en otroligt simpel roman som man gäspar sig igenom. Men nix! Jag måste säga att den är varm, mysig, rätt förutsägbar och kanske lite väl söt men ändock skön läsning när man vill fly sitt eget vardagsliv och hoppa in i en engelsk småstad och några fiktiva människors ganska allmängiltiga problem.

Länk till boken på Adlibris: POCKET och STORPOCKET.

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. Jag tror inte att jag har avslöjat för mycket :-)

      Radera
  2. Vill väldigt gärna läsa denna, läst en av böcker av Dillon tidigare. Dels Ensamma hjärtan och hemlösa hundar som jag älskade. De är perfekta när man behöver något snällt som ändå inte känns som en sockerchock tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra uttryckt! Skön läsning, underhållning för stunden, gulligt men inte så sött och tramsigt så det blir olidligt.

      Radera