Ahlströms snabbläsning

I helgen var det en intressant text i DN, där Kristofer Ahlström skriver om våndan att inte hinna läsa så många böcker som han skulle önska. Målet är 300 böcker på ett år, ungefär en bok om dagen.

Han filosoferar kring hur sjutton man ska orka och hinna det, när man samtidigt har ett heltidsjobb och när ens fritid kräver att man har diverse sociala konton att läsa och skriva i, och förväntas se en mängd halvdana avsnitt av en ny amerikansk serie på Netflix. Förutom att man ska träna och ha sex också...

Tja, det är lite knepigt att hinna allt. Jag håller med dig, Kristofer! Och det är sannerligen inte så enkelt som att säga "Det gäller att prioritera!". Ju mer jag funderar på det, desto värre tycker jag att det är att säga en sån sak.

Om man har prioriterat att få barn framför att avstå (vi förutsätter nu att man alls kan få barn) så betyder ju inte det att man alltid i alla lägen tycker att det är superkul att prioritera barnen framför läsningen - men man är illa tvungen. Simskolor, utvecklingssamtal, att laga en vettig middag och packa gympapåsar kanske inte alls är vad man har lust att göra, men det är tämligen nödvändigt.

Om man har prioriterat att starta eget framför att jobba som fast anställd på ett tryggt ställe dit man kan gå utan att känna att "idag måste jag tokprestera, annars får jag ingen lön den här månaden heller..." så kanske man kan slappna av på kvällen och sätta sig med en god bok, istället för att fortsätta jobba lite till innan man stupar i säng.

Att man tittar på teve någon gång betyder inte med automatik att man inte läser mycket.
Att man har Facebook, Instagram och Twitter betyder inte heller att man aldrig läser något annat än korta meddelanden illustrerade av mediokra foton.
Det är kanske inte heller alltid så självvalt, utan något man förväntas göra - i sitt arbete eller i en roll man har på fritiden eller i en ideell organisation.

Kristofer Ahlström provar diverse tjänster som kan sammanfatta böcker eller hjälpa en att snabbläsa dem. Han är inte så imponerad. Själv undrar jag om det verkligen är viktigare att läsa många böcker än att försjunka i dem, ta till sig dem, njuta av dem, hinna notera ordval och kunna upptäcka även allt det där som inte skrivs rakt ut.

Artikeln avrundas med:
"Jag har redan börjat tänka på dem (böckerna, min anm.) som något att fly ifrån istället för att fly in i; inget man ska njuta av utan något man ska ha avklarat."

"Deltagarna i världsmästerskapet i snabbläsning läser mellan ett tusen och två tusen ord i minuten men förstår bara hälften av vad de tar in. Om man har sett ett ord utan att förstå det - har man då ens läst?"

Ja, det kan man verkligen fråga sig.