tisdag 17 april 2018

Olyckan


Bokens titel: Olyckan
Författare: C. L. Taylor
Originalets titel: The Accident
Översättare: Fredrika Spindler
Förlag: Lind & c:o, 2018
Antal sidor: 326

Hemmafrun Sue är i fyrtioårsåldern och bor med sin make parlamentsledamoten Brian nära London. Tillsammans har de den 15-åriga dottern Charlotte och i familjen ingår även Brians utflyttade son Oliver samt en älskad golden retriever. När romanen startar har familjen just kastats in i totalt kaos efter att Charlotte blivit påkörd av en buss och hamnat i koma. Hon ligger på sjukhus och trots att det inte finns några fysiska skador som hindrar henne från att vakna upp, så är hon helt borta.

Föräldrarna spekulerar i vad som hänt. Brian tror att det var en olycka; att Charlotte inte såg sig för när hon gick ut i gatan, att hon snubblade, att hon tittade på sin mobil, att hon skulle rädda ett gulligt djur. Sue däremot misstänker att dottern tog ett kliv ut framför bussen med flit, för att avsluta sitt liv.

Sue har nämligen hittat Charlottes dagbok som ger vissa luddiga ledtrådar om att hon är jagad, inte vill leva, är utsatt för press...

Boken är spännande skriven trots att man har god lust att smacka till Sue emellanåt, eftersom hon är så förbannat fixerad vid den destruktive kvinnomisshandlande pojkvän som hon flydde ifrån för tjugo år sedan - och för att hon gör så dumma grejer så det skulle platsa i någon av "Scream"-filmerna (tänk: ung idiot går in i tomt hus där mördaren smyger omkring med blodig machete).

Det här är ingen deckare och det förekommer inga poliser. Det är en rysare i psykologisk mening, eftersom man undrar om Sue har rätt i sina antaganden (det vore hemskt!) eller om hon är komplett galen själv och borde spärras in.

Hur mycket vet vi egentligen om vad våra tonåringar gör? Sue letar reda på dotterns tjejkompisar och pojkvänner, sexpartners hon inte visste existerade och lärare som hon tycker är mystiska. Samtidigt får hon ruggigt obehagliga souvenirer hem till sig själv, sånt som bara hon och galningen till ex-fästman kan känna till - så ingen annan tror henne.

Omdöme: Om någon frågar mig om ett år, så kommer jag antagligen att ha vaga minnen av denna bok. Den är inte märkvärdig men den är spännande och jag sträckläste den med nöje.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och POCKET

2 kommentarer:

  1. inbillar mig att jag hade koll på mina tonåringar, pratade med varandra, gillar dina foton

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för komplimangen! Den här morsan har noll koll, kan man lugnt säga...

      Radera