söndag 19 augusti 2018

Papperskorgen nästa!

Jag har enormt svårt för att slänga böcker, det bär mig emot något alldeles otroligt. Jag försöker in i det längsta att spara dem, därefter att skyffla ut dem på landstället, släktingar, vänner eller secondhandaffärer och antikvariat. Men ibland händer det att riktigt usla böcker åker till soptippen.

En uppgörelse mellan mig och maken (han måste ge bort en kartong med DVD-filmer som ingen vettig människa ändå vill se på, mot att jag måste rensa ut böcker ur bokhyllan) resulterade i att ett gäng böcker kommer att skänkas bort den kommande veckan.


Några som jag gillade jättemycket på 90-talet, var Torey Haydens böcker om barn som far illa. Nu vill jag inte ens bläddra i dem! Misstänker att föräldrar till barn med olika varianter av autism eller med psykiska handikapp skulle bli upprörda över hur barnen i böckerna beskrivs. De är "emotionellt störda" och "psykiskt handikappade" och allt möjligt annat.

Torey Hayden är speciallärare och barnpsykolog i en småstad i Mellanvästern. Hon beskriver knepiga ungar som hon haft i sin klass och inte kan glömma. Jag misstänker att det mesta utspelar sig på 1980-talet.

Varenda en av ungarna har blivit utsatt för våld och misshandel, incest och sexuella övergrepp, varit gravida som 11-åringar, flyttat runt mellan hundra familjehem, varit inlåsta eller utelåsta, utsatts för satanism, ockultism och rituella slakter eller sett sin mamma döda någon familjemedlem. Typ så.

Nej tack, de här behöver jag inte ha i min bokhylla längre.



En annan författare som jag har åtskilliga böcker av, är Slas (Stig Claesson), som min mormor var förtjust i - antagligen beroende på att han var Stockholmsskildrare och bodde i hennes kvarter och var i hennes ålder - men när jag bläddrar igenom romanerna kan jag inte känna någon dragning alls. Pratiga, tråkiga, som om tiden sprungit förbi dem. Hejdå, Slas-böckerna, ni får också återvinnas!



Unga tjejer som dyker under vatten är gemensamt för två av pocketböckerna som jag hivar ut: "En himmel för Elliott" och "I en familj finns inga fiender" - båda skrivna av svenska författarinnor. Båda handlar om relationer, föräldraskap och svunna barndomar. Ingen av dem fastnade i mig, sorry.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar