Jag borde sagt det först

Bokens titel: Jag borde sagt det först

Författare: Annika Wall
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2020
Antal sidor: 224

Fia hänger framför scenen och beundrar den åtta år äldre Kricke som spelar i ett rockband och är stadens kändis. Alla vill vara med honom; han är snygg, tuff, spelar gitarr och har en lysande framtid som musiker och låtskrivare. Och han väljer Fia, av alla tjejer! Bjuder in henne till bandets hotellrum efter spelningen och visar att det är just henne han vill ha.

"Jag var ju kär i en annan tjej egentligen, men hon ville inte ha mig just då för hon var ihop med en annan. Och så stod Fia där längst fram på ett gig och hon såg lite kåt ut, så jag tänkte att jag kanske kunde få ligga den kvällen - och det fick jag ju. Men sen var hon ju så jävla envis, bara kom och satte sig i mitt kök, så det rullade på och helt plötsligt var vi gifta och hade barn och hus utan att jag visste riktigt hur det hade gått till."

Så förklarar Kristian det för parterapeuten när han och Sofia går dit för att försöka reparera sitt förhållande. De är nu i 40-årsåldern, har två unga tonårssöner och bor i ett trevligt villaområde med många vänner bland grannarna. 

Kristian sitter hela dagarna i husets källare där han inrett en studio (som absolut ingen får komma in i) och försöker skriva låtar, men det går inget vidare. Sofia däremot är framgångsrik i sitt yrke på en reklambyrå i stan och det är hon som försörjer familjen, allt medan maken blir mer och mer bitter över sitt misslyckande.

"Jag borde sagt det först" är Fias första tanke när hennes man säger att han vill skiljas. 

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken, även om jag fnös åt vissa partier som kändes lite Bridget Jones-tramsiga. Den innehåller en god portion girl power och kvinnor-kan, och visar en rad kompetenta kvinnor. Pluspoäng på det!

Texten är lite lättviktig, såtillvida att ett långt äktenskap upplöses på nolltid och det är inga enorma problem med det. Visst, Sofia gråter och ömkar sig själv och vill hämnas på Kristian. Hon är bitter, besviken och ledsen. Men man får ändå säga att det går över väldigt fort - kanske för att hon får bra hjälp av vänner och arbetskamrater - och skilsmässan verkar inte så svår. De av mina vänner som gått igenom liknande situationer har inte handskats lika lätt med det som Sofia gör. Hennes acceptans av det havererade äktenskapet verkar gå hand-i-hand med ilskan; när hon upptäcker saker som maken undanhållit henne (både fysiska ting och händelser) blir hon rasande arg och med det kommer också en befrielse.

Mitt omdöme: En slukarbok som jag läste nästan i ett svep. Lätt och ledigt skriven, sackar aldrig utan har ett bra driv rakt igenom. Fias materiella sida - att det kanske inte är så lätt att skiljas från ett hus man renoverat eller från vackra prylar man köpt in för sparade pengar - är något jag kan sympatisera med, hur ytligt det än låter. Gillar också passagerna där man får läsa om hennes tankar på vad som kunde varit, vägvalen som gjordes, livet som blev.