Kaffe med mjölk

Bokens titel: Kaffe med mjölk
Författare: Ella-Maria Nutti
Uppläsare: Marie Richardson
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2022
Antal minuter: 3 tim 49 min

"Kaffe med mjölk" är en kort, koncentrerad berättelse om en mor-dotter-relation som sätts på hårda prov. Det är en oerhört tät text, som helt fokuserar på två personer: den unga kvinnan Tilda som studerar juridik i Stockholm och bor med sin hund i en minimal lägenhet, och hennes mamma Agneta som längtat ut men blivit kvar i uppväxthemmet i Gällivare, där hon sliter i äldrevården och bor med en karl som hon mest har som sällskap. 

Trots att Agneta inte ens fyllt femtio, räknar hon med att dö snart. Frågan är bara: hur ska hon kunna berätta det för Tilda? Den älskade dottern som är så långt ifrån henne, på så många vis. 

De hörs ibland på telefon, men har inte mycket att säga varann. Agneta berättar aldrig något väsentligt för Tilda: som att hon ska dö, som att Jörgen har flyttat in hos henne, som att hon älskar sin dotter mer än allt annat. Även dottern håller sig för sig själv och bjuder inte in sin mamma till närhet och samtal, utan sätter upp en hård fasad och demonstrerar sitt oberoende. 

Flera gånger tar Agneta sats och tänker berätta att tiden rinner ut, att hon kommer att dö ung, att det inte är långt kvar. Men det är så förtvivlat svårt att säga! Så mycket lättare att smussla med medicinerna, klä sig så att venporten inte syns, hoppas att Tilda inte begriper varför Agneta blivit så mager...

Mamman åker till huvudstaden för att träffa sin dotter, men det blir inte mycket lättare av det. I tunnelbanan hörs högtalarrösten ropa ut sitt "Se upp för avståndet mellan vagn och plattform", och det blir så tydligt att det är just ett sånt avstånd som finns mellan mor och dotter. Dagarna hos Tilda visar i alla fall att det finns starka band mellan dem, precis som de vävda samiska band som figurerar i berättelsen och som gått i arv - bokstavligt och bildligt! - från mormorn till mamman till dottern.

Allt annat än Agneta och Tilda är suddig bakgrund; det verkliga dramat utspelas helt i orden som inte sägs. En vacker, vemodig och plågsamt äkta berättelse med fin känsla för detaljer. Skickligt läst av Marie Richardsons lugna stämma. Den här boken är en av få som jag ger etiketten "favorit".