Djävulspakten

Bokens titel: Djävulspakten
Författare: Max Seeck
Originalets titel: Kauna (tror jag, efter detektivarbete)
Översättare: Bo Samuelsson
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023
Antal sidor: 458

Max Seeck är Finlands utmärkta svar på svenska Kepler, skulle man nog kunna säga, korsat med Dan Brown. Han skriver actionfyllt, spännande, alltid med högt tempo, i korta kapitel som avslutas med cliffhangers. 

Miljöerna är mycket bra beskrivna, medan persongalleriet är tämligen stereotypt: bitchig lesbisk chef, sunkig och svettig datanörd, vackra unga kvinnor med långt hår och stiliga unga män, muskulösa mördare, fåordiga vakter och såklart snabbtänkta kriminalare. 

De två tidigare böckerna i serien - "Den trogne läsaren" och "Ondskans nätverk" - hade en osannolikt hög andel seriemördare, ritualmord, sekter och mystiska ordenssällskap i sig... Kanske inte mitt favorittema direkt, så just därför uppskattar jag denna tredje bok allra mest. Här är det en klassisk mordgåta med förgreningar decennier bakåt i tiden. Riktigt spännande deckare, där jag uppskattar att vi slipper de hemliga sällskapen och där kommissarie Jessica Niemi tonas ner rejält till förmån för sin kollega Jusuf. Bra drag av författaren att skifta fokus!

I "Djävulspakten" mördas en av Finlands mest inflytelserika företagsledare, just den kväll då koncernen ska fira ett stort jubileum. Företaget är mitt i ett generationsskifte och det är lite oklart vem som ska ta över, samtidigt som man varslat några tusen anställda efter ett beslut om nedläggning av en lokal fabrik. Men det är inte bara dagsaktuella händelser som gör att folk önskar livet ur den stenrike VD:n, det finns många i hans närmaste omgivning som har minnen av oförrätter och hemska händelser flera decennier tillbaka...

Den som gillar Da Vinci-koden och egentligen skulle gilla Kepler om det inte var så sinnessjukt mycket blod, våld och tortyr i de böckerna, den ska absolut läsa Max Seeck! Helst dock i ordning, för även om böckerna är fristående så vinner de på att man lär känna Helsingfors kriminalare.

Min bild: Vem gillar inte gröna marmeladkulor?! (Hade inte något mer finskt än detta hemma.)

Tack till förlaget för recensions-exet!