Stora små lögner

Bokens titel: Stora små lögner
Författare: Liane Moriarty
Originalets titel: Big Little Lies
Översättare: Anna Strandberg
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2016
Antal sidor: 442

Madeline är en sån där människa man kan bli smått galen på: högljudd, tar plats, alltid i centrum, utseendefixerad. Boken börjar samma dag som Madeline fyller 40 år och vrickar foten i sina högklackade skor, eftersom hon stannar bilen vid ett rödljus och öppnar dörren och springer fram till en annan väntande bil för att skälla ut dess förare som fipplar med mobilen.

Madeline blir ompysslad av en ung kvinna, Jane, som visar sig ha exakt samma ärende: de ska nämligen båda två åka till skolan med sina femåringar som denna dag har introduktion i förskoleklassen. Jane är bara 24 och därmed så mycket yngre än alla de andra mammorna att de flesta tar henne för au pair. In i handlingen kommer sedan Celeste, den stormrika och vansinnigt vackra tvillingmamman vars söner också ska gå i klassen - och som även hon är en av Madelines vänner.

De här tre kvinnorna är bokens stomme. Sedan kryllar det av makar, ex-män, pojkvänner och frånvarande pappor också. För att inte tala om alla dessa mammor till andra femåringar! Men det knyts ihop snyggt och är inte svårt att hänga med i vem som är vem. De tre kvinnornas vänskap är fint beskriven och författaren är skicklig på att gradvis ge karaktärerna mer och mer djup.

Redan i första kapitlet får vi veta att det kommer att inträffa ett dödsfall på skolans föräldrajippo ett halvår senare. Vem som är död vet vi inte och inte heller vem som orsakat det hela. Tyvärr förstör författarens upplägg så mycket för mig: de flesta kapitel avslutas med infantila och högst osannolika citat från företrädesvis mammorna i klassen då de utfrågas av en polis. Det de säger är så urbota korkat:

Gabrielle: "Celeste såg fantastisk ut, förstås. Jag har med egna ögon sett hur hon stoppar i sig kolhydrater utan att blinka, så kom inte och säg att det finns någon rättvisa här i världen."

Bonnie: "Vi hade faktiskt ingen möjlighet att komma på introduktionsdagen för vi var på en familjeretreat med healing i Byron Bay. Det var en otroligt andlig upplevelse. Du kan få adressen till deras webbsida om du vill."

Tänker er såna imbecilla kommentarer boken igenom, det är bedrövligt och drar ner mitt betyg rejält. Finns det någon som snackar på det viset i ett polisförhör?

Egentligen är det här en riktigt bra historia om vänskap, lojalitet och skuld. I boken figurerar ett ganska stort antal kvinnor som blivit våldtagna, utnyttjade, misshandlade eller vars män varit otrogna. Viktiga berättelser förpackade på feelgood-vis (hur man nu lyckas med den bedriften, men det gör faktiskt Liane Moriarty).

Mitt omdöme: Det är en bra bok och den är lättläst, men sluta tramsa med läsarna.

Länk till boken på Adlibris: POCKET