Förlag: Norstedts, 2020
Antal sidor: 599
Det är näst intill omöjligt att sammanfatta en sån här bok, som består av så många vindlande tankar och stickspår. Uppenbarligen klarar inte ens förlaget av det, för baksidestexten är bland det dummaste jag läst på länge (tro inte på den!).
Jag har svårt att läsa mycket och länge - pga taskiga ögon - men den här boken var ren njutning för mig, trots att den är sexhundra sidor lång. Jag prickade för mängder av stycken, som jag gladeligen hade läst högt om någon bara ville lyssna.
Amanda Svensson är helt fantastisk på att skriva, hon framstår som blixtrande intelligent och mycket påläst, måste rimligen ha en enorm fantasi och lyckas dessutom få dessa nästan feberdrömsliknande scener att kännas helt rimliga.
Trillingarna Sebastian, Clara och Matilda är unga vuxna och har sedan några år gått skilda vägar. Kvar i uppväxtstaden Lund finns mamma kyrkoherden; pappa har dragit till Berlin för att förverkliga sig och hitta en ny kvinna.
Clara är tokneurotisk och rädd för exakt allt. Av en mycket speciell anledning bestämmer hon sig för att åka till Påskön - inte för att se de märkliga stenstatyerna utan för att träffa Jordan, en jordens-undergång-är-nära-profet med Jesus-vibbar som har en känd blogg och numera en liten klan runt omkring sig som bor på stranden och väntar på domedagen.
Matilda kallar sig själv för en elak människa, tänker på sig själv som den av trillingarna som alltid obstruerat och bråkat. Hon har åkt in på psyket ett antal gånger men nu medicinerar hon och mår bra. Eller nja, hon mår jättedåligt för hon får ont i huvudet av färgen blå. Jobbigt, när så mycket runt oss är blått! Billy, hennes pojkvän, kommer från Berlin (men ingen av dem vet att Matildas pappa är där) och har en dotter med samma namn som mobiltelefonernas automatiska svarare. Matilda tycker inte att hon förtjänar Billys kärlek, eller någon annans heller, allra minst Siris.
Sebastian ska vara den lugna, trygga och stabila av trillingarna men han mår fruktansvärt dåligt efter att hans flickvän begått självmord. Han reser till London och får genast jobb på ett institut som är bland det märkligaste man kan tänka sig; lite som en mix av James Bonds MI5, "The talented mr Ripley" och andra spionhistorier. Där ska Sebastian forska på spektakulära, mänskliga hjärnor - levande sådana! Till sin hjälp har han en gorilla med osvikligt god moral och hög integritet samt en bindgalen snygging som tycker sig se chiffrerade utmaningar och hemliga koder i allt. Kanske har hon rätt? Vad Sebastian inte vet, är att hans mystiske chef har väldigt bra koll på allt som sker inom institutet och att han har en helt egen agenda.
Mitt omdöme: Det här är rasande bra! Helt underbar bok om man önskar sig en tjock roman att bara försjunka i och njuta av, trots att den osar av ångest och deppighet. Klipsk är den också. Och lite läskig, eftersom namn och händelser upprepar sig och återkommer på ett ganska skrämmande sätt. Det är väl just det som gett boken dess titel: att allt hänger ihop, allt ingår i ett system - och det är inte bara så imponerande så det bländar, det är också i sig ett bländverk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar