Jonglerar fyra böcker samtidigt

Bild ur Sally Jones.

Nu håller jag på med fyra böcker samtidigt - inte särskilt splittrande eftersom jag nästan alltid har flera böcker igång på samma gång - men det är knepigt att bli klar med dem.

Den första är "Kajakbyggerskan", en debutroman av Gunilla Cullemark, Hoi förlag. Överraskande bra! Återkommer förhoppningsvis snart om den.

-

Den andra är Augustin Erbas "Snöstorm", han som är en av mina favoriter - både i romanform och när han skriver kåserier och betraktelser i DN. Det här är en underbar bok som jag hann läsa klart till frukosten imorse. Recension inom kort!

-

Den tredje är en ljudbok som jag för några år sedan hellre skulle dött än deklarerat högt att jag lyssnade på: "Livet med klimakteriet - hormoner, träning, välbefinnande" av Katarina Woxnerud. Ska ärligt säga att jag höll på att bryta ihop och grina redan vid första meningen i denna bok (som för övrigt är knastertorr som en FASS-lunta, kanske beroende på människan som läser upp den...):

"Alla vill bli gamla, men ingen vill vara gammal". Jag fick ett mindre sammanbrott av den meningen. JAG VILL INTE VARA GAMMAL! Hur kunde det gå så här fort? Jag tog nyss studenten. Jag var nyss den yngsta tjejen på jobbet. Jag var nyss den unga mamman. 

Jag vägrar bli en fyrkantigt testosteronstinn tant utan kvinnliga former och med mustasch på överläppen - eller en spinkig gammal kvinna utan ork till något alls. Inser nu att det inte behöver bli så och att jag nog missuppfattat en del grejer (men inte tusan är det kul att bli av östrogenet, jag har hellre mens tills jag fyller hundra känns det som nu!)

Boken är fantastiskt bra så här långt och handlar mycket om att leva ett gott, bra, hälsosamt liv med träning för att maximera de återstående åren av ens liv; de där åren som man på ett sätt inte vill ha men ändå älskar eftersom alternativet är döden. Men att lyssna är nog inte så bra som att läsa, för uppläsningen lämnar en hel del att önska.

Den fjärde är den bok jag längtat mest efter, förutom Hilary Mantels avslutande trilogi-del. Nämligen Jakob Wegelius "Den falska rosen". Jag portionerar ut den i småbitar, för att njuta riktigt länge. Alltså: den är så underbar! Berättelsen, stämningen, historieskildringen, illustrationerna, tja hela layouten. En riktig tiopoängare, precis som jag trott.