fredag 30 april 2021

Arvtagaren


Bokens titel: Arvtagaren
Författare: Camilla Sten
Uppläsare: Callin Öhrvall Delmar
Förlag: Norstedts, 2020
Antal minuter: 9 tim

Jag tyckte verkligen jättemycket om Camilla Stens ungdomsbok "Bergtagen", som jag skrivit om här tidigare. Men när jag lyssnade på ljudboken "Arvtagaren" fick jag dubbelkolla att det verkligen inte var en ungdomsbok - kanske något hon gett ut väldigt tidigt i karriären? - för den kändes så omoget skriven och även barnslig i intrigen. 

Handlingen har ett klassiskt upplägg à la gotisk roman. En ung, nervig kvinna åker tillsammans med sin mesige, oföretagsamme pojkvän till sin döda mormors landställe. Huset ligger givetvis så långt ut på vischan att det varken finns grannar, stora vägar eller internet- och telefonuppkoppling. 

Den unga kvinnan har inte tidigare känt till stället, trots att hon vuxit upp med sin mormor. Nu har hon alltså ärvt en okänd herrgård ute i ingenstans. (Ni fattar själva att det antagligen står något i stil med "huset ruvar på hemligheter" på romanens baksida - jag vet inte, för jag har inte sett den tryckta boken - för så brukar det vara med såna här historier.)

Kvinnan, hon heter kanske Victoria eller så heter hon Ellinor eller kanske något helt annat. Ni kommer att fatta varför jag raljerar, om ni läser boken: alla - exakt alla, etthundra procent, rubbet, tutti! - kvinnor i boken har nämligen två namn. Jättebra om man vill röra till det för läsarna. Namnen är dessutom så snarlika så jag undrar om inte uppläsaren blandade ihop dem på ett ställe: Victoria, Veronica, Viveca och Vivianne eller något sånt. 

Okej, tillbaka till handlingen. Stor, öde herrgård. Ung kvinna som kanske heter Victoria är där med sin sambo men även sin moster och en mäklare. Nu ska arvet fördelas, nämligen. Mosterns syrra har (såklart) dött ung, så Victoria ärver sin mammas andel. Mäklaren är det ingen som riktigt vet varför han är där. Vem har ringt in honom? Är han ens en mäklare? Rytande snöstorm inträffar. Godsets vaktmästare är spårlöst borta. Någon "spökar" i herrgården. Nu är de inlåsta, snön yr utanför, folk dör och blir misshandlade och beter sig galet irrationellt. Vad har hänt här, för länge sedan? Vad har mormorn tigit om hela sitt vuxna liv?

Ingen är den man tror. Alla har dubbla identiteter och minst två förnamn.

Jahaja. Jag är inte imponerad.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar