onsdag 27 juni 2018

Knutbykoden


Bokens titel: Knutbykoden
Författare: Eva Lundgren
Originalets titel: Knutbykoden
Översättare: Silje Lundgren
Förlag: Modernista, 2012
Antal sidor: 377 varav 301 är själva boken och 76 (!) är olika slags bilagor.

När jag läst klart "Knutbykoden" har jag fortfarande många frågor. Det är väl oundvikligt, i en så skruvad värld som Filadelfiaförsamlingen i Knutby är. Eller var - för nu i maj upplöstes församlingen efter nästan hundra år.

En helt annan fråga är: Har författaren pratat norska med Helge Fossmo?

Ja, det är väl en struntsak förstås - men jag undrar. Inte förrän jag läst klart inser jag nämligen att boken är översatt från norska. Jag har hela tiden tagit för givet att Eva Lundgren är svenska eftersom hon varit professor vid Uppsala universitet. Helge har vuxit upp i Värmland. Finns det verkligen intresse i Norge för att läsa om en svensk frikyrkoförsamling som blir alltmer extrem och till slut klassas som sekt?

Vi som var vuxna vid millennieskiftet lär väl minnas den fasansfulla historien i Knutby, där en pastors unga hustru sköts ihjäl av en barnflicka - och en ung man i grannhuset sköts i ansiktet, överlevde men skadades för livet.

Församlingen visade sig vara en obegriplig röra av relationer. Det var inte alldeles lätt att begripa hur barnflickan kunde stå ansvarig för mordet, när hon såg ut som en späd flicka och hävdade att hon fått sms från gud.

Min uppfattning är helt annan efter att ha läst boken. Det är alldeles uppenbart att ingenting var så enkelt som i kvällstidningarna där några karismatiska manliga pastorer styrde några veka kvinnor.

Det behövs en förklarande karta för att man ska hålla reda på de många Knutbypastorernas äktenskap, kärleksaffärer, sexpartners, syskon och ingifta. Av allt jag läste, var nog detta det som berörde mig mest. Hur man skyfflar runt sina äkta hälfter - både män och kvinnor - och byter med varann på de mest förödmjukande sätt. Hur många som är släkt med varann. Hur många arrangerade äktenskap som finns. Hur otroligt frekvent det var att ha älskare, älskarinnor, byta partners med varann både öppet och hemligt.

En stor del av det som hände grundades förstås i den täta, sektliknande stämningen där gud genomsyrade allt och kunde "ta hem" (församlingens uttryck för att låta dö) människor vid lämpliga tillfällen för att de inte var "rena" - ofta enormt lägligt när man tröttnat på sin partner och ville ligga med en annan.

Den väna barnflickan Sara som försökte klubba ihjäl sin arbetsgivare Alexandra Fossmo med en hammare och som senare lyckades döda henne med ett pistolskott, var exempelvis tre år äldre än Alexandra. Tre år äldre! Hon var inte barnflicka heller, hon passade förvisso Helge Fossmos barn - som han hade från ett äktenskap innan det med Alexandra, för henne fick han aldrig barn med - men hennes huvudsakliga roll var att ligga med Helge, medan den unga hustrun fick finna sig i att sova i gästrummet en stor del av tiden.

Den mördade Alexandra var lillasyster till församlingens mäktiga ledstjärna Åsa, en vacker och karismatisk människa som kallade sig själv för drottning och ansåg sig vara Jesus tillkommande brud. Och ungarna som Helge hade sedan tidigare, dem hade han fått med sin första hustru som olyckligtvis ramlade och slog ihjäl sig i sitt badkar, drogad, strax efter att den upphöjda Åsa börjat ligga med Helge och ville ha honom för sig själv.

Dörrar står öppna i alla husen, man kommer och går som man vill. På mordplatserna befinner sig ett stort antal människor som inte ens bor där.

Vilken soppa.

Boken är rätt träig att läsa eftersom den är så detaljerad och ingående, lite väl akademisk och torr, men samtidigt möjliggör det för läsaren att faktiskt begripa hjärntvätten, mobbingen, utnyttjandena, alla sexuella förhållanden och alla kärleksrelationer som annars hade varit obegripliga.

Sorgligt och skrämmande. Jag är glad att jag läste det här, även om jag inte vet riktigt vad jag ska göra med kunskapen.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

7 kommentarer:

  1. Jag har aldrig satt mig in så mycket i just det här, men bara av att läsa ditt inlägg sitter jag med hakan i backen ungefär. Det låter helgalet alltihopa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helgalet och sorgligt. Förutom att Helges första fru dog under minst sagt märkliga omständigheter och att hans andra fru blev först hackad med en hammare och senare skjuten med ett polisvapen - så har ju en ung man blivit skadad för livet, en ung kvinna suttit inspärrad på rättspsyk och gjort av med hela sitt arv och har en människas liv på sitt samvete OCH en pastor (Helge) sitter på livstid i Kumla medan ett stort antal andra människor sannolikt har blivit hjärntvättade och mentalt sårade för lång tid framöver. Djupt tragiskt.
      Och då har vi inte ens nämnt barnen, alla de barn som rimligen lidit enormt.

      Radera
  2. Just det där med "jamen jag fick ju sms från Gud som sa att jag skulle skjuta henne" (där, om jag minns rätt, Gud hade varit tvungen att låna pastorns telefon) minns jag särskilt tydligt, en så bisarr sak.

    En undrar ju lite - använder Gud snapchat idag i Knutby? För de bor ju kvar därute, sekten, och Åsa anser sig fortfarande vara Kristi Brud med rätt att prygla församlingsmedlemmar som inte bugar tillräckligt djupt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var Åsa som sms:ade Helge, som helt oreflekterat sms:ade vidare till "barnflickan" alias mörderskan. Det som är Knutbykodens kärna är just detta att om GUD VILL så ska inte människan sätta sig emot. Och Åsa berättade vad Gud ville - och församlingen trodde henne. Det är horribelt men blir väldigt tydligt för mig när jag läste boken, och inte fullt så orimligt som innan då man ser vilka indicier de radar upp.

      Åsa och hennes senaste älskare och vapendragare, en av pastorerna som var med redan på den här tiden, har förskjutits av församlingen och tvingats därifrån. Det hade begåtts så grova oegentligheter - ingen ville säga vad men det var tydligen något som skadat ett antal medlemmar - att de var tvungna att flytta.

      Men under det senaste året har alla pastorer sagt upp sig och många församlingsmedlemmar flyttat. Nästan inga bor kvar och de som gör det har alltså upplöst själva församlingen formellt.

      (Du ser, vad påläst jag blivit!)

      Radera
    2. Aha! Jag är ouppdaterad - vi kollade på hus därute i krokarna för en fyra fem år sedan och då är jag rätt säker på att de fortfarande var i full gång.

      Radera
  3. Ja, det där är verkligen en riktig soppa! Jag minns hur allt liksom bara blev märkligare och märkligare ju mer som framkom i den där historien. Kanske kommer jag att läsa boken för att få ännu fler detaljer, fast det där med att den är träig avskräcker en del.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårt att veta om andra uppfattar boken som träig eller lite torr. Jag tyckte inte den var lysande skriven såtillvida att den var lite för mycket som en akademisk avhandling - MEN (ett stort men!) jag lärde mig mycket om mentaliteten hos församlingsmedlemmarna och mekanismerna bakom hur en sån här sak kan inträffa.

      Radera