Finns det hjärterum

Bokens titel: Finns det hjärterum
Författare: Sara Lövestam
Förlag: Piratförlaget, 2018
Antal sidor: 315 (jag läste e-boken)

Att sluka fyra sammanhängande böcker i sträck, utan att läsa något annat emellan, det är inte min stil vanligtvis. Men jag måste ju veta hur det går för Kouplan: får han stanna i Sverige, hittar han ett jobb, kan han få klarhet i vad som hänt hans familj i Iran? Ska han kanske starta en framgångsrik detektivbyrå i Stockholm?!

För er som fortfarande har de tre första böckerna att läsa, ska jag inte säga för mycket. Det är dock inte att avslöja något hemligt om jag berättar att Kouplan får chansen att ge igen på slavdrivaren Azad och hans kompanjon Pontus, de elaka karlarna som driver kebabhaket där Kouplan slet för 15 kronor i timmen under sina första år som illegal flykting i Sverige.

När utfattiga människor utan arbets- eller uppehållstillstånd erbjuds husrum, mat och lön så tackar de inte nej. Trots att "husrum" innebär att trängas på solkiga madrasser i en minimal lägenhet, trots att "lön" innebär att tjäna någon hundring om dagen och risken att bli av med den om du uppfattas som uppkäftig. De stannar för att chefen tillika lägenhetsinnehavaren har beslagtagit deras pass, deras få ID-handlingar, deras gamla mobiltelefoner som var enda chansen att kommunicera med omvärlden. 

De har ingen annanstans att ta vägen - och ingen som frågar efter dem. Skulle de dö eller försvinna så är det ingen här som saknar dem... och det är just den saken som Kouplan blir så upprörd över. Han är mycket modig och väldigt dumdristig på samma gång när han försöker ge igen på Azad och rädda nio flyktingar från omänskliga förhållanden.

På slutet kommer en härlig överraskning, som gladde mig mycket med tanke på min aversion mot de här böckerna - innan jag läst dem! - om någon nu minns vad jag skrev. Om Kouplan var här skulle jag göra high five och säga "Grattis!" och "Jag SA ju det, hela tiden!" och klappa om honom. Mycket bra slut på en tänkvärd serie som väl kan kallas deckare med feelgoodkänsla, trots att de egentligen handlar väldigt mycket om ofrivillig och tärande ensamhet för såväl den sympatiske huvudpersonen som de allra flesta andra han möter.

Det var när Sanna tipsade även om denna fjärde bok som jag tänkte att jag får väl läsa dem ändå, om hon nu gillat allihop!