Tre

Bokens titel: Tre
Originalets titel: Trois
Författare: Valérie Perrin
Uppläsare: Charlotta Jonsson
Förlag: Éditions Albin Michel, 2025
Antal minuter: 22 tim 52 min

Antal sidor: 681

Det är för långt (för mig) att läsa 681 sidor eller lyssna i tjugotre timmar när Perrin babblar på utan att en lektör hugger en vass kockkniv genom luntan att säger "Skär bort hälften, Valérie! Du MÅSTE börja begränsa dig! Det är inte rimligt att du kastar in en okänd skolkamrat i sista kapitlen och insisterar på att berätta om hans liv bara för att du ska kunna knyta ihop en av alla trådar."

"Tre" är en synnerligen snacksalig bok om ingenting. Man skulle med god vilja kunna säga att den handlar om vänskap - men det är väldigt, väldigt svårt att känna med de tre huvudpersonerna och ännu svårare att leva sig in i deras vänskap. Tre barn växer upp tillsammans, går i samma klass, delar varje dag och nästan varje andetag. Men som unga vuxna bryter de upp och tar varsin egen väg, alltid med en längtan efter de andra.

Boken skulle också kunna handla om könsdysfori eller trans, det är en stor del av intrigen. Nu låter jag raljerande men jag får känslan av att backa hundra år i tiden och låta en homosexuell vara den okända mördaren i en Agatha Christie-deckare - typ en KVINNLIG läkare som är gift med doktorinnan... 

"Tre" kan sägas handla om skam, skuld och rädsla. Att man måste våga vara sig själv. Men vad vet jag? I mitt tycke finns ingen riktig historia eller sens moral eller ens en baktanke med berättandet.

Jag tuggade mig igenom närmare sjuhundra sidor (omväxlande lyssnade på de tjugo timmarnas ljudbok...) ord för ord, men jag kan inte säga att det berikade mitt liv.