Nödrop

Bokens titel: Nödrop - När krisen kommer
Författare: Lottie Knutson
Förlag: Albert Bonniers Förlag, 2014
Antal sidor: 210 + 50 sidor fördjupningsmaterial

Jag kände stor tveksamhet kring den här boken. Å ena sidan ville jag så gärna läsa den, för Lottie Knutson verkade ha något viktigt att berätta (och så är jag nyfiken på hurdan hon egentligen är, allas vår beundrade Lottie).

Å andra sidan ville jag inte läsa den, för jag mäktar inte med mer om tsunamin just nu. Alla tevedokumentärer, alla artiklar i morgontidningen, alla nyhetsinslag, alla andra påminnelser om den fruktansvärda katastrofen. Jag orkade bara inte.

Även om jag inte själv förlorade någon i flodvågorna, så har jag vänner som gjorde det. Folk i grannskapet dog i tsunamin och ligger begravda här på kyrkogården. Klasskompisar och lärare överlevde men berättade hemska historier. Jag har läst så många böcker och tidningsartiklar - och nu orkar jag inte ta in mer, det är bara för hemskt, jag måste värna om mig själv också.

Men "Nödrop - När krisen kommer" är inte i första hand om bok om tsunamin i Sydostasien på annandag jul 2004; det är en bok om krishantering. Inte så mycket personlig krishantering, utan mer fokus på hur myndigheter, företag och stora organisationer tacklar en katastrof. Oavsett om katastrofen består av hundratals döda människor eller om den handlar om att rädda ett företags goda anseende.

Det är mycket, mycket intressant även om det kanske låter som en managementbok.

Lottie Knutson skriver med ett flyt och en lätthet. Det är enkelt, sakligt och logiskt formulerat. Kapitlen är korta och varvar verkliga händelser med vetenskapliga rön, fakta och Knutsons egna tankar kring ledarskap och handlingskraft. Boken avslutas med fördjupningsmaterial som består av hur olika organisationer har fört loggbok mitt i en kris eller hur deras krishanteringsplaner har förbättrats.

Bland kapitlen ingår förstås många skildringar av arbetet efter tsunamin, men därutöver även kort om mordet på Anna Lindh inne på NK, avancerad mobbning på en arbetsplats, Ericssons stora personalnedskärningar, evakueringen av svenskar i Libanon och flera andra kriser. Mellan varje sådant kapitel avhandlas alla tänkbara aspekter på krishantering: hur man informerar allmänheten, vilka budskap man går ut med, vikten av att delegera, hur man möter pressen, olika kroppsliga reaktioner på stress, hur man vågar säga ifrån, ja allt som har att göra med hur man klarar av (eller inte!) en svår situation.

Författaren känns påläst och väl insatt i ämnet. Jag skulle tro att hon har haft boken "i huvudet" en längre tid, för det känns som att kapitlen är sällsynt väl sammanfogade: en skildring av en katastrof och därefter en genomtänkt analys av vad som hände eller en konklusion av hur man borde ha agerat - och därefter ett nytt kapitel på ett snarlikt tema men med en annan infallsvinkel.

Mitt foto: Det kändes helt självklart att illustrera med en visselpipa: mest förstås för att man med den kan varna andra för fara och kanske rädda livet på sig själv, men även för att det i boken berättas om "whistle blowers" som uppmärksammar andra på missförhållanden på arbetsplatser.

Betyg: Mycket högt betyg till en mycket intressant bok.

Rekommenderas till: varenda VD i Sverige borde läsa den här. Och en bunt självgoda mellanchefer på ett stort företag i Stockholm som jag har lust att skicka varsitt ex av boken till, med förhoppningen att de kanske lär sig något...

Snackis: Bör vara en äkta snackis, och då inte om flodvågskatastrofen utan om arbetsplatsers sätt att hantera oväntade och tuffa situationer.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.