När morden kryper in i ens drömmar

Det tar lite tid, blir lite vakuum här på bloggen, för jag har ingen bok att skriva om just nu.
Den bok som har jag läst förra veckan tänkte jag recensera i helgen - av en speciell anledning.
Den bok jag håller på med just nu är så plågsam så jag har svårt att sträckläsa den.

I min ambition att läsa alla Augustpristagare håller jag nämligen på med Kerstin Ekmans "Händelser vid vatten". Jag har läst den förut men minns inget alls. (Hur är det ens möjligt?) Den är otroligt obehaglig ur alla möjliga aspekter. Det är sommar för några decennier sedan och ett ungt holländskt par knivhöggs till döds i det tält de har rest i en glänta intill en sjö i norra Sverige.

Appojaure. Foto: T. Burman

Kerstin Ekman sa i en intervju jag läste - tror det var SvD - att hon tröttnat på att Leif G.W. Persson tjatar om att hon hittat sin inspiration till boken i de hemska Appojauremorden. Själv hävdar hon att han inte vet ett dyft om den saken (och det är klart att han inte gör, han är väl knappast telepatisk...) samt att hon inte hade en tanke på Appojaure när hon skrev "Händelser vid vatten".

Jag tycker det verkar väldigt, väldigt underligt att Ekman inte ens i sitt undermedvetna skulle gjort kopplingen men man får ju respektera att om hon säger att det inte är så, så är det väl på det viset.

Alldeles oavsett så är morden mycket lika varann. Det kan man inte vifta bort. Och de är så hemska så jag har svårt att läsa om dem.

Från "min" skog. Trots att den är stor så vistas jag nästan alltid inom 

just det område där ett mord nyligen skedde. Hur förhåller man sig till sånt?

Det hela blir ännu värre av att jag ofta (flera gånger i veckan) vistas på en plats där ett uppmärksammat mord skedde nyligen. Jag har inga kopplingar till offret, men desto fler ytliga kopplingar till mördaren och den pojke som angav honom, för att inte tala om skolan, bostadsområdet, skogen, omgivningarna, poliser i utredningen... Det kommer så ohyggligt nära. Jag har svårt att skaka av mig olustkänslorna och sorgen över hela händelsen.

På nätterna har jag drömt mardrömmar igen, det var länge sedan sist. När jag vaknar är "Händelser vid vatten" bland det första jag tänker på. Undrar hur mycket min hjärna egentligen försöker processa medan jag sover. Vad är verklighet och vad är dikt?
//Joelinda