Händelser vid vatten

Bokens titel: Händelser vid vatten
Författare: Kerstin Ekman
Förlag: Albert Bonniers förlag, 1993
Antal sidor: 467

Jag ska inte sticka under stol med att Kerstin Ekman är en av mina favoritförfattare. "Händelser vid vatten" är bara en i raden av fantastiska romaner hon skrivit.

Boken utkom 1993 och fick Augustpriset i kategorin skönlitteratur. Enligt Wikipedia har den tydligen fått en hel drös utmärkelser därutöver. Jag minns att DN:s Lotta Olsson - som satte ihop en mycket ambitiös lista över de i hennes tycke etthundra bästa deckarna genom tiderna - placerade denna roman på fjärde plats. Inte illa! I synnerhet som man nog inte ska se den som en utpräglad kriminalroman.

Handlingen är lite svår att sammanfatta i några meningar, för här är både en mordgåta och flera kärlekshistorier men också många andra ingredienser: religiösa sekter, storbolagens skogsavverkning, landsbygdens ensamhet, naturens skönhet, barns utsatthet, en romantisk syn på samerna och deras fria liv, tja, det är mycket som man kan stanna upp och fundera över.

Det hela utspelar sig i byn Svartvattnet, uppe i svenska fjällvärlden, på gränsen till Norge. Det är i början av 1970-talet, med allt vad det innebär av gröna vågen och alternativt leverne, kvinnors frigörelse, protester och demonstrationer...

Vid sjön som har samma namn som det lilla samhället sker ett brutalt mord på självaste midsommarafton. Samtidigt inträffar ett våldsamt drama på en av gårdarna i närheten, där en tonårspojke blir utsatt för hemskheter. Landsortsdoktorn och bygdens polis åker ut och fiskar, omedvetna om tumultet i byn och trots äktenskapliga problem för den ene av dem.

Och mitt i allt kommer den unga lärarinnan Annie dit med sin lilla dotter Mia, strandade vid livsmedelsbutiken mitt i byn, övergivna. De vandrar sedan till fots genom den dagsljusa sommarnatten över myrar och kalhyggen för att komma till det sektliknande kollektivet Stjärnberg, där Annie tror att hennes kärlek väntar.

Det här är en ohygglig historia på många vis, och som jag skrev tidigare så drömde jag mardrömmar om den. Men den är också precis så bra som jag förväntar mig av Ekman; trots att jag aldrig varit i svenska fjällen när det inte är snö där, så ser jag hela landskapet framför mig, hör ljuden, känner dofterna. Allt det otäcka målar hon också upp med små, fina penseldrag. Hur folk talar till varann, vad de döljer, den desperation de känner, deras längtan efter kärlek.

Värd både Augustpris, fjärdepris på "100 bästa deckarna", Nordiska Rådets litteraturpris och allt vad det var. Det här är riktigt skrämmande och till lika del tankeväckande, skrivet och levandegjort på att alldeles makalöst språk. Inte undra på att Ekman hör till de bäst säljande och mest älskade moderna författarna vi har i detta land!

Jag har den inbundna romanen från 1993, då den först utkom, men nu har man släppt en supersnygg liten pocket:

Länk till Adlibris: POCKET, nyutgåva.