onsdag 16 november 2016

Vem skriver en bokblogg - och vem läser?

Personlig bild januari: Jag brukar steka ungefär 200 plättar åt gången
när jag väl gör pannkakssmet. Mina barn glufsar i sig ohämmat.

Bokblomma har skrivit ett väldigt bra inlägg, som jag tycker ni ska gå in och läsa (HÄR!) om ni själva är bokbloggare.

Frågeställningen är "Vem bloggar, vem läser?"
Linnea (alltså Bokblomma!) menar att det är inte så självklart för henne vem som läser bokbloggar egentligen. Är det mest andra som har en egen bokblogg, som surfar runt?

Ibland får jag den känslan. Jag kollar ju in andra bokbloggar så gott som varenda kväll, numera genom Bloglovin eftersom jag inte har kvar min fina favoritlista. Men ni som går in här och läser - har ni egna bloggar? Jag får känslan att många faktiskt har det, eftersom besöksantalet är så pass konstant, dag efter dag.


Personlig bild februari: Jag är mullefröken. Eller ledare inom Friluftsfrämjandet,
ska jag väl säga. Underbart att vara ute med andras barn i skogen!

Recensions-ex
Linnea funderar också på att så många små bloggare erbjuds recensions-ex av samma bok vid samma tillfälle: hela nätet exploderar plötsligt av snarlika recensioner. Det är så uppenbart att förlaget har skickat ut en drös böcker. Jag håller med henne och jag blir nästan lite "anti". Det är inte kul att samma bok syns samtidigt på dagstidningarnas kultursidor, på "Babel" på teve och i mängder av bloggar.

Själv får jag inte så många recensions-ex. Jag har många gånger undrat hur andra bär sig åt, för deras bloggar har nog ungefär samma räckvidd som min. Just nu har jag en trave böcker som jag fått eftersom jag ska bevaka Augustpriset, men i vanliga fall går det månader mellan gångerna när jag triumferande studsar in i tamburen med ett bokpaket i handen "Det känns som en bok! Någon har skickat mig en bok!"

Hur många miljoner gånger har jag inte sett bilder av inslagna (eller just uppackade) böcker med kommentaren "Rolig post idag!"? Det är inte så ofta den roliga posten kommer till mig. Inte ens från de små förlagen eller egenutgivarna. Och inte heller från de stora, men det beror nog på att jag är långt under deras radar. Man kan inte ha hundra besökare om dagen och tro att man räknas.


Personlig bild mars: De nya sedlarna kom - och jag var inte alldeles förtjust i vilka motiv de hade.

Jag är ju själv egenföretagare och jag riktigt lider med de små förlagen som ska försöka nå ut med sina böcker och måste vara generösa med recensions-ex - och samtidigt stå för både tryckkostnaden, portot, emballaget. Det blir en dyr historia... Recensionen kanske inte ens når ut till så många som man hade hoppats.

Riktiga recensenter och bloggare
Själv läser jag DN:s bokrecensioner och är glad att det finns folk som kan skriva insatta, välformulerade och genomtänkta recensioner. Människor som läst litteraturkunskap antagligen. Vi ska vara rädda om dem! Jag hoppas verkligen att inte tidningarna drar ner mer på kulturen.

Men det befriande med bokbloggar är annars att folk skriver vad de tycker, att de inte känner författaren eller förlaget, att de svamlar en del och skriver för långt (som jag just nu), stavar fel (jag klarar inte ens av att stava till Austen, tydligen...), fotograferar böckerna med en usel mobilkamera eller ovanpå en svettig ostmacka. Man är ambitiös såtillvida att man driver en obetald blogg, men samtidigt är det ju en hobby och därmed inte heller på blodigt allvar.


Personlig bild april: Min hund Frodo dog mycket oväntat och hastigt och jag grät, grät, grät.
Det var hemskt att plocka ihop hans saker i kartonger och stuva undan.

Varför bokbloggar du och om vad? undrar Linnea.
Jag bloggar för att jag ville ha en läsdagbok för egen skull och för att kunna påverka andra att läsa böcker som jag själv tycker väldigt mycket om. Jag hade inte trott att några andra än mina bokklubbsvänner skulle hitta hit.

Jag ville inte berätta vem jag var eller avslöja något privat om mig själv, utan helt fokusera på böckerna. Jag skriver ytterst sällan inlägg som inte är bokrelaterade.

Men med tiden insåg jag att en del av charmen med att läsa en blogg, är att människan bakom blir en sorts cybervän eller åtminstone bekant. Det är inte roligt att bara läsa inlägg, skrivna av en anonym person som man aldrig får veta något mer om! Så nu är jag inte särskilt hemlig längre. Apropå vad Hanna på Feministbiblioteket skrev, så har jag i detta inlägg lagt ut privata bilder. Jag håller med henne om att fokus ska vara på böckerna men att det kan vara intressant att se även en mer privat sida av den bloggare man följer.


Personlig bild maj: Jag åkte till landet, plockade späda brännässlor och gjorde egen pesto.

Lyrans Noblesser har svarat HÄR och Feministbiblioteket har svarat HÄR, två läsvärda inlägg.

10 kommentarer:

  1. kultursidorna är ofta de roligaste i morgontidningen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det tycker jag med! Nyheterna är ofta deprimerande och ibland ointressanta.

      Radera
  2. Intressant! Visst finns det en bokbloggargemenskap där man surfar runt på varandras sidor och kommenterar, men jag får ibland små tecken på att även helt andra människor har tittat på min blogg (men som aldrig kommenterar och därför blir "osynliga"), en vän som berättade att hennes syster läser mina inlägg, min kusin sa plötsligt att hennes svägerska hade hittat min blogg. Fullständigt obegripligt men å vad glad jag blev. Två okända personer! Jag blev nästan miljardär.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har fått personliga mejl från folk som inte är mina vänner, inte är bloggare och inte nybörjarförfattare - de har bara hittat hit av sig själva :-) Och så många bloggare finns det knappast att de skulle stå för samtliga besök här. Jag är lite nyfiken på om folk som trillar in här från Adlibris eller Google kommer tillbaka igen?

      Radera
  3. Jag fick en gång höra att min äldsta systers kollega gillade min blogg, jag blev jätteförvånad och glad så klart! Det är så kul när någon lite oväntad hittar dit :).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sånt är verkligen roligt att höra! Jag har faktiskt ingen aning om vilka som läser här. Skulle vara kul om man en dag kunde få en kommentar från exakt varenda person som kommer hit.

      Radera
  4. Intressant svar på en fråga som nog de flesta bloggare ställer sig ibland. Jag är en sådan som läser många bloggar men som bara kommenterar då och då när energin tillåter. Egentligen tycker jag det är synd att inte kommentarsfälten är mer levande men mycket av det har nog flyttat till FB och Insta. Min erfarenhet av rec-ex är att om man skriver till förlagen och om man sedan håller sitt avtal, dvs läser och skriver om boken inom rimlig tid så får man de titlar man frågar efter hos de flesta förlag. Jag ser det som ett förtroende att få läsa och jag skulle aldrig kunna tänka mig att bara skriva av baksidan. Däremot läser jag nästan aldrig de böcker som bara dyker upp i lådan, det är tiden för kort för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har missat det där med att diskussionerna flyttat till andra sociala medier. Facebook är något jag kollar mest för att jag är med i en del slutna grupper (som inte har med litteratur att göra) och därför måste kolla om det bokats träffar eller hänt något särskilt. Uppenbarligen måste jag kolla FB lite mer om jag ska få se folks kommentarer - för på bloggarna, inte bara min egen, så är det ganska tyst i kommentarsfälten.

      Radera
  5. Ett mycket intressant inlägg. Många frågor jag gärna vill fördjupa mig i. Denna vecka lär jag dock inte orka skriva ett eget inlägg men sparar idén till nästa veckas måndagsgrubbel ( om det är ok?) Ska också läsa igenom de länkar du bifogade. Detta är den sida av bokbloggandet jag verkligen älskar, att jag går in, läser ett inlägg som ditt just nu, blir nyfiken, läser vidare, börjar grubbla själv och skriver kanske något om det på min egen blogg. Det blir som en kedja av reaktion och händelser där ett inlägg kan ge mig så mycket mer än vad jag kunde trott. Hoppas du förstår vad jag menar, är så trött ikväll och känner mig allmänt förvirrad. =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår dig, Helen, och jag håller med dig. Det är extra roligt när många har tyckt till och uttrycker ärligt och genomtänkt vad de själva anser (inte nödvändigtvis vad man BORDE tycka). Sånt är bra! Då kan jag ifrågasätta mina egna idéer, kanske få nya infallsvinklar eller få bekräftat att fler tycker likadant.
      Ska kika in hos dig och kolla vad du svarar nästa vecka. Ta inte ut dig för mycket nu, du skulle ju ligga lågt med bloggandet :-)

      Radera