Här skulle det kommit ett inlägg om Yuval Noah Hararis "Homo Deus", men tyvärr blir det inte så. Av oss sex tjejer (nåja: kvinnor) i bokklubben var det en (1!) som orkat läsa klart boken - vi övriga var inte ens i närheten.
Dels är det deprimerande att tänka sig en framtid där vi människor är överflödiga, där maskinerna kan allt så mycket bättre.
Dels upplevde vi allihop att Harari borde haft en redaktör eller tio, för han babblar på alldeles på tok för mycket, kommer inte till saken, ägnar sig ofta åt "mansplaining" och knyter inte heller ihop trådarna utan går raskt vidare till något annat. När han inleder ett resonemang får man inte heller veta vilken tes han driver eller vad han syftar till i slutänden - det är bara att hänga med och hoppas att en förklaring visar sig.
Det är sällan vi är enhälliga i bokklubben, men den här gången var vi rörande överens om att boken är ett sömnpiller. Värst av allt är att texten inte känns helt trovärdig ens ur faktasynvinkel - ja, vi är allihop antingen forskare eller humanister med god vana att ifrågasätta, analysera och leta fakta! - och att det här var populärvetenskapligt författat utan respekt för att många läsare inte orkar läsa varenda fotnot eller referens... Risken är att man sväljer hans resonemang med hull och hår, eftersom det är alltför omfattande att ifrågasätta referenserna.
Nej, tyvärr. Det blir ingen recension av boken och inte lovord heller. Men alltid intressant att konfronteras med litteratur som man kanske inte själv skulle valt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar