lördag 6 mars 2021

En främling i mitt hus


Bokens titel: En främling i mitt hus
Författare: Shari Lapena
Originalets titel: A Stranger in the House
Översättare: Lena Karlin
Förlag: Louise Bäckelin förlag, 2021
Antal sidor: 413

Tänk vad lägligt att få minnesförlust just när man anklagas för mord! 

Den här boken hittade jag på Storytel. Lyssnade delvis, men orkade inte med uppläsarens röst så jag läste resten på mobilen. Utnämner härmed "En främling i mitt hus" till den mest mediokra läsningen på mycket länge. 

Det som är verkligt spännande är inte handlingen, det är att läsa Storytel-lyssnarnas omdömen:
"Oförutsägbar, spännande och lättläst"
"Ett oväntat slut"
"Riktigt spännande"
"Psykologiskt spännande"

Nu sållar jag hårt, för i ärlighetens namn är varannan läsarkommentar sånt som "tunn historia, dussindeckare, förutsägbart, inte spännande alls, ingen stämning". Hur kan man tycka så olika? Det här är en mycket simpel deckare med varenda ingrediens från amerikanska deckare på teve när jag var liten. Så otroligt förutsägbart - jag prickar in exakt varenda grej som ska vara en spännande överraskning. Inte ens slutet kan jag glädja mig åt, för redan i första kapitlet inser jag varför en viss kommentar nämns.

Ibland tänker jag att min bokklubbsväninna M har väldigt rätt i det hon sa sist vi träffades, att vi är medelålders kvinnor som läser kopiösa mängder böcker varje år och har gjort det hela våra liv. Är det så underligt då att man kan känna att "det här har jag läst förut" eller att man tidigt begriper exakt vad som ska hända? Jag försöker tänka, att för någon som läser en bunt deckare på semestern men inte hinner mycket annat under året, så är det här bra underhållning. För den som läser en bok eller två i veckan är det inte det.

Handlingen: Karen bor i en lugn villaförort. Hon är hyfsat nygift med Tom. Han vet inte mycket om henne, men strunt samma - hon är ju snygg. Mittemot dem bor en kvinna som blir Karens kompis - hon är såklart lite skum och förbaskat efterhängsen. Gränslös, kan man nog säga. En dag springer Karen ut ur huset, kör som en blådåre, krockar med en elstolpe, svimmar av och vaknar skadad på sjukhus. Där upptäcker man att hon har en sällsynt form av minnesförlust. Oj, så oturligt! För polisen tänker just lägga fram bevis för att hon varit insyltad i ett mord...

Låter det spännande? Det är det inte.

4 kommentarer:

  1. Då hoppas jag med gott samvete över den! 😄

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, gör det! Jag såg några andra bokbloggare som menade att författaren har skrivit andra romaner som är bättre. Men jag tvivlar... När jag kollade igenom utgivna böcker så verkade alla vara lite på samma tema.

      Radera
  2. Jag tror du har en poäng i den analysen! En glömmer ibland att andra kanske har andra referensramar och är lite mindre luttrade än en själv... Men samtidigt: de där massproducerade deckarna enligt precis samma actionmall allihop, de är faktiskt inte särskilt bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här är nog vad min mormor skulle kallat kiosklitteratur. Och om man tänker sig en resa med tåg mellan Stockholm och Göteborg så visst, då är detta kanske lagom underhållning. Kräver ingen koncentration alls och har lagom stort driv.

      Radera