Historieläraren

Bokens titel: Historieläraren
Författare: Matt Haig
Originalets titel: How to stop time
Översättare: Karin Andrae
Förlag: Bokförlaget Polaris, 2019
Antal sidor: 377

Hur länge har jag inte planerat att köpa denna eller någon annan av Matt Haigs böcker? Det är åratal sedan jag först hörde talas om honom och tilltalades av hans märkliga historier. Det här är dock den första jag faktiskt läser, inte bara läser recensioner och tyckanden om.

"Historieläraren" har en fantastisk grundidé, om att den hemska (verkliga) sjukdomen progeria skulle ha en motsatt (fiktiv) variant: anageria. Istället för små barn som åldras hastigt och blir åldringar redan i 10-årsåldern, blir dessa människor evighetsgamla eftersom de åldras så oerhört långsamt.

Givetvis ställer det till en hel del komplikationer att knappt åldras något alls på tio år eller tjugo. Klart att folk undrar vad det är för fel på dig. Rent livsfarligt om du lever i häxprocessernas tid eller en annan tidsålder där omgivningen kan få för sig att du är djävulens avkomma. 

Ett annat problem är såklart att resten av världen inte stannar, så du kan räkna med att alla du känner och älskar kommer att dö långt före dig. Alltså långt, långt före. För efter fyrahundra år ser du fortfarande bara ut som en 40-åring och har mist varenda kärlek du haft i ditt liv - samtidigt som du hunnit lessna lite på att se mänskligheten repetera sig själv om och om igen.

Jag älskar den här romanidén! Däremot tycker jag boken är onödigt enkel och svepande, kanske lite "young adult"-bok? Och pretentiös - som om den vill säga något mycket stort om livet och hur vi ska leva det: som om författaren sitter inne på en sanning och livsvisdom han vill tuta i oss. 

Vi får alltså följa en pojke som växer upp under 1500-talet och som nu är en medelålders man på 2000-talet. Det är en fin berättelse om längtan efter kärlek och samtidigt urbota korkat att tro att en frisk, kraftfull man inte skulle vare sig bli kär i mer än en kvinna på 400-500 år och inte heller vilja ligga med någon. Känns inte särskilt realistiskt... Man skulle ju kunna tycka att han har alla chanser att älska åtminstone ett dussin kvinnor genom sitt liv och uppleva hur mycket förälskelse och passion som helst? Men nej, istället väljer han att som i värsta flickbok från 1950-talet bara kunna älska en enda människa i hela sitt liv. Suck.

Lättsam bok där huvudpersonen får träffa osannolikt många av världshistoriens kändisar och vara med om många revolutionerande saker - men vi får egentligen inte komma honom särskilt nära. Trevlig bok och just inte mycket mer än så.