Den enögde akvarellmålaren

Bokens titel: Den enögde akvarellmålaren

Författare: Bosse Norrhem
Förlag: Whip Media, 2021
Antal sidor: 231

En bok som lätt passerar förbi i det massiva flödet av nyutgivna böcker, en okänd författare på ett litet förlag, en roman det inte skrivs spaltmeter om. Jag måste lyfta fram den här boken, för den är överraskande bra och jag tror att många skulle tycka om den.

Erik är nybliven pensionär, ensamstående efter en skilsmässa, utan särskilt många vänner mer än grannarna som är i hans egen ålder. Inga vuxna barn som hälsar på honom, inga husdjur, ingen älskarinna. Inte så att han är en enstöring utan socialt liv, bara att han lever själv. 

Erik drabbas av en stor cysta i hjärnan och kollapsar utanför huset i den lantliga idyllen där han bor. Grannen Nike, en gift kvinna som Erik attraheras av, hittar honom och larmar ambulans. Efter en akut operation blir Erik blind på ena ögat och tvingas gå med piratlapp för ögat under några månader innan kroppen läkt klart. Lite fumlig och delvis konvalescent försöker han hitta en vardagsrytm: koka kaffe, gå ner till bryggan, blicka ut över vattnet, ta det lugnt, träna upp ögat. 

En konstutställning i det lilla samhället är inbokad sedan länge och Erik måste bli klar med sina sista akvareller inför den. Han är skicklig men inte mästerlig. Dock finns det en målning som sticker ut och inte liknar de andra. Erik vet inte själv hur den kunde bli så bra. Motivet - en man framför ett gult hus - vet han inte varifrån han fått, men det finns någon som faktiskt känner den där mannen och vet vilket hus han står intill...

Så en dag ser Erik från bryggan hur vattennivån sjunkit till den lägsta på årtionden. Vad är det där som skymtar precis under ytan? Ett stenröse som han aldrig lagt märke till förut! Vem har staplat stora stenar så där? Erik gör vad man brukar kalla "en fasansfull upptäckt". Själv verkar han dock inte tycka den är så fasansfull, jag fnissar nästan åt hur krass han är. 

Här börjar berättelsen om en annorlunda sommar, där den enögde konstnären febrilt målar akvareller, inviger en utställning, råkar ut för skumma typer både hemma och på galleriet, hittar meddelanden från förr och luskar i vad som egentligen finns i det där stenröset. Men också en mycket, mycket fin skildring av Eriks liv - dottern han miste, hustrun som också går förlorad i flera bemärkelser, kvinnorna han traktar efter, hur fort man ändå kan sammanfatta ett långt liv.

Jag förmodar att författaren inte vill se det här som en feelgood, men på många vis är det just vad den här romanen är. En feelgood där huvudpersonen för en gångs skull inte är en ung kvinna utan en äldre man. I övrigt är det mycket som stämmer: lantligt hus, trevlig småstad, ett galleri av märkliga grannar, diverse sorgliga händelser och en portion kärlek. Lite mer mystik än vad man brukar få. Framför allt har "Den enögde akvarellmålaren" den där varma känslan som må-bra-böcker har. 

Det kommer att fixa sig till slut. Allt ordnar sig. Lugn, bara lugn.

Tack, förlaget och författaren för recensions-exet!