Flaxar med armarna

Gick in på Adlibris för att kolla upp några böcker - och reagerar på att många av de böcker jag tipsas om har omslag som liknar varandra. Kvinnor sedda bakifrån, som springer med lätt flaxande armar bort från läsaren. Okej, alla exemplen nedan kanske inte passar exakt - men ni fattar...

Bakom stängda dörrar

Bokens titel: Bakom stängda dörrar
Författare: Kristina Hansen med Bengt-Åke och Agneta Cras
Förlag: Ordupplaget, 2002 (eller 2003 - det står faktiskt ingenstans i boken)
Antal sidor: 270 + 31 sidor fakta och lästips om incest mm

Jag fattar inte riktigt hur jag tänkte när jag gav min man den här boken i födelsedagspresent 2003. Han har aldrig varit intresserad av att läsa sånt här. Pocketboken har blivit stående i bokhyllan i tolv långa år innan jag hittade den häromveckan och bestämde mig för att läsa den.

Det ska sägas direkt: det här är precis vad du tror. Värsta tänkbara redogörelse för hur en unge far illa genom hela sin uppväxt. Upphöjt i tio.

Det är bara för hemskt. Jag har svårt att ens ta in en bråkdel av vad Kristina varit med om.

Tänk er själva: 15-åriga Ingrid i Norge blir kär i Franco, en latinamerikansk sjöman som är nästan dubbelt så gammal. De begär tillstånd att få gifta sig eftersom flickan ännu inte är myndig. Ingrid är inte ens 17 år då hon föder sitt första barn, ett år senare föder hon sitt andra barn och året därpå det tredje - Kristina som har skrivit denna bok - och kort därpå ett fjärde barn. Fyra småknattar med en mamma som bara är lite mer än tjugo år.

Ingrid är inte kapabel att ta hand om sina barn, hon är på alla vis en väldigt dålig mamma. Franco slår henne och utnyttjar sina små flickor sexuellt. När Kristina är fyra år hamnar hennes pappa i fängelse efter att ha misshandlat Ingrid så svårt att hon nästan dör.

De fyra barnen växer upp hos sin mormor och längtar hela tiden efter mamman, som de bara träffar i kortare perioder. Hon har en fantastisk förmåga att välja olämpliga karlar som nya pojkvänner och prioriterar bort sina barn, trots att de far illa.

Kristinas liv är fullständigt instabilt. Hon är nu 14 år och bråkar mycket och till slut bestäms det att hon ska få bo hos sin pappa som flyttat till Sverige. Alltså samme man som nästan dödat mamman...

Tror ni att barnavårdsmyndigheterna och socialen i Norge och Sverige fattade ett bra beslut där?! Nej, precis. Kristina drogas, våldtas, måste ha sex med sin pappa tre gånger om dagen, isoleras totalt, får inte gå i skolan, förnedras, blir slagen och hjärntvättad. Hon blir gravid upprepade gånger och föder sin fars barn (!).

Det är så fasansfullt så man orkar knappt med det.

Betyg: Knastertorrt skriven utan större känsloyttringar eller djup, om barn som far illa hela sin uppväxt. Ingen litterär höjdare då det är svårt att lära känna huvudpersonerna och komma dem inpå livet.

Rekommenderas till: alla som känner att de vill veta mer om pedofili, incest, barnmisshandel.

Snackis: En klar debattbok, om man mäktar med.

Länk till boken på Adlibris: KARTONNAGE och INBUNDEN och POCKET.

Den bittra pajens sötma

Bokens titel: Den bittra pajens sötma
Författare: Alan Bradley
Originalets titel: The Sweetness at the Bottom of the Pie
Översättare: Ylva Stålmarck
Förlag: Lind & c:o, 2015
Antal sidor: 363

"En Flavia de Luce-deckare" står det som underskrift på omslaget, vilket tyder på att författaren tänkt sig en serie om den unga flickan Flavia där hon löser mysterier på den engelska landsbygden. Inte mig emot! Och när jag läst allra sista sidan ser jag att förlaget gör reklam för "Mord är ingen barnlek", nästa bok i serien. ("Ute nu!" står det också - men på Adlibris står det tvärtom att boken inte kommer förrän i november. Synd, för jag hade gärna velat ha den.)

"Mysdeckare" är ett mycket passande epitet för en bok som denna. Visst dör några människor men det finns inte en antydan till blod och annat smask. Här är ingen hjärnsubstans på väggen eller hundra bestialiska knivhugg genom bålen.

Istället förflyttas vi till 1950-talet och får vi lära känna den extremt brådmogna 11-åringen Flavia som bor i en förfallen herrgård med sina olidliga storasystrar Ophelia och Daphne samt en disträ pappa som aldrig riktigt återhämtat sig efter kriget och efter hustruns död.

(Flavias mamma är för övrigt en intressant bifigur i boken: hon var en ung, vacker, rik trebarnsmor  - hon ägde en Rolls Royce Phantom, bara en sådan sak! - och hon dog i en bergsbestigningsolycka tio år tidigare, när Flavia bara var ett år gammal.)

Mysteriet tar sin början då kokerskan finner en död beckasin på köksdörrens tröskel och i fågelns näbb sitter ett värdefullt frimärke. Kort därpå hittar Flavia en döende man i hushållets trädgårdsland - och nu gäller det att hitta både mördaren och motivet, eftersom familjen riskerar att bli indragen i polisundersökningen. (Nej, jag har inte sagt för mycket med detta. Allt händer inom de första två kapitlen och står att läsa på omslaget.)

Flavia säger till oss läsare, då hon hittar den nästan döde mannen: "Jag önskar att jag kunde säga att jag blev rädd, men det blev jag inte. Tvärtom. Det här var utan jämförelse det mest intressanta jag upplevt i hela mitt liv."

Och sån är hon: morsk och kavat, oerhört allmänbildad och med ett ordförråd som inte kan sägas vara normalt för en elvaåring. Hon är ett snille på kemi och har ett eget litet laboratorium hemma. Hela Flavia är totalt osannolik, men det struntar jag i. Hon och de andra trevliga, stereotypa karaktärerna är bokens stora behållning och man får försöka tänka bort att hon är barnslig, naiv och impulsiv som den elvaåring hon ska föreställa trots att hon pratar, resonerar och tänker som en artonåring i övrigt.

Det här är den sortens trevliga Agatha Christie-deckare eller Maria Lang-roman som man kan sätta i händerna på en ung människa och veta att man inte har bidragit till mardrömmar. (Skönt tycker jag som har tonårsbarn och är trött på allt våld, blod, droger, misshandel och elände i många ungdomsböcker.)

Mitt foto: Frimärken med den engelska drottningen spelar en avgörande roll i mysteriet - och jag lyckades faktiskt hitta två engelska frimärken i min egen osorterade "samling" (läs: skokartong).

Betyg: Lite seg på sluttampen just när man tvärtom borde skyndat på och klarat av mordgåtan, men på det hela taget en mycket trevlig bekantskap.

Rekommenderas till: alla som vill ha en klassisk deckare där man får klura på mordgåtan och njuta av en osannolik räcka händelser som inkluderar fingerfärdiga trollkarlar, den engelske kungen, värdefulla frimärken, diaboliska internatskolor, avancerade förgiftningar och mystiska män som smyger i natten.

Snackis: Nej, det här läser man för sig själv.

Länk till boken på Adlibris: POCKET och INBUNDEN.

Duck City

Ledsen, men det blir inget foto här för jag har tappat bort min pocketbok. Igen! Det var andra gången... Så här såg den ut:

(Snodde bilden från Kulturdelen som har recenserat på DENNA LÄNK och som inte alls gillade boken.)


Bokens titel: Duck City
Författare: Lena Andersson
Förlag: Jag hade en Månpocket, som ovan. Tror den kom ut inbunden på Natur & Kultur först.
Antal sidor: Inte särskilt tjock...

Det här är en härlig bok som jag inte vill att ni missar, trots att den har några år på nacken! Jag kan varmt rekommendera den. Köpte pocketboken sommaren 2007 och nu hittade jag den igen: den tål att läsas om! Nu tycker jag i och för sig att Lena Andersson överhuvudtaget är värd att läsas och jag plöjer alltid hennes kåserier och debattinlägg i DN.

"Duck City" är en tänkvärd satir om de feta invånarna i det fiktiva Duck City och deras ledares naziinspirerade jakt på fetma. Landets medborgare bara blir tjockare och tjockare - ja, nästan alla är faktiskt gravt överviktiga! - och allt sjukare i livsstilsrelaterade sjukdomar som diabetes typ-2. Då kommer ett påbud från regeringen att alla ska banta och bli smala. Man börjar övervaka folk, kräver en viktminskning, beordrar en viss procent kroppsfett.

Huvudpersonen är Kalle Andersson och hans flickvän Kajsa, samt Kalles farbror John von Andersson. Farbrodern är en rik man som tjänat sin förmögenhet på fettdrypande och sötade maträtter. Jag kan både ha och mista detta att huvudpersonerna lånat Disney-karaktärer, det tillför ingenting alls och har överhuvudtaget inget att göra med handlingen (vad jag förstår). Kanske finns det någon snillrik förklaring till varför författarinnan valt att kalla stället för Duck City och invånarna för Kalle, Kajsa och knattarna - men den går isåfall mig förbi.

Det här är en lättläst sträckläsningsbok som passar alldeles perfekt för bokklubbar, läsecirklar och diskussioner i skolklasser, med ämnen som "Är det samhällets uppgift att betala sjukvård för personer som själva orsakat sitt dåliga hälsotillstånd?" och "Var går gränsen för den personliga integriteten?" och "Kan makthavare få ha en synpunkt på medborgarnas mat- och motionsvanor?" och "Varför är det så laddat att just vara tjock, fet eller gravt överviktig?" och "Vem bestämmer hur kroppsidealen ska se ut?". Det finns hur mycket som helst att prata om!

Betyg: Högt betyg!

Rekommenderas till: alla som funderar över samhället kontra individen, vad gäller makten över ens liv - och alla som funderar över kroppsideal och träningshysteri.

Snackis: En solklar snackis!

Länk till boken på Adlibris: NY POCKET från 2011.

Röda draken

Bokens titel: Röda draken
Författare: Thomas Harris
Originalets titel: Red Dragon
Översättare: Sam J. Lundwall
Förlag: Månpocket enligt en överenskommelse med Albert Bonniers Förlag, 1991
Antal sidor: 313

Efter dundersuccén med "När lammen tystnar" kom denna roman, där doktor Lecter spelar en mindre roll. Det är en ruskigt spännande thriller och en god bok om man söker spänning. Jag minns inte längre mycket av den - det är ju över tjugo år sedan jag läste den! - men jag har tydliga minnen av en tågluff i Italien där jag hade med mig denna pocket i packningen. Tyvärr bodde vi på en camping i Italien, sov i ett litet tält, och det hade varit flera uppmärksammade mord på utländska turister i just den staden (Florens) så jag var livrädd när jag läste boken varvat med nyheterna...

Här ska en FBI-gubbe fånga en galenpanna som ritualslaktar hela familjer. Anledningen till att FBI:aren är så skicklig är för att han själv har samma knäppa tankar som mördaren. Nu inleds en maktkamp mellan dem, där båda smyger på varandra...

Mitt foto: Kolla, här fick ungarnas fina Papo-figur hjälpa till att illustrera igen! Jag gillar verkligen de där plastfigurerna. Vi har mängder av riddare, orcher, jungfrur, kungar och drottningar, féer och trollkarlar.

Betyg: Spännande bok (och inget mer).

Rekommenderas till: folk som gillar action och psykopater i kombination!

Snackis: inte alls.

Böckerna verkar inte finnas kvar på svenska, inte någon av dem, men går säkert att hitta på loppisar. Eller köp en på engelska: de finns i snygga nya pocketutgåvor. 

Hannibal upptakten

Bokens titel: Hannibal upptakten
Författare: Thomas Harris
Originalets titel: Hannibal Rising
Översättare: Jan Malmsjö
Förlag: Månpocket enligt en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2008
Antal sidor: 254

Tvåhundra sidor kortare än "Hannibal", fortsättningen på "När lammen tystnar". I den här boken får vi veta mer om Hannibal Lecters uppväxt. Från födelsen via den fruktansvärda uppväxten i Östeuropa under andra världskriget och livet i Sovjetunionen senare. Som ung man kommer han till Frankrike och där börjar hans liv som läkarstuderande och senare massmördare med ett knivskarpt intellekt.

Jag tyckte om att man fick veta mer om Hannibal och boken ger väl svar på det mesta. I övrigt var den inte mycket att hurra för. Kändes mycket konstruerad och nästan lite sagoaktig, som om det var Dracula vi läste om. Okej, jag fattar att Hannibal inte är en verklig person (men att Dracula däremot har en verklig förebild!) men en bok som ska kännas nästan som en dokumentär skräckroman får inte flippa ut hur mycket som helst.

Betyg: En inte särskilt bra bok, mest för "När lammen tystnar"-nördar.

Rekommenderas till: alla som vill veta mer om doktor Lecter (se ovan).

Snackis: inte alls.

Böckerna verkar inte finnas kvar på svenska, inte någon av dem, men går säkert att hitta på loppisar. Eller köp en på engelska: de finns i snygga nya pocketutgåvor.

Hannibal

Bokens titel: Hannibal
Författare: Thomas Harris
Originalets titel: Hannibal
Översättare: Jan Malmsjö
Förlag: Månpocket enligt en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2000
Antal sidor: 454

En smällfet bok som är en fortsättning på "När lammen tystnar". Lite mer om Hannibal Lecter, lite mer om Clarice Starling, och mycket mer om hämnd.

Jag läste boken ett decennium efter att jag läst dess föregångare men det var inte svårt att komma in i den. Däremot ska man nog inte läsa denna bok helt fristående, utan bör ha sett eller läst "När lammen tystnar" först.

"Hannibal" är inte alls lika märkvärdig som den förra, men jag minns den som perfekt sommarläsning att grotta ner sig i en regnig sommardag. Kan tänka mig att Dan Brown har läst den, för den har vissa likheter med hans böcker.

Omslaget: Komplett idioti att göra dessa två böcker så snarlika utseendemässigt. En heter Hannibal och en heter Hannibal upptakten, båda går i rött-lila-blått och båda har ett ensamt stirrande öga. Hur tänkte Månpocket egentligen?!

Betyg: En bra spänningsroman och thriller.

Rekommenderas till: alla som vill veta mer om doktor Lecter.

Snackis: inte alls.

Böckerna verkar inte finnas kvar på svenska, inte någon av dem, men går säkert att hitta på loppisar. Eller köp en på engelska: de finns i snygga nya pocketutgåvor.

När lammen tystnar

Bokens titel: När lammen tystnar
Författare: Thomas Harris
Originalets titel: The Silence of the Lambs
Översättare: Sture Lundquist
Förlag: Månpocket enligt en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 1991
Antal sidor: 327

Jag är verkligen inte mycket för det där med deckare, polisromaner och annan litteratur som fokuserar på våld och blod, gärna blandat med ockulta sällskap och galna mördare och alltid den där obligatoriska kampen mot klockan. Men visst, en mysig deckare av Agatha Christie gillar jag. Eller någon kriminalroman som Lars Keplers högst orealistiska cliffhangerböcker (även om det är onödigt många tortyrdetaljer i dem).

Men det här är en bok som för mig står i en klass för sig. Jag var ung vuxen när den kom ut på svenska och även visades på bio med Jodie Foster och Anthony Hopkins i huvudrollerna.

Bilden på Hannibal Lecter, spelad av Anthony Hopkins, har jag lånat från filmblaskan.se

Bilden av Clarice Starling, spelad av Jodie Foster, norpade jag hos movpins.com

Jag tror att jag såg filmen innan jag läste boken. Har nämligen ett tydligt minne av överraskningseffekten i vissa scener. Och fy, vad skrämd man blev! 

Jag såg filmen hemma hos två av mina manliga arbetskamrater, ett medelålders manligt par som alltid verkade så rejäla och vuxna - men de blev också jätterädda och en av dem satt med en kudde i famnen. Det gjorde intryck på mig! Sedan skulle jag gå hem därifrån sent på kvällen och ta pendeltåget hem till förorten - det var inte kul, kan jag säga...

När lammen tystnar" är olidligt spännande och väldigt ruskig, med inslag av sadism och kannibalism - men den stora behållningen är ju den intellektuella maktkampen mellan den klipska unga Clarice Starling på FBI och den fullständigt briljante doktor Lecter. 

Han är en massmördare med skyhögt IQ som ska hjälpa polisen att lösa en serie groteska mord. FBI får visserligen hjälp av honom, men till ett högt pris. För sent upptäcker Sterling hur hon har manipulerats av honom. Det här är en katt-och-råtta-lek som ger bra mycket mer hjärtklappning än biljakter och kulspruteregn.

Betyg: En av de bästa thrillers man kan läsa.

Rekommenderas till: alla som är ute efter spänning och klarar av snaskiga detaljer.

Snackis: inte alls.

Böckerna verkar inte finnas kvar på svenska, inte någon av dem, men går säkert att hitta på loppisar. Eller köp en på engelska: de finns i snygga nya pocketutgåvor.

The Silence of the Lambs heter När lammen tystnar på svenska.

Red dragon heter Röda Draken på svenska.

Hannibal rising heter Hannibal upptakten på svenska.

Hannibal heter bara Hannibal på svenska också.

Aprilhäxan

Bokens titel: Aprilhäxan
Författare: Majgull Axelsson
Förlag: Brombergs, 2011
Antal sidor: 424

Jag ska försöka läsa alla Augustprisvinnarna, som ni kanske minns, och då måste jag även ta mig igenom "Aprilhäxan" av Majgull Axelsson. Har undvikit den hittills, för jag är måttligt intresserad av häxor och övernaturliga ting.

Framför allt tyckte jag att boken verkade alldeles för konstig efter att ha läst baksidestexten: "En av mina systrar stal det liv som var avsett för mig. Jag vill veta vem." För det första kan väl ingen människa leva en annans liv - och för det andra har man väl koll på vad ens systrar gör?

Det var 1997 som Majgull Axelsson fick Augustpriset för bästa roman och jag har alltså ännu inte läst boken, på grund av den sammanfattningen. Vilken total miss! En otrolig felbedömning! Den här boken är underbar och jag kommer att sätta etiketten Favorit på den.

Lite kort kan man säga att författarinnan delat in boken i tre större sjok som handlar om Birgitta, Margareta respektive Christina. De växer upp i samma fosterhem, hos tant Ellen, som tre omaka systrar utan blodsband. Jag tyckte det var lite lustigt att de fått namn efter Hagasessorna men inser sedan att det finns fler karaktärer med namn ur den svenska kungafamiljen: Astrid och Desirée till exempel.

Den sistnämnda är tant Ellens biologiska dotter men henne känner ingen till - Desirée föddes efter en maratonförlossning med svåra hjärnskador som tvingar henne att leva hela sitt liv på institution. Från födseln har hon bott på barnhem och vårdinrättningar av olika slag och vad vi vet så får hon inte ens besök av sin mamma. Hon kan varken prata eller gå, knappt röra sig, får kramper och är totalt beroende av omvårdnad. Men hon har ett klart intellekt och hon har en bundsförvant i doktor Hubertsson, som dessutom råkar vara inneboende hos tant Ellen.

Om Ellen får vi tyvärr inte veta mycket - det hade annars varit intressant! - men desto mer om de tre små flickor hon tar hand om och uppfostrar som sina egna.
Christina är läkare, en tunn vit skugga till människa, som bara söker lugn och ro och sinnesfrid.
Birgitta är den yppiga blondinen, Marilynkopian, som stämplades som bygdens fnask och sedan har gått ner sig i alkoholism.
Margareta är någon sorts doktorand i fysik med en rätt risig karriär och ett ännu sämre kärleksliv.
Nu är de medelålders och har levt mycket olika liv, deras fostermor är borta - och vems fel är det egentligen att hon fick en hjärnblödning och dog?

Varvat med de tre "systrarnas" egna berättelser - ofta hemska, så ruskiga så jag har svårt att glömma dem - är kortare redogörelser från bokens berättar-jag Desirée som kokat ihop en häxbrygd av hämnd. Helt fantastiskt. Så välskrivet och så snyggt komponerat. Jag borde ha läst detta för länge sedan, men samtidigt är jag glad över den läsupplevelse boken gav mig nu. Det är 424 tättskrivna pocketsidor men ändå känns boken för kort.

Betyg: Topp!

Rekommenderas till: alla som vill läsa en djupt gripande roman om systrars kärlek och hat till sig själva och varandra, samt om en uppväxt i efterkrigs-Sverige.

Snackis: Ja, jag tycker att den passar som diskussionsunderlag med sina många komplicerade förhållanden - i synnerhet mellan döttrar och mödrar men även mellan systrar.

Länk till boken på Adlibris: POCKET