Det lider mot jul

Bokens titel: Det lider mot jul 
Författare: Sara Önnebo
Uppläsare: Gunilla Leining
Förlag: Word Audio Publishing, 2022
Antal minuter: totalt 11 tim 28 min (alla fyra avsnitten)

Det här är en adventskalender i dess rätta bemärkelse eftersom den utkom i fyra delar: varje adventssöndag innan julen 2022. Jag gillade den! Det passar mig mycket, mycket bättre att lyssna på fyra långa avsnitt än tjugofyra snuttar. Ja, alltså, jag borde har skrivit något om den redan i december men det har inte blivit av. Nåväl, man kan väl lyssna på julberättelser lagom till midsommar också?

Vi är någonstans i Finland, där en kriminalkommissarie får lösa en rörig deckargåta i juletid. Ett bud ska leverera pizzor, men möts av en lapp på ytterdörren där det står något i stil med "Ring polisen, vi är döda". Ingen har sett något, alla svävar i livsfara, galningar smyger omkring och den ansvariga polisen Gisela är såklart dödstrött, tokstressad och snart överhopad med döingar.

Mysryslig juldeckare i ett vintrigt Finland. God underhållning!

När underbart inte är nog

Bokens titel: När underbart inte är nog
Författare: Marit Danielsson
Förlag: Romanus & Selling, 2022
Antal sidor: 320

Boken kallas "En medelåldersroman". Jag har inte hört det uttrycket förut, är det etablerat? Kvinna i 50-årsåldern funderar över kärleken och vad livet har att erbjuda, den tid som återstår. Kan bli banalt - och det är det också ibland! - men även om det är lite sött så bjuder läsningen på en hel del igenkänning också. 

Marit Danielsson skulle passa som manusförfattare till en påkostad, svensk kvalitetsserie på teve. Det är små detaljer och realistiska repliker som skickligt vävs in. Jojo är en sorts Amelia Adamo, chefredaktör på ett glassigt magasin för kvinnor 50+, och hon lever med Danne sedan många år. De har barn sedan tidigare förhållanden men också en numera vuxen dotter tillsammans. De bor i ett hus i utkanten av Stockholm, äger en sommarstuga, funderar på att flytta till Italien när de går i pension. De är friska, har trygga inkomster från givande jobb och allt materiellt man kan önska sig. Men passionen... vad hände med den? 

Både Jojo och Danne trillar dit, på olika vis. De ljuger för sig själva och för andra. De letar kärlek men är samtidigt inte särskilt rädda om den. Det finns något desperat hos dem båda två: det här är sista chansen! Älska mig! Jag vill inte leva mitt liv utan het kärlek! Såklart blir det rörigt och komplicerat, bråk och gråt och väldigt mycket tvivel. Vem ska man leva med, stanna hos eller gå ifrån?

Lite söt, lite ytligt och lättsamt - men också existentiella grubblerier. Jag gillade den för att den satte igång tankar om mitt eget liv och mina väninnors. Den skulle göra sig väldigt bra som film, som sagt.

Nya människor i fel ordning

Bokens titel: Nya människor i fel ordning
Författare: Jonas Karlsson
Uppläsare: Jonas Karlsson
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2021
Antal minuter: 6 tim 50 min

Antal sidor: 227

(Jag både läste och lyssnade på boken.)

Det svider att säga att detta inte är Jonas Karlssons bästa bok, eller ens näst bästa. Jag som fullkomligt älskat allt han skrivit och tidigare har öst lovord över honom! 

"Nya människor i fel ordning" är en klurig historia där vi möter ett stort gäng personer i nedre medelåldern i kapitel som närmast liknar noveller. Det visar sig snart, att alla de här människorna hänger ihop och egentligen bara är en handfull. Jag noterar prydligt på en tom sida längst bak: "storebror till Z", "före detta man till Y", "morbror till X" och ser snabbt att det handlar om några få vänner, syskon, älskare som berättar fragment ur sina liv - som snillrika pusselbitar i varandras liv.

Det är klurigt, det är skickligt komponerat, det är snyggt berättat som alltid med Karlsson. Men det är lite för skruvat på sina ställen och jag tappar intresset. Lever mig inte riktigt in, tycker att de är lite för skumma och konstiga för att jag ska känna igen mig själv eller mina vänner i dem. 

Dock: Den avslutande novellen - eller kapitlet om man så önskar - är genialiskt uttänkt och vackert berättad om vår utmätta tid. Skulle kunna plocka loss den och använda i en antologi eller samlingsvolym, så himla fin!

Ormens år

Bokens titel: Ormens år
Författare: Ulrika Ewerman
Uppläsare: Lo Kauppi
Förlag: Bookmark förlag, 2022

Antal minuter: 6 tim 07 min

Nu var det länge sedan jag läste - snarare lyssnade på! - den här romanen, men än har jag inte glömt den. Jag läste Ewermans första bok och tyckte så mycket om den. Förväntningarna var stora på den här. Kan inte säga att de liknar varann det allra minsta (vilket överraskade mig) men den här är precis lika bra.

I mitten står Judith samt hennes kompisar, tvillingarna Valter och Vera. Man skulle kunna tro att det är 1905 med tanke på namnen, men det är snarare 1955. Jag har lite svårt för sånt där: när namnen inte träffar rätt i årtiondena. Men, men! 

Judith är enda barnet och var aldrig meningen att ens bli det: hon var ett misstag och hennes föräldrar är bara tillsammans på grund av henne. Deras äktenskap är djupt olyckligt, och det spiller över på såväl dottern som hennes vänner.

Tvillingarna kommer inte heller från en trygg familj utan får i mycket klara sig själva, vilket gör att de tyder sig både till varann och till Judith. De tre ungdomarna är oskiljaktiga, även om det finns en hel del spänningar i trion. När Valter och Judith har romantiska känslor för varann, blir Vera rasande och gör allt för att förstöra.

Vi följer dem från tidiga skolåldern med nedslag i tonåren och fram tills de är unga vuxna, i utvalda delar av livet som haft en avgörande betydelse för dem.

En grej som jag inte gillar, är att Ewermans sätt att skriva får mig att tänka på Biskops Arnö och andra folkhögskolor för blivande författare. Vet inte riktigt varför. Tror det handlar om det här utstuderade med att inte berätta för mycket, utan istället låta läsaren dra egna slutsatser? Små hintar, ofullständigt berättade. Antydningar som vi ska förstå, för gud hjälpe att man skriver läsaren på näsan.

På många vis är det skönt: jag slipper bli serverad en berättelse där detaljer skrivs ut och där jag inte förväntas använda hjärnan. Å andra sidan fattar jag inte exakt allt (med påföljden att jag känner mig korkad). Bokens huvudpersoner vet vad som hänt men jag står utanför. Jag vill inte behöva gissa! Tror det här är en extremt medveten teknik som författaren antingen lärt sig eller själv vurmar för.

Ska jag säga något bra, så är det att Ewerman har ett lysande språk och en otrolig förmåga att trolla fram ögonblicksbilder så att de blir levande. Det är en roman helt i min smak, där det materiella och ytliga får stå tillbaka för känslor, relationer och tankar. Tyckte verkligen mycket om "Ormens år".

Tjejmiddagen

Bokens titel: Tjejmiddagen
Författare: Marie-Louise Marc
Förlag: Printz Publishing, 2022
Antal sidor: 322

Efter att ha varit på ett författarsamtal där Marie-Louise Marc deltog, köpte jag den här boken. Visste inte riktigt vad jag kunde vänta mig, men blev glatt överraskad över att texten har ett sånt bra flyt och att replikerna känns rimliga. 

Omslagstexten är dock lite väl hårt skruvad: "Deras vänskap var stark - tills en man kom och slog allt i spillror...". Det är inte riktigt så att den där mannen, Johannes, med flit krossar tjejgänget. Det gör de så bra själva!

Maria är äldst, en förmögen kvinna som är gift med en demenssjuk man och längtar efter en varm famn, omtanke och att bli sedd. Någon som hon kan prata med, umgås med och inte bara ta hand om. Johannes fyller den funktionen.

Gabbi är yrvädret som driver en egen firma utan större framgång, har vuxna barn som inte hinner umgås med henne eller som prioriterar sina pappor. Hon vill ha en sexpartner men längtar nog också efter en trygg man i sitt liv - och hon hittar det på några olika ställen. Johannes är en av dem.

Yngst i tjejgänget är Rakel, som är djupt troende kristen. Hon har en trasslig relation till sin man och de kämpar med barnlöshet och barnlängtan. Just när livet är som mest kämpigt med en luddigt definierad separation kommer Johannes in i Rakels liv och allt tar en oväntad vändning.

Men ingen av de tre kvinnorna är villig att dela med sig av "sin" Johannes, alla vill ha honom exklusivt för sig själv och det gör att påfrestningarna blir stora i gruppen. Det kan man ju förstå!

Jag gillade boken, en mysig feelgood, och försöker bortse från att tre smarta, välutbildade och livserfarna vuxna kvinnor beter sig så korkat. Tänker inte avslöja vad jag menar, men man kan väl säga att de accepterar vissa sidor av Johannes bakgrund på tok för lättvindigt. 

Modersmjölken

Bokens titel: Modersmjölken
Författare: Nora Ikstena
Uppläsare: Lily Bigestans

Översättare: Juris Kronbergs
Förlag: Bokförlaget Tranan, 2020
Antal minuter: 6 tim 23 min

Jag har inte läst så mycket från baltstaterna, men när Storytels algoritmer sa "Du kanske gillar det här" så blev jag nyfiken. Och datorn hade rätt! "Modersmjölken" är en fantastisk berättelse från Lettland, proppad med liknelser och metaforer. Men framför allt är den intressant, djupt gripande och lärorik. 

Det är en inifrånberättelse om Sovjettiden och hur bokens huvudpersoner upplever frihetslängtan, förtryck och samhällets styrning. Parallellt med den moder som är Sovjet skildras en annan mor: hon som arbetar som kvinnoläkare och utför aborter och inseminationer, själv blir gravid och föder en liten dotter som hon inte har några större känslor för.

Den lilla flickan växer upp hos sin försumliga mamma men också hos sina morföräldrar. Alla har de sett Sovjetockupationen på olika sätt och har lidit under den av olika anledningar. Det är krig och motstånd, det är svält och fattigdom, det är ett samhälle där arbetskompisar och studiekamrater anger dig så snart du sätter dig på tvären och gör motstånd. Det är en flicka som mår illa av modersmjölken och en mamma som inte vill amma. 

Jag kunde knappt slita mig från den här. Läs!

Smultronhyllan

Bokens titel: Smultronhyllan
Författare: Birgitta Bergin
Förlag: Piratförlaget, 2023
Antal sidor: 381

Agnes har nyligen skilt sig eftersom hon inte hade mycket kvar att säga till maken Nils, men nu när hon bor ensam i en fin lägenhet i Stockholm inser hon att det är måttligt kul att Nils genast hittat en ny kvinna och att tvillingdöttrarna ska plugga i Lund. Det blir väldigt tyst och ensamt! 

En arbetskompis föreslår Tinder och det går raskt undan när Agnes börjar nätdejta. Lite för fort på alla vis... Vill hon verkligen ge sig in i ett nytt förhållande, flytta ihop och planera en gemensam framtid?

Från att ha varit en författare med flera bestsellers bakom sig, väljer nu Agnes att sluta skriva - och istället börja jobba inom äldreomsorgen. Hon är nyanställd på boendet Smultronhyllan, där hon domderar och gör om innan hon ens hunnit presentera sig för chefen och resten av personalen. 

Jag blir lite matt. Lugna ner dig, Agnes! Man kan faktiskt spana in hur arbetsplatsen funkar innan man börjar förändra och obstruera. Agnes har nämligen många idéer: de gamla borde få dansa, äta vid fint dukade bord, lyssna på vågornas (inspelade) kluckande och någon gång ta ett glas vin. Det har ju ingen annan tänkt på innan henne! (Ursäkta om jag raljerar lite här. Det är inte mot författaren utan mot Agnes.) Alltså hugger hon genast in på planerna att göra äldreboendet till en riktig drömplats; hon får med sig de flesta arbetskompisarna men inte chefen - och då kör hon helt enkelt över honom. Bildligt, alltså.

På det hela taget är Agnes rätt självcentrerad, vilket hon också får höra från flera vänner och bekanta. Naiv, skulle jag vilja tillägga. Och impulsiv! Det är inte lätt att gilla henne, men däremot gillar jag boken som helhet. Den befolkas av intressanta typer, varav flera är såna vi lärt känna i Bergins tidigare böcker. 

Något större inlägg i samhällsdebatten kan boken inte sägas vara. Jag har - i jobbet - varit på flera ställen som redan funkar just som Agnes drömställe och mycket bättre än så. Men nu är det här en feelgood med underhållningsvärde, och man får ta den för vad den är.

Lite spännande är "Smultronhyllan" också för det är inte helt givet hur Agnes eller hennes inställsamme dejt ska reagera i vissa situationer. Jag gillar att Bergin inte alltid slänger in en standardlösning på vad som ska hända. Kul att få bli överraskad ibland!

På ett ögonblick

Bokens titel: På ett ögonblick
Författare: Suzanne Redfearn
Uppläsare: Lo Kauppi
Förlag: Bokförlaget NoNa, 2023
Antal minuter: 10 tim 26 min

Jag är så kluven, vet knappt vad jag ska säga om "På ett ögonblick". Den är så sorglig och tänkvärd, en underbar bok om hur ett oväntat dödsfall ställer till det i en alldeles vanlig familj. 

Samtidigt är den oerhört ytlig, men den insikten smyger sig på först då jag läst halva boken. Hur kan exakt varenda en av karaktärerna vara så vacker? Det är löjligt utseendefixerat. När jag väl får upp ögonen för det, inser jag att detta är en roman där alla måste vara stora skönheter för att få vara med. 

Även vissa beteenden blir lite väl osannolika: en far som går bärsärkagång och närmast slår ihjäl en ung man, en väninna som inte gråter trots att hennes bästa kompis är borta, en syrra som tänker mer på sitt bröllop än att hennes lillasyster ska begravas, en mamma som slänger allt på tippen och menar att hon måste lägga barnets död bakom sig för att kunna gå vidare. (Hela tiden är de vackra medan de gör detta.)

Å, jag vet inte?! Om jag inte vore en så kritisk läsare så skulle jag nog grinat till den här boken och sedan höjt den till skyarna. Den är helt underbar! Men nu ÄR jag en rätt kritisk person när det kommer till romaner, och jag hakar upp mig på det konstant ytliga och osannolika. Hade så mycket hellre sett lite fler smutsiga känslor och fula människor.

Utgångspunkten är att den stora familjen - mamma, pappa, två döttrar i övre tonåren och en utvecklingsstörd nästan vuxen son samt en moster, hennes man och deras tonårsdotter färdas i en minibuss. Där finns också en pojkvän till en av döttrarna och en grabb som får skjuts samt familjens stora hund. De åker genom ett bergigt landskap, iskallt, snöigt, halt och med vinterstormen vinande. De krockar, störtar ner för en brant och huvudpersonen Finn dör. (Ingen spoiler, det är premissen för hela storyn.)

Genom resten av boken följer vi Finn då hon måste acceptera att hennes liv tog slut redan efter 16 år. Att hennes familj sörjer, att de bråkar, att de kämpar för sina liv för att ta sig till bebodda trakter, att de sviker vänner och varandra, att de längtar efter kärlek och att de ropar till Finn där hon svävar omkring någonstans i luften och ser allt utan att kunna ingripa.

Jag vet inte om det här är jättebra eller mediokert. Däremot är Lo Kauppi suverän på att läsa med nerv och inlevelse! Synd bara att hon bräker "farbror Ba-aab" rakt igenom. Det dröjde tills jag läste e-boken innan jag fattade att hon säger Bob. Sjukt störigt uttal som jag inte kan bortse från, hur skickligt hon än läser i övrigt.

Svartstick

Bokens titel: Svartstick
Författare: Sara Paborn
Uppläsare: Emma Peters
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023
Antal minuter: 9 tim 43 min

Egentligen har vi hört den här historien förr. Många, många gånger dessutom. Den är berättad på samma sätt som så många andra romaner: med växlingar mellan dåtid och nutid - och där persongalleriet hänger ihop, mer eller mindre tydligt.

Men det ÄR något visst med Paborn bok ändå! Jag sträcklyssnade på den (för övrigt en otroligt bra inläsning av Emma Peters, hon håller aldrig på och gör sig till eller är teatralisk) medan jag rollade väggarna i en liten lägenhet. Jag hann precis förvandla en mörkt grafitgrå vägg till ljuvligt retro-turkos under de nära tio timmar som boken varade.

Det är det klassiska: den naiva tonårsflickan Anita förälskar sig i den unge handlaren Bengt någon gång i slutet av 1950-talet. Hon dras till hans världsvana stil, hans mognad, hur han uppvaktar henne. Han däremot är gift med en vacker amerikanska och har tillbringat några år "over there" och nu kommit tillbaka till hembygden med idén om ett modernt snabbköp där man slipper handla över disk. Han är flirtig och får Anita dit han vill. Ni kan ju gissa vad som händer...

Varvat med detta får vi följa den överspända Paula som flytt från sin genomtrevlige pojkvän i nutid. Hon har gjort en dum grej - en verkligt dum grej! - och tror att det tar slut om hon berättar för pojkvännen. Hennes berättelse är klart minst intressant, för övrigt, men en vettig brygga mellan de övriga historierna. 

För att rensa tankarna anmäler Paula sig till en sömnadskurs på en stor folkhögskola ute på vischan. Där möter hon Gunni som är alltiallo och har en koppling till både gården och till redan nämnda Anita. Jag gillar verkligen Gunni, hon har en trovärdig röst och en hjärteknipande historia om utanförskap och obesvarad kärlek.

"Svartstick" ser ut att vara en sån som det går tretton på dussinet av, men den är mer än så. Varmt och fint berättat!