Dagen är kommen

Bokens titel: Dagen är kommen
Författare: Ninni Schulman
Serie: Hagforsserien del 7

Förlag: Bokförlaget Forum, 2022
Antal sidor: 563

Blev så himla imponerad av Ninni Schulmans deckare "Som vi lekte", så jag tänkte att jag nog borde läsa något mer av henne. Valde "Dagen är kommen", helt omedveten om att det är del sju i en serie - och den avslutande boken, till råga på allt. Det spelade dock ingen större roll, även om jag begriper att många av hänvisningarna handlade om relationsdramer och jobbförhållanden som utspelat sig i tidigare böcker.

En trevlig liten deckare som inte gjorde något större intryck på mig, men var god förströelse - och det duger gott. 

I huvudrollerna finns en våghalsig och fattig journalist, en polis som ska bli pappa vilken dag som helst, en annan polis som försöker börja ett nytt liv utan ex-make och ex-älskare, en tonårsmamma med en relation till en halvkriminell - och mordgåtans alla inblandade, såklart. 

Intrigen kretsar kring ett mördat, äldre par ute på värmländska landsbygden och parets tre vuxna barn. De ska fira jul tillsammans, men när de kommer hem till föräldrarna möts de av en fruktansvärd syn. Resten av jul- och nyårshelgen lever de under stor press att förstå vem som har mördat deras föräldrar och av vilken anledning.

Liiiite bättre korrläsning hade jag väntat mig av ett stort förlag. Min gissning är att exempelvis den yngsta dottern till det mördade paret fördes in i handlingen rätt sent - åldrarna stämmer ingenstans och ändras gång på gång - och det stör mig kopiöst att en släktgård värd fyra miljoner skulle ge barnen två miljoner vardera, vilket måste innebära att de är TVÅ, inte tre. Likaså att en person säger i ett telefonsamtal mitt i natten den 25 december (alltså strax innan den 26:e) att hen inte är tillbaka i civilisationen förrän "på annandagen". Okej? Annandagen är några minuter bort, är det inte rimligt att säga "Ja, jag fixar det - jag är tillbaka imorgon bitti!"?

Jag längtar efter fortsättningen på "Som vi lekte" men skippar resten av den här så kallade Hagforsserien.

En resa till Doggerland väntar

Nu har jag något att verkligen se fram emot! En ny bok om Doggerland! "Tiga som muren" heter den senaste romanen om Karen Eiken Friis, kriminalinspektör på Doggerland, som har fått så många av oss att önska att den där underbara ögruppen kunde resa sig ur havet och bli verklig.

En flygbiljett till Dunker skulle vara toppen, men nu får jag nöja mig med en fejkad flygbiljett därifrån - och god läsning lite senare i veckan.

Raka vägen hem

Bokens titel: Raka vägen hem
Författare: Klara Grede
Uppläsare: Emma Peters
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023
Antal minuter: 8 tim 0 min

Dysfunktionell ursprungsfamilj, olycklig kärleksrelation, strulig bonusdotter i tonåren, vuxna syskon som nöter på varann och som huvudperson en överpresterande kvinna som håller känslorna långt ifrån sig. Låter lite överlastat, men romanen känns inte alls så. Snarare verkar det rimligt att många av reaktionerna är följder av en trasig uppväxt.

Det handlar om duktiga, vackra, kontrollerade Isa som åker till sitt barndomshem för att planera sin fars begravning, vilket är absolut nödvändigt eftersom hennes mamma plötsligt har stuckit iväg utan att berätta vart. Isas otroligt självcentrerade och barnsliga lillebror Robin skuttar omkring och bakar sockerkaka och leker med ungarna och löjlar sig, vilket stör både Isa och Robins sambo. Storebrorsan Jack tar första flyget från USA där han bor och verkar som misslyckad manusförfattare, men egentligen har han inte tid för snart ska hans och makens första barn födas av en surrogatmamma. Isa är kylan själv och försöker styra, planera och hantera kaoset men lyckas inte så bra eftersom hela hon är ett enda stort virrvarr av känslor.

Det finns ett fjärde syskon, den strålande storasystern Indra, som dog ung och som ingen vill nämna vid namn eller någonsin prata om. Trots att hela familjen kraschade när hon dog och aldrig har återhämtat sig efter förlusten.

Isa tar med sig sin bonusdotter till släktgården, men funderar hela tiden på om hon alls vill vara ihop med flickans far - eller om hon ska satsa på sin förra kärlek istället, han som bor kvar i det lilla samhället och är lika charmerande som alltid.

Lysande uppläst av Emma Peters, hon är som vanligt en stjärna. Jag uppskattade romanen mycket medan jag lyssnade på den, men ska erkänna att jag alldeles hann glömma den mellan lästillfället i höstas och denna recension ett kvartal senare. Välskrivet och fint och inte alltför skruvat, får bli min sammanfattning.

Saffransdoft och längtan

Bokens titel: Saffransdoft och längtan
Författare: Siri Gustafsson
Uppläsare: EvaMaria Oria
Förlag: Saga Egmont, 2021
Antal minuter: 3 tim 38 min

Jag kunde inte sova. Låg vaken och stirrade i mörkret. Bestämde mig för att lyssna på en ljudbok och kollade vad som såg gulligast ut på Storytel och som helst hade med julen att göra, eftersom detta var i juldagarna. Fastnade för "Saffransdoft och längtan" utan att ha någon som helst koll på vare sig boken eller författaren.

Det här är extremt förutsägbart och mycket rart och en fantastiskt skön historia att lyssna till. (Bra människa som läser dessutom, sånt är viktigt.) Ung kvinna som har olidligt självupptagen pojkvän bestämmer sig för att hyra ett litet torp i Småland för att komma undan skånsk slaskvinter och en deppig jul. 

Tar med sig alla julprydnader och pyntar hyrstugan till tänderna. Bakar ohyggliga mängder kakor, godisar och lussebullar. Går promenader i snön, dricker varm choklad utomhus, njuter av tystnaden, blickar mot stjärnorna, tänder brasor i öppna spisen. Hyresvärden är en grinig äldre kvinna som minsann ska klara allt själv (fast hon inte gör det). Hennes snygge, tyste, charmige son råkar vara i bullbakande tjejens ålder och gillar romantiska filmer på teve...

Alldeles utmärkt när man faktiskt inte vill bli överraskad eller höra en enda twist till, utan fattar redan efter fem minuter att allt kommer att sluta lyckligt samtidigt som hela ljudboken doftar kanel, kardemumma, granbarr, tända stearinljus och nybakat vörtbröd.

They Both Die at the End

Bokens titel: They Both Die at the End
Författare: Adam Silvera
Uppläsare: Bahni Turpin, Michael Crouch, Robbie Daymond
Förlag: Quill Tree Books, 2017
Antal minuter: 8 tim 31 min

Vi är i New York någon gång i närtid, men en avgörande sak har hänt i denna framtid: Death Cast har lanserats. Det är en tjänst som innebär att den dag du ska dö blir du uppringd av en person som är anställd på Death Cast. Döden är inte resultatet av ålder eller sjukdom, utan av misstag, mord eller självmord. 

Du får veta att detta är ditt sista dygn och att du har maximalt 24 timmar på dig. Ingen kan säga när du ska dö eller av vad eller varför. Du kan inte förhindra det och inte köpa dig fri eller smita undan på något vis. Det enda beskedet gör, är egentligen att det förbereder dig på att du har mindre än ett dygn kvar att leva. Vad vill du göra med den tiden; de sista timmarna i ditt liv? Vad gör dina föräldrar? Hur ställer sig dina bästa vänner till beskedet - om du alls berättar för dem, vill säga?

Berättelsen utspelar sig under drygt ett dygn, då vi möter några unga människor i slutet av tonåren men början av vuxenlivet. De - eller deras älskade - kommer att dö. Det här är berättelsen om deras sista timmar och vad de valde att göra av sin utmätta tid.

Det här är en "unga vuxna"-bok, men jag tycker den funkar lika bra för oss som är mer än fullvuxna. Under värsta julstöket lyssnade jag på den och älskade den. Lite otippat! Det är tre olika uppläsare, alla väldigt bra, som iscensätter berättelsen och ansvarar för varsin huvudperson. Jag lyssnade på en engelska ljudboken och det var inga som helst problem att hänga med, tvärtom.

Gillade verkligen. Hade svårt att slita mig från boken. Läs!

Ödet och hoppet

Bokens titel: Ödet och hoppet
Författare: Niklas Natt och Dag
Uppläsare: Martin Wallström
Serie: Ödet och hoppet del 2

Förlag: Bokförlaget Forum, 2023
Antal minuter: 17 tim 48 min

För min del hade den här ljudboken kunnat få vara 27 timmar istället för 17. Jag älskade den! Språket, handlingen, historiebeskrivningen. Allt! 

Om du har läst någon av Natt och Dags 1700-talsböcker och tänker att du aldrig mer vill konfronteras med allt äckel, övervåld, tortyr, skräck och fasa - då kan du ändå läsa "Ödet och hoppet" för den liknar inte alls de tre Stockholm Noir-böckerna. Här förflyttas vi ännu längre bak i tiden, ända till början av 1400-talet.

Det handlar om unge ädlingen Måns Bengtsson som inte vill sitta och ruttna på familjen slott, utan lämnar sina curlingföräldrar för att dra ut på äventyr. Han träffar den beryktade Engelbrekt som leder ett (spännande) uppror och som tar Måns som sin stalledräng - väl medveten om att det är en ung adelsman han behandlar så. Dessa två blir oskiljaktiga. Hemma väntar föräldrarna oroligt och undrar varför inte Måns kommer hem, utan är ute i åratal på sina strategiska resor genom Sverige. 

Jag fastnar totalt i det här, sugs helt in i berättelsen, känner kylan från borgarnas stenväggar och doften av de varma hästarna, hör de sprakande lägereldarna och skäms över de maktgalna männens tölpaktiga beteenden. Och så gillar jag att kvinnorna lyfts fram som starka individer, inte bara något vackert att se på eller göra barn med.

Att så många av namnen är personer jag redan känner och så många av händelserna är bekanta i vår svenska historia borde kanske göra romanen mindre spännande; det är bara att googla så får vi veta slutet. Men nej, det är helt egalt för mig. Snarare är det än mer tilltalande att de här personerna som bevisligen har levt och satt sitt avtryck i historien, får liv igen genom Niklas Natt och Dag. Han broderar ut historiska fakta så mästerligt så man kan tro att han hittat någons dagbok från 1400-talet. 

Hurra, vilken bok! Toppbetyg för "Ödet och hoppet" från mig.

Jag kommer att hitta nyckeln

Bokens titel: Jag kommer att hitta nyckeln
Författare: Alex Ahndoril 
Uppläsare: Julia Dufvenius
Serie: Nyckelserien del 1

Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023
Antal minuter: 6 tim 45 min

Eftersom jag läst varenda bok paret Ahndoril skrivit hittills - under pseudonymen Lars Kepler - så ville jag ju höra den här. En klassisk pusseldeckare i Agatha Christie-anda utlovades, och det är precis vad man får! Eleganta damer, bryska herrar, vacker herrgård, hembiträden och trädgårdsmästare, dyra bilar och klirrande konjakskupor. 

Det är snyggt ihopvävt, en riktigt bra mordgåta, inget blod utan bara finess. Till och med den obligatoriska samlingen i biblioteket, där de inblandade serveras gåtans lösning! Tyvärr är det också ganska stelt, korrekt - och blodfattigt i den andra bemärkelsen: här finns inget liv i bokens huvudpersoner. Det är rätt och slätt en snyggt producerad Christie-deckare från 2020-talet.

Handlingen är enkel: En godsherre kommer till privatdetektiven Julia och visar en bild han har i sin mobil. Den är minst sagt något som han istället borde visa polisen... Det är godsherren villig att göra, men först vill han fatta hur bilden har hamnat i hans mobiltelefon för det är banne mig inte han som tagit den! 

Vem är mannen på den skrämmande bilden? Vilket hemskt öde har han råkat ut för? Vem vill honom illa? Och varför jävlas någon med godsherren och vill klämma dit honom för något han - kanske - inte gjort?

Bakvatten

Bokens titel: Bakvatten

Författare: Maria Broberg
Uppläsare: Elias Dahlgren
Förlag: Norstedts, 2020
Antal minuter: 8 tim 13 min

Kan redan nu säga, att detta kommer att vara en av mina bästa läsupplevelser 2024! Till er som inte läst än: lyssna hellre än läs - för Elias Dahlgren är fenomenal som berättare!

Det här är en roman som jag sett fladdra förbi i flödet, men aldrig brytt mig om tills jag såg att Stina Jackson sagt att "Västerbotten har fått ännu en stjärna på sin författarhimmel. Vad ni än gör så missa den inte." Håller med: missa inte den här finstämda, vackra romanen om längtan och familjeband. 

Det är lite rörigt med händelsernas kronologiska ordning, eftersom berättandet hoppar i tiden. Sånt brukar lossna efter ett tag, men i den här boken är det faktiskt rörigt rakt igenom. Eftersom tidsmarkörerna inte är särskilt tydliga så blir det svårt att veta var vi är i handlingen. Ibland placeras vi i historien efter att något skett men får inte veta det inträffade förrän i kapitlet därpå. Känns lite konstlat, som om författaren vill göra det lite mer "arbetat" på det där sättet som ofelbart får mig att tänka folkhögskolekurs...

Men historien! Den är otrolig! Här är vackra Margareta i en liten by i Västerbotten, gift med en äldre enstöring och mor till ett litet barn, Håkan. Varken hennes grannar i byn eller vi läsare får först veta vem som är far till honom. I närheten finns även Assar, förälskad upp över öronen i Margareta, men utan chans. Håkan får sent omsider en bror, Nilas, som har en annan far - en man som sällan är hemma eftersom han måste ut och sköta sina renar. Margareta är ensam hemma med sönerna - och hon är verkligen just ensam. 

Kring Margareta cirklar Håkan och Nilas, de udda bröderna som det skiljer många år mellan, men även hennes make, hennes sambo, hennes älskare och flera andra. Det som händer där under 1960-talet påverkar hela Håkans barndom men lika mycket hans liv som vuxen.

Det är en vemodig berättelse om människor som längtar efter att bli sedda, älskade, bekräftade och omhändertagna men som sällan möter den värmen - och som sårar varann gång på gång, med flit eller av misstag. Mycket läsvärd!

Mord i falsett

Bokens titel: Mord i falsett
Författare: Madeleine Gustafsson
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Förlag: Storytel Original, 2023
Antal minuter: 8 tim 47 min

Jag önskar jag kunde recensera så att ingen inblandad tar illa upp, men ändå så att mina läsare fattar när jag inte gillar en bok. Svårt.

"Mord i falsett" handlar om bitchiga tonårstjejen Tilda som intrigerar och saboterar för en klasskompis när det visar sig att Tilda inte valts till Lucia, utan en annan tjej i klassen får den rollen. Hoppsan: Tilda försvinner strax därpå. Några år går men hon hittas inte.

Föräldrarna är förtvivlade. Storasystern är bortglömd och deprimerad. Pojkvännens liv faller i spillror eftersom han misstänks ha mördat Tilda. Hela samhället letar. Alla är misstänkta. Ingen vet något, men alla har ändå varsin pusselbit. Inkompetenta poliser lyckas inte lösa mysteriet. 

Så långt är allt okej. Sedan kommer deckarförfattaren Henny till byn och plötsligt händer allt på en och samma gång, hela tiden med "Scream"-vibbar à la "ung dum tjej går ensam in i stort mörkt hus trots blodspår i snön". Precis varenda en av karaktärerna beter sig skumt. De är snyggt uppdelade i perfekta fack där det finns lika många av varje: tant och farbror, kvinna och man, flicka och pojke. Snygg och ful. Dum och schysst. Smart och korkad. Bitter och förlåtande. Otrogen och extremt lojal. 

När jag tänker på det, är det faktiskt som i sällskapsspelet Cluedo.

Passar nog bra om man sitter i bilen under en långresa och måste kunna koncentrera sig på körningen och trafiken, men ändå vill lyssna på något som snuddar vid spännande.