Middagen

Bokens titel: Middagen

Författare: Herman Koch

Originalets titel: Het Diner

Översättare: Per Holmer

Förlag: Lind & co

Antal sidor: 334

Jag kan inte minnas när jag senast kände en sådan läsiver! En sådan lust att slänga mig över en bok och bara läsa lite till, några sidor till, ojdå ett kapitel blev det visst. Och en sådan glädje över att få läsa något så välskrivet - för det är ren njutning när man ramlar över en författare som behärskar konsten att berätta en historia.

Det här är  fantastiskt bra, in i minsta detalj. Visst, det finns en del stavfel men jag försöker bortse från det. Så snyggt omslag - en bonus till Eva Lindeberg - och så snyggt satt inlaga som är vilsam och vacker för ögonen. Översättaren tycks ha lyckats behålla det vackra språket när han översatte från holländska till svenska, en eloge till Per Holmer (trots "rödpepparen" - ni kommer att begripa vad jag menar, när ni kommer till det kapitlet).

Historien börjar trovärdigt och det är litegrann som att sitta inne i Paul Lohmans huvud när han tänker tillbaka på den horribla kvällen på lyxrestaurangen där allt detta utspelar sig. Små kommentarer och utrop, tysta iakttagelser och till synes oväsentliga detaljer, allt redogör Paul för när han rekapitulerar denna fruktansvärda kväll tillsammans med sin älskade hustru, sin amason till svägerska och sin egocentriske storebror Serge.

Sedan känner jag tyvärr att just trovärdigheten får sig en törn. Saker och ting eskalerar och människorna i denna historia - bröderna Paul och Serge, deras fruar Claire och Babette, sönerna Michel, Rick och Beau - blir alltmer osannolika. Kan folk verkligen resonera så här? Och kan de agera på sina impulser på detta vis? Vad är man villig att göra för att skydda sitt barn, sin karriär, sitt äktenskap?

Jag läste med flit inte vad andra skrivit om denna bok förrän jag själv var klar. Bara det faktum att den säljs på bokrean tyder ju på att den kanske inte sålt så bra som man hoppats. Men jag tycker den är fantastisk! Bokens något krystade upplägg med en kväll på en omåttligt lyxig restaurang (kapitlen är indelade efter Aperitif, Förrätt, Varmrätt, Dessert osv) där föräldraparen ska fatta ett vettigt och samstämmigt beslut - om ett sådant ens går att fatta - angående sina söners framtid, är ändå en bra inramning.

Under kvällens lopp kommer personen Paul att sakta träda fram inför läsarens ögon - hans tillbakablickar ger prov på vilken sorts människa han är. Det gäller i viss mån även de andra personerna, men i synnerhet Paul. Min syn på honom är en helt annan då boken slutar! Sånt gillar jag.

Tyvärr läste jag SvD:s recension som var otroligt negativ, på gränsen till totalsågning. Jag fattar inte att jag och Paulina Helgeson har läst samma bok! Hon retar sig på upprepningarna om hovmästarens pekande lillfinger - jag ser det som en "trigger" som drar igång ett oanat raseri hos den labile Paul. Hon säger att "prosan är pratig, ojämn och stundtals rent plågsamt illa formulerad", men jag tyckte så väldigt mycket om just språket - det kändes tvärtom som akademikern och läraren Paul mycket väl skulle ha kunnat tänka och tala på det här viset. Däremot får jag ge henne helt rätt i att det saknas nyanser. Såväl föräldrarna som tonårssönerna är mycket onyanserat tecknade och det är romanens svaghet. Jag skulle gärna sett att de hade vridit och vänt på sina argument, känt tvekan och ångest - men de är tvärsäkra i sina åsikter och sina ageranden.

Betyg: Här rasslar betygen iväg och slår i topp. Bäst på väldigt länge.

Rekommenderas: till filosofiskt lagda läsare.

Snackis: författaren har ju en tanke med boken, att fråga sig vad föräldrar är villiga att göra för sina barn och vad som är rätt - här finns mycket att diskutera. Läs en annan SvD-länk som belyser Herman Kochs syn på saken och som är väsentligt mycket mer lik min egen recension.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och POCKET.