lördag 28 november 2015

Den sårade divan


Bokens titel: Den sårade divan - om psykets estetik
Författare: Karin Johannisson
Förlag: Albert Bonniers Förlag, 2015
Antal sidor: 366 (varav de sista 27 är noter och register)

Den duktiga politikern Birgitta Olsson går upp på scenen under Augustprisgalan och presenterar Johannissons bok på ett sätt som får mig att tänka "har vi läst samma bok?". Själv läser jag och läser, men känner mig mest som en tonåring som inte riktigt  hänger med i de vuxnas intellektuella prat.

Jag är uppvuxen i ett akademikerhem, vårt umgänge bestod och består till stora delar av allmänbildade och insatta personer, många gånger med hög utbildning. Kunniga människor som hänger med i samhällsdebatten, som läser mycket och diskuterar ännu mer. Jag trodde jag också var en sån.

Men det räcker med några sidor in i Karin Johannissons bok så börjar jag fundera på om jag är direkt obildad. Känner mig trögtänkt och okunnig. Även om jag behärskar språket och även om orden ingår i min vokabulär så är det inte så här jag uttrycker mig. Inte ens i skrift och definitivt inte i tal.

Leonie "Nelly" Sachs, 1891-1970. Här i 30-årsåldern. 
Foto lånat från flyktochforvandling.wordpress.com


Agnes von Krusenstjerna, 1894-1940.
Foto lånat från psykmuseet.se

Jag tänker på mig själv som feminist men inser nu att jag nog aldrig skulle kvala in i feministernas gäng för jag är inte van vid terminologin. Allas lika värde, lika lön för alla, jämlikhet och rättvisa - ungefär så ser feminism ut för mig. Men jag kan ingenting om gurlesque och cis-personer, funderar på vad ordet "spelplan" kan tänkas innefatta och tycker att ordet "normativa" förekommer precis hela tiden.

"Så definierat blir det perversa också en estetik inom det moderna. Gränstänjande erfarenheter uppfattas som del av ett högt sensibiliserat urbant liv, ett instigande i förnimmelsesfärer som vidgar och överskrider jaget. Det handlar om absolut gehör för sensuella stämningar, för upplevelsens momentana extas, att låta sig kastas runt och "omvridas" (perverteras)."

Jag får läsa långsamt, långsamt. Johannissons formuleringar är uppenbart omsorgsfullt valda. Nu gäller det att jag begriper vad hon vill säga också...:

"Med dessa otydligheter i både sjukdomsmodeller och terapisituationer skapades ett slags öppna spelplaner för patienten. Hon kommer att inta olika positioner i interaktion med psykiatrins och omgivningens blickar. Vad skall det kallas? Maskspel? Lek med identiteter? Performativa strategier? Eller helt enkelt rollspel?"

För mig lockade denna bok då jag hade läst att den skulle behandla Nelly Sachs, Agnes von Krusenstjerna och Sigrid Hjertén. Mycket intressant, i synnerhet som jag nyligen läste "Pengar & Passion" om Ernest Thiel som umgicks i samma kretsar som dessa kvinnor. Och Hjertén var en fantastisk konstnär!


Sigrid Hjertén (Grünewald), 1885-1948. 

Efter etthundraelva sidor av inledande och resonerande texter som jag har svårt att ens begripa, kommer så "Galenskap i praktiken: dårhuset"och sedan följer de tre fallberättelserna. Det är först här som Johannisson fångar mig.

Språket flyter betydligt lättare (för oss som inte behärskar allt det här genusmedvetna...) och för mig börjar boken här. Beskrivningarna av hur mentalsjukhusen såg ut och fungerade under förra seklet - och hur patienterna upplevde sina inlåsta och styrda liv. Sjukhusjournalerna från de tre intagna kvinnorna. Men ska jag verkligen läsa så här intima detaljer om folk som faktiskt funnits på riktigt?

Agnes von Krusenstjerna får mest utrymme, ungefär hundra sidor. Nelly Sachs och Sigrid Hjertén får lika mycket tillsammans. Dessa sidor är för mig behållningen med boken, för här kommer författarens röst in och ställer frågor samtidigt som hon berättar. Ändå måste jag säga att det är väldigt tung läsning, såtillvida att det handlar enormt mycket om galenskap - såväl spelad som verklig, konvenans, samhällsideal, revolter, kön, makt, sex och kroppar som är trasiga på alla möjliga vis.

Omdöme: Första delen av boken var svår att ta till sig på grund av ordvalen, andra delen var svår att ta in för det är så plågsamt intimt och utlämnande att läsa om andra människors psykiska ohälsa, intima sexliv, sorg och vanmakt.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.



1 kommentar:

  1. Jag kom också lättare in i läsningen när fallstuiderna började, men samtidigt håller jag med dig om att det kändes lite påträngande att läsa så intima detaljer om dem.

    SvaraRadera