Julens vänner

Bokens titel: Julens vänner
Författare: Maria Stenberg
Förlag: Vulkan, 2015
Antal sidor: 133

Ett recensions-ex damp ner i min brevlåda och hamnade nog helt rätt - för jag gillar verkligen julen och den här boken är ett frosseri i hur vi svenskar firar jul. Jag tänkte att författaren nog skulle bli glad om hon visste att hennes bok råkat komma till just en person som faktiskt gillar julfirande - när de flesta jag känner bara beklagar sig över stress, jäkt, prestationsångest, presenter och släkttrassel. Men redan på försättsbladet inser jag att jag haft fel: "82% av svenskarna gillar julen" står det.

"Till dags dato har faktamaterialet om julen mest bestått av känslor, känslor, känslor, siffror om vår konsumtion och en stor dos tyckande. 
Jag saknade hårda fakta av den typ som ingenjörer, och de som tycker att det är bäst att spela Monopol enligt reglerna, gillar. Jag behöver statistik tänkte jag, och ringde TNS Sifo. Det samtalet ledde till en webbenkät med drygt 30 frågor. Och en bok." 

Så står det på en av de sista sidorna i Maria Stenbergs bok. Det är en bra sammanfattning, för boken bygger helt och hållet på statistik.

Vi får veta allt om till exempel vilka som gillar julen och inte, vilka man firar ihop med, vad man gör i julhelgerna, hur mycket man pyntar, hur många som bygger pepparkakshus, när man brukar plocka bort julsakerna för året och vem som arrangerar släktens sammankomster. Det är både ålders- och könsindelat.

På ett sätt är det ju lite trist att läsa tabeller, kan jag tycka, men man kan skumma igenom siffrorna och koncentrera sig på författarens sammanfattningar i de ämnen man inte tycker är de mest intressanta. Helheten växer i alla fram väldigt bra och jag uppskattar mycket mer att få reda fakta än en massa tyckanden.

Insprängt i bokens SIFO-undersökningar får man också läsa om "kommunikationsplanering", en metod som säkert används på stora kontor och är vettig men som framstår som närmast komisk i sammanhanget med sina målgruppsanalyser, kommunikativa mål och planer. Eller inspiration till hur man får fram julkänslan med små medel genom att låta det dofta och låta som jul samtidigt som man mumsar på något passande. Eller bakgrundsfakta om julgransplundringar.

Jag älskar julen men är inte så besatt som Maria Stenberg och hennes väninna som bildat sällskapet Julens vänner. Däremot stämmer en hel del in på mig av det hon skriver om: jag har en särskild kartong för julpapper, snören, röda lackstänger och etiketter. Jag har röda dukar som aldrig används annars. Jag har ett schema i datorn där jag skrivit in allt om julmaten som serveras för att lättare hålla koll nästa år på vad som var lyckat och vad man kan skippa (varför ska man ha massor av nötter när ingen knäcker dem, varför ska man köpa fin julöl på Systemet när alla ändå ska köra bil hem - den sortens kommentarer till mig själv). Lite störd är jag nog!

Författaren tycks ha en bra distans till sig själv och låter oss småskratta snällt åt hennes julhysteri, det bjuder hon på. Sammanfattningsvis kan man säga att det är en varm och vänlig bok, mycket uttömmande i sitt ämne. Jag gillar den humoristiska tonen:
"Naturligtvis har inte julen klarat sig ifrån gör-det-själv-från-grunden-trenden. Det är något alldeles extra fint att kunna lägga oändligt mycket tid på någonting. Att åka ett vasalopp inklusive träning tar lite längre tid än att stöpa ljus. Jag vill ändå bara klargöra att det tar timmar att få vekar att gå från sladdriga snörstumpar till präktiga och raka ljus, ungefär lika lång tid som det tar att staka sig igenom ett vasalopp. Ett dagsverke. Tar du dig de nio milen från Sälen till Mora får du ett snyggt diplom. Har du stöpt ljus en hel dag kan du inte ens vara säker på att du får ljus som går att använda med värdigheten i behåll."
Lite synd på det gedigna arbetet att den snabbt kommer att kännas passé, då siffrorna blir inaktuella.

Men Maria, kunde du inte gjort boken i julrött istället för den där rostigt brunröda nyansen?!

Mitt foto: Min helt autentiska plastback med julprylar som inte är pynt.

Omdöme: En trevlig bok som är perfekt att låta gästerna bläddra i när man själv måste stå i köket under julaftonsfirandet - det borde få släktingarna att snacka även när de egentligen inte har något att säga till varann.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.