söndag 9 april 2017

Synd


Bokens titel: Synd
Författare: Elin Lucassi
Förlag: Kartago förlag, 2017
Antal sidor: 157

Elin Lucassi har jag koll på. Minns inte var jag först såg hennes fantastiska teckningar med kondenserad samhällskritik men jag har följt henne på avstånd de senaste åren.


Den här illustrationen från LitteraturMagazinet hade jag väldigt roligt åt, eftersom den stämmer
så bra in på min egen bokklubb med sex kvinnor som delat mycket under årens lopp.

Elin Lucassis bok "Synd" handlar om de sju dödssynderna, främst sedda ur hennes eget perspektiv och med fokus på kvinnor i Sverige idag. Avundsjuka, girighet, vrede och lusta är ämnen som behandlas - liksom utseendefixering, patriarkat, våldsamma fotbollshuliganer (jo, jag minns tydligt att jag såg Elin bli intervjuad om den hemska händelsen, "Det är ju hon serietjejen" vet jag att jag tänkte), att vara en mes och skrika som en tjej, att bli pappa till en flicka och med automatik förvandlas till feminist.


I och för sig måste jag väl säga att själva temat om synderna är lite konstruerat. Seriestripparna är himla bra som de är och ibland känns det som att de är påtvingat katalogiserade i någon av de katolska dödssynderna för att få ihop boken på ett snyggt sätt, men men. Vad mig anbelangar hade albumet inte behövt ett tema, serierna håller hög klass var och en för sig ändå.

Jag älskar serier och har i perioder läst en hel del. (Inte Knasen, Elvis, Nemi och sånt - jag gillar Martin Kellermans Rocky, Lena Ackebos Brynebrinks, Jan Stenmarks underfundiga rutor) och just Lucassi hör till de där som jag verkligen värdesätter. Fatta vilken känsla att då få den här dedikationen!!!


På ett sätt tror jag att det här är en mer lättsmält feminism än att plöja en agiterad skrift eller lyssna på ett långt föredrag. Man serveras små bitar och förhoppningsvis stämmer det till eftertanke.

"Synd" har vissa likheter med "Brev till min dotter" och "Hela kakan", två andra nyutkomna böcker som jag fått som recensions-ex, i det att de handlar om tjejer och kvinnor i yrkesliv och mammaroll i ett Sverige år 2017. Kakans bok är föredömligt kort. "Brev till min dotter" är en antologi med (lagom) långa, personliga brev. Men styrkan i serietecknandet är just att en enda sida - eller en enda ruta! - kan sammanfatta så mycket och vara så lätt att exponera i sociala media eller på exempelvis en t-shirt.

Det här är ett seriealbum som jag kommer att återvända till! Ett extra plus i kanten för de störtsköna kvinnorna som tillåts vara högst ordinära, mulliga, med glipande tröjor och slängiga bröst, tjocka rumpor och märkligt köttiga blygdläppar, hår under armarna och mörka ringar under ögonen. Och som bokens titel antyder så är det inte bara utseende utan främst beteende som behandlas i boken: hur får egentligen en kvinna vara? Varför är vissa beteenden okej hos en man men direkt frånstötande hos en kvinna?

Mitt omdöme: Sätt i händerna på era pojkvänner, konservativa väninnor, nyblivna småbarnsföräldrar och tonårssöner! Feminism utan krusiduller.

Länk till boken på Adlibris: HÄFTAD

Tack till förlaget för recensions-exet!

2 kommentarer: