tisdag 18 september 2018

Snöblandat regn


Bokens titel: Snöblandat regn
Författare: Stig Dagerman
Förlag: Novellix, 2017
Antal sidor: 24

Novellen "Snöblandat regn" utkom 1947 och sjuttio år senare gav Novellix ut den igen. Jag tyckte väldigt mycket om den, men misstänker att jag skulle behövt mina eminenta bokklubbsväninnor för att begripa den. Det hade varit bra att få deras infallsvinklar och smarta analyser!

Dagerman lyckas med nästan inga ord alls få en att känna sig som att man är på plats där ute i ladan där familjen sitter och blastar morötter i rasande fart. De måste hinna klart så mycket som möjligt innan de gör sig fina och förbereder sig för att mammas faster ska komma på besök från Amerika. Hon har inte varit hemma på tjugo år - men idag kommer hon.

Frågan är varför mamma är så rasande hela tiden och varför morfar tjurar som en småunge och hur Alvar vågar käfta emot när de alla vet att man inte ostraffat säger åt morfar. Lille Arne sitter tyst och iakttar de vuxna.

Om jag ska ha en invändning mot texten, så är det att när man har några ynka sidor på sig att berätta om en familj så får det gärna framgå rätt fort vem som är vem, vilken relation personen har till de andra och gärna ungefär hur gamla de är. Här kastas vi bara in i att Sigrid, Alvar, morfar, mamma och berättar-jaget Arne sitter och blastar morötter - men vilka är de egentligen i förhållande till varandra?

Det är stort att få besök från Amerika och hela familjen är spänd. Det känns hela tiden som att det är något vi inte riktigt får veta; är faster verkligen morfars syster? Finns det en dold historia här? Jag tror det men trots att jag läste om novellen kunde jag inte bena ut vem som isåfall är vem... Jag räknar och kalkylerar med deras åldrar, deras släktskap, deras beteenden, men det är inte helt begripligt i alla fall.

Hur som helst: detta är mästerligt berättat ur Arnes synvinkel och eftersom inte han begriper allt som sker på gården den där dagen med snöblandat regn då mammas faster äntligen återvänder hem, så måste inte heller jag.

Omdöme: En underbar liten novell, älskar språket och tidsresan till 1930-talet.

Länk till boken på Adlibris: MINIPOCKET

7 kommentarer:

  1. lite för tidigt att läsa denna novell :)
    Läst Tysk höst av Stig Dagerman i veckan, viktig bok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch, jag bara tog den för att jag gillade omslaget. Och det visade sig att jag gillade insidan också.

      Radera
  2. Varför ett äpple? Är det en viktig hint? Varför inte en morot?

    Och så undrar jag som Hannele: hur höstigt är det egentligen där hemma nu, har ni redan fått novemberväder?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det är väl tusan också, att bloggläsarna ska vara så uppmärksamma. Det SKULLE vara några morötter men tyvärr hade de frusit sönder (!) i vår sprillans nya kyl som håller alldeles för låg temperatur. Då tog jag ett vackert Gravensteiner istället - och tänkte att ingen nog ändå kollar så noga på mina kompositioner. Där misstog jag mig!

      Vädret är strålande, kring 20 grader och hög himmel och sol. Passar utmärkt att läsa om snöblask när man slipper frysa :-)

      Radera
    2. Hehe - du brukar alltid ha så kluriga bildsättningar till dina blogginlägg, så jag trodde det var en viktig ledtråd till något. Men det är en härlig bild oavsett, särskilt mot den duken! Ser väldigt genomtänkt ut.

      Radera
  3. Sådana texter tycker jag allra mest om, när man fortsätter att fundera på dem efteråt. Litet frustrerande ibland, när man vill ha klarhet i hur det ligger till, egentligen, men allt lämnas öppet. Måste skriva ned titeln så jag minns den inför nästa bokköp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det håller jag helt med om. Där man börjar fundera i egna banor, spekulera i vad som hänt och vad som kommer att hända.

      Radera