torsdag 14 mars 2019

En helt vanlig familj


Bokens titel: En helt vanlig familj
Författare: Mattias Edvardsson
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2018
Antal sidor: 455

Kompisarna Amina och Stella är nitton år och delar i stort sett allt: de har lekt tillsammans från de var riktigt små, de har gått i samma klass, de har spelat i samma handbollslag och de vet exakt allt om varandra. Tjejerna bor i universitetsstaden Lund, där de ska börja plugga till läkare (Amina) och jobbar på H&M för att tjäna pengar till en Asien-resa (Stella). På helgkvällarna går de ut och festar, dansar, dricker och raggar på de inneställen som staden erbjuder.

Båda tjejerna kommer från vanliga, ordinära hem - eller hur man nu ska beskriva det, men det är i alla fall inga extrema uppväxter i konstiga familjer. Stellas pappa är präst i Svenska kyrkan och hennes mamma är jurist. Stella har inga syskon - vilket tydligen varit påfrestande för föräldrarna som önskade sig ytterligare ett barn.

Just föräldrarnas yrken blir väldigt intressanta i boken, då pappan naturligtvis förväntas vara en "god" människa som aldrig ljuger, alltid vill alla väl och sannolikt litar på att Gud ska skipa rättvisa - medan mamman är en framgångsrik, kanske något cynisk och realistisk jurist som kan det mesta om rättsväsendet och domstolar men aldrig trott att hennes egen familj skulle hamna där.

Boken inleds nämligen med att Stella blir tagen av polisen en sen sommarnatt. Hon anklagas för ett mord som hon inte säger sig ha begått. Det dröjer inte länge innan vi inser att här handlar det inte bara om att sanningen måste komma fram; lika mycket handlar det om värdet av att hålla ihop inom familjen. Var pappan verkligen vaken när Stella kom hem mitt i natten och vad var isåfall klockan? Dolde hon något? Vad visste mamman om detta? Vad hade Stella gjort den där sena kvällen och natten - var hon ens i närheten av lekparken där mordet skedde?

Om det inte var hon som var mördaren, vem var det då?
Om det var hon som mördade - hur kunde det bli så?

Det här är ingen kriminalroman och själva brottet är förvisso viktigt men det är relationerna som allt kretsar kring. Pappan inleder med sin version och sedan följer Stellas berättelse. Sist får vi höra mammans historia (den känns minst äkta, i mitt tycke, medan de andra två är riktigt bra beskrivna och högst trovärdiga).

Mitt omdöme: En oerhört spännande roman som frågar sig just det som väl de flesta föräldrar någon gång tänkt: "Hur långt är jag beredd att gå för mitt eget barn?".

Länk till boken på Adlibris: POCKET

7 kommentarer:

  1. Den läste jag också i veckan! Gillade den!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul! Den har verkligen blivit omtalad och läst.

      Radera
  2. Svar
    1. Ja, vi verkar vara många som gillar den!

      Radera
  3. Jag håller med dig om att mammans berättelse är den svagaste delen av romanen, samtidigt som att den behövs för att få ihop bilden av familjen. Jag funderade mycket på deras respektive yrken och hur man hade läst boken om de inte varit just präst och jurist. De båda yrkena förväntas ju ha en moralisk måttstock och så är de blott människor. Fin roman.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har läst så många böcker där olika personer ska berätta sin del av historien och där de är lite för lika varann; samma ordförråd, samma sätt att uttrycka sig. Tycker Mattias Edvardsson är skicklig på att skilja på de tre familjemedlemmarna - det är en bedrift i sig!
      Har du läst något annat av honom? Jag fick mersmak och tror jag ska försöka få tag på någon av hans tidigare böcker.

      Radera
  4. Jag håller med dig, han är väldigt bra på att ge sina karaktärer egna röster. Smart grepp också, att presentera de olika berättelserna i just den ordningen.

    SvaraRadera