Je m´appelle Agneta

Bokens titel: Je m´appelle Agneta

Författare: Emma Hamberg
Uppläsare: Emma Hamberg
Förlag: Piratförlaget, 2021
Antal minuter: 9 tim 1 min

Medan maken simmar - insmord i ullfett - i det oktoberkalla vattnet i Edsviken (för övrigt alldeles i närheten av min bostad), cyklar, tränar, undviker fet mat och socker och alkohol, sitter Agneta hemma med en påhittad skada som hindrar henne från att delta i motionerandet. Hon har gömt undan god ost och lite rödvin, som hon passar på att glufsa i sig när Magnus inte är hemma. 

Barnen har flyttat hemifrån och enda gången de hör av sig är när de vill att mamma ska swisha pengar. Agnetas föräldrar är någonstans i Sydeuropa och roar sig med jämngamla vänner, spelar golf och lever livet. 

Själv är hon 49 år och närmast genomskinlig av att alltid vara alla andra till lags, men aldrig ägna sig åt något som hon själv genuint känner för att göra. Hon längtar efter lavendeldoftande åkrar, solsken, vin, choklad och att strosa runt i en medeltida fransk stad med en baguette under armen. Hon har kommit i klimakteriet och fyller snart femtio, så hennes man anser att nu måste hon vara noga med hålla sin kropp i fin form innan det är kört.

Men Agneta får nog. En liten annons om ett jobb som au pair får henne att göra något så oväntat som att tacka ja. Hon säger upp sig från jobbet. Hon packar sina väskor. Hon chockar hela sin familj, men det kvittar. Nu ska hon göra något för sin egen skull! Magnus hävdar att hon blivit galen. Det är säkert hormonerna som spökar. 

Agneta drar ner till Provence på vinst och förlust. Några höstmånader ska hon tillbringa i en liten by där (förutsatt att hon inte blir tillfångatagen av organtjuvar som vill åt hennes njurar!).

Det är trevlig läsning och god underhållning. Mysigt varmt som om man var insmord i just ullfett och samtidigt hade klunkat i sig några glas franskt rödvin. En utvecklingshistoria av det klassiska slaget.

Jag vet att folk älskar den här boken, men eftersom jag själv inte har någon större dragning till det där medelhavslivet så har jag väldigt svårt att leva mig in i det. Dessutom handlar en övervägande del av boken om äldre homosexuella mäns svårigheter att bli accepterade samt hur tufft det är att drabbas av demens. Det är förstås rörande och upprörande, men i ärlighetens namn inte vad jag kände för att läsa om. 

Hade "Je m´appelle Agneta" handlat mer om Agneta här hemma i Sollentuna så hade jag varit betydligt mer intresserad. Vi får väl se vad Hamberg gör av det hela, om jag fattat rätt så kommer det fler böcker om Agneta och jag vill nog läsa även dem.