Författare: Anna Breitholtz Monsén
Förlag: Bokfabriken, 2021
Antal sidor: 414 (jag läste dock e-boken)
En trevlig deckare med påtagliga feelgoodinslag (gullig gammal morfar, lantligt katthotell, tokrolig new-age-väninna) blandat med riktigt allvar (utnyttjade tonårsflickor, alkisföräldrar, droghandel, psykisk ohälsa).
Jag rackade ner på det (fula) omslaget i en annan bloggares kommentarsfält, och sedan fick jag så ohyggligt dåligt samvete för det så jag släppte min övriga läsning för att hugga in på den här. Det ÄR trots allt innehållet som räknas!
Trevlig överraskning att den lyckas hålla uppe både spänningen och mysiga feelgoodkänslan rakt igenom hela romanen. Ett extra plus för att vi slipper kärleksförhållanden som utfyllnad. Och nästan inget om utseenden heller, sånt gillar jag.
Polisen - numera katthotellsägaren - som är huvudperson skulle jag dock inte vilja vara vän med i verkliga livet. Otroligt störig typ som stolpar in i andras hus och kör med dem ("Men kom igeeeeeeen nu, Erik!" säger hon till grannen efter att ha känt honom i typ en vecka samtidigt som hon närmast tränger upp honom mot väggen.) Jag skulle bli galen på henne.
Såklart är mordhistorierna helt osannolika och mördaren och utredarna likaså, men det är fullt normalt för genren.
Jag har den här oläst hemma, har inte varit jättesugen men nu blev jag lite mer intresserad :)
SvaraRadera