Alla ljuger

Bokens titel: Alla ljuger

Författare: Camilla Grebe
Serie: Flickorna och mörkret del 5

Förlag: Wahlström & Widstrand, 2022
Antal sidor: 416

Grebes kriminalromaner är verkligen just kriminalromaner (i den snåriga djungeln av olika slags deckare) - oftast ett fruktansvärt brott som mord eller kidnappning kombinerat med ingående beskrivningar av brottsoffren, deras anhöriga, folk runt omkring dem och poliserna som ska utreda det hela. 

Jag fick tips av andra bokbloggare om hennes böcker och har slukat dem: "Älskaren från huvudkontoret", "Husdjuret", "Dvalan" och "Skuggjägaren" - de är väldigt bra på så många sätt. Spännande, välskrivna, med intressanta porträtt av både utredare och drabbade. Det här är den femte boken i serien men så skriven att man kan läsa den helt fristående från de övriga. Jag ska dock inte hymla med att det här är den jag tycker sämst om. Om jag nu rekommenderar de fyra första så måste jag samtidigt säga att "Alla ljuger" är den svagaste länken. Det beror dels på att polisen Gunnar är så jädrans otrevlig och äcklig så jag har svårt att alls känna med honom, och dels på att själva historien känns så osannolikt hoptråcklad så jag köper den inte riktigt.

Samir är en snygg och charmerande fransman med rötter i Marocko. Han bor i Sverige sedan en tid, tillsammans med sin tonårsdotter Yasmin. De båda har hastigt lämnat Frankrike sedan Samirs hustru och andra dotter omkommit i en våldsam bilolycka. Nu ska Samir och Yasmin börja om i en ny omgivning. Han är forskare på Karolinska och under en fest hos gemensamma bekanta blir han förälskad i svenska Maria, en ensamstående mamma med en liten son som har Downs syndrom. Maria är lärare, bohemisk och rätt präktig. 

Samir sveper in som en virvelvind i Marias liv. Han flyttar snart in i hennes stora hus på en halvö i Stockholms utkant. Samir blir som en far för lille Vincent, men Maria blir inte som en mor för Yasmin - deras relation är mycket krångligare. 

Så försvinner Yasmin. Hon har varit nedstämd en längre tid, dragit sig undan. Nu står hennes kängor på klippan ovanför stupet och förmodligen ligger hennes döda kropp nere i vattnet. Har hon tagit livet av sig och isåfall varför? Eller är det Samir som mördat sin egen dotter? Kan man ens det? Fast det skulle förstås kunna vara någon annan som gjort sig skyldig till mord...

Så långt är historien bra. Sedan kommer polisen Gunnar in och han är en sån slemmig typ så urrrk. Kladdar, tafsar, flirtar och ligger runt på ett maniskt sätt. Och historien på halvön blir alltmer av kioskdeckare: med rika grannar som har saker att dölja, med väninnor som intrigerar, med möjliga hedersmord och omöjliga kärleksrelationer. 

Jag ser fram emot nästa bok i serien, men just den här lägger jag åt sidan som något som mest får passera.