Kusinen

Bokens titel: Kusinen
Författare: Klas Ekman
Förlag: Bookmark, 2023
Antal sidor: ca 360 (jag läste e-boken)

Nog för att familjeband kan få en att göra nästan vad som helst - men i den här boken har kusinerna Ulrika och Fanny en relation som går utanpå det mesta. 

Som barn liknade de två tajta systrar, men efter att knappt ha umgåtts under en längre tid har de nu i 40-årsåldern ett ytligt förhållande. Det ska dock strax ändras... Den några år yngre Ulrika styr och manipulerar Fanny på ett sätt som påminner om högstadiets grupptryck där man förväntades göra vissa saker för att få vara med i gemenskapen. Med hot och inställsamt beröm får Ulrika sin kusin dit hon vill - och Fanny finner sig i det!

Vad annat kan hon göra? Hon har just blivit av med jobbet tack vare världens mest ignoranta idiot till chef. Samtidigt blir hon bostadslös, då hennes man utan förvarning ringer henne på jobbet och meddelar att han vill göra slut, bara sådär.

Fanny har inget eget kapital, ingen lägenhet, inget jobb, inget kärleksförhållande. Hon står inför en fattig och ensam sommar. Klart hon lockas av Ulrikas mans erbjudande att komma ut till deras hus på Onsala för att bo där medan han själv är ute på jobbresor! Ulrika skulle behöva sällskap, menar han. 

Det visar sig att parets hus är en flådig lyxvilla nere vid havet och att det finns pengar i överflöd. Fanny behöver inte göra mycket mer än att dricka vin och lata sig. 

Jag retar mig ibland på att huvudpersoner i böcker dricker så kopiöst: vin till maten varje dag och drinkar efteråt - men det är ingenting mot det hejdlösa supande som Fanny och Ulrika ägnar sig åt. De dyrbara rödvinsflaskorna öppnas på löpande band. Fanny klunkar i sig årgångsviner som om det vore sportdryck.

Det är klart att man fattar en hel del dåliga beslut om man dricker sådär mycket - och tjejerna gör båda delarna, kan man lugnt säga. Kvällarna är ett enda långt rus, dagarna är dimmig bakfylla, tankarna är inte helt logiska och klara.

Efter mina 32 somrar längst ute på Onsala var jag förstås taggad på att läsa en roman som utspelar sig där - och jag blir inte besviken: känner igen så otroligt mycket. Nackdelen är att jag också kan tänka "Men! Varför åker de hela vägen till Kungsbacka för att köpa björnbärsbuskar? Det är ju jättenära till Millessons!" (vår lokala plantskola, alldeles i närheten av Ulrikas vräkiga villa). 

Det är en härligt skruvad berättelse, men jag kan omöjligt tycka om huvudpersonerna. Till slut har jag lust att vråla "Men vad fan håller du på med?! TÄNK lite!!!" till Fanny - men hon hör mig inte, utan tror att hon är tvungen att lyssna på Ulrikas elaka planer.

"Kusinen" är en obehaglig thriller som håller bra tempo! Minus för de första kapitlen som kändes som egenutgivning utan redaktör, om jag ska vara brutalt ärlig. Jag hade lust att ta fram en rödpenna och markera i e-boken men lät bli. Ingen idé att haka upp sig på sånt, det här är en bisarr och underhållande thriller att svepas med i.

Mamma, kommer du att glömma oss nu?

Bokens titel: Mamma, kommer du att glömma oss nu?
Författare: Ulrika Harmsen och Sofia Edgren
Förlag: Norstedts, 2023
Antal sidor: 159

Jag såg att "Och dagarna går..."-Anna hade tipsat om den här boken och strax därpå även författaren Christina Lindström. Eftersom jag och Anna gillar samma sorts böcker (eller, jag korrigerar mig själv: eftersom jag gillar i stort sett allt som Anna tycker om) så var det här ett boktips värt att kolla upp. 

Journalisten Sofia Edgren har skrivit denna bok tillsammans med Ulrika Harmsen, som är lärare och trebarnsmamma från Göteborg. Efter en hjärnskakning på skolgården får Ulrika allt svårare med minnet och koordinationen, men framför allt står hon inte ut med ljud och ljus. Nog borde hjärntröttheten gå över?! En lång sjukskrivning ska väl räcka?

Ett långt och jobbigt år efter fallolyckan då Ulrika smällde i huvudet så olyckligt, visar det sig att hennes problem kommer sig av att hon fått Alzheimers sjukdom. Hon är 44 år gammal, har tusen projekt och mängder av idéer hon vill förverkliga. Hennes barn är i förskole- och skolåldern, de klarar sig inte själva än. Nu reduceras Ulrikas liv till att sitta i ett ljudisolerat rum hemma, gå promenader i närområdet och besöka en dagverksamhet för unga dementa. Hon är konstant trött, minns saker dåligt och tappar helt aptiten.

Allt det där som var Ulrika - vad händer med det? Och hur tacklar man vetskapen om en för tidig död? Vad svarar man dottern som frågar "Kommer du att glömma oss nu?". Hur står man ut med de fruktansvärda tankarna på att vara en börda för sin make och sin mor? När ska man ta farväl av sina vänner?

En liten bok som jag läste på mobilen, hela tiden med hjärtat i halsgropen och tårar i ögonen. Så oerhört fint sammanställt av Sofia Edgren och så generöst av Ulrika Harmsen att dela med sig av sin sjukdomshistoria. Det är varmt och fint skrivet, med mycket kärlek till maken, mamman, döttrarna och livet. Ingenstans hängs någon ut, jag känner aldrig att vi läsare klampar in i familjens privata sfär - utan vi hålls i närheten men på respektfullt avstånd. Bra balanserat!

Det här är en bok som väcker många tuffa tankar. Jag brukar strunta i att sätta betyg på Storytel, men den här boken (som jag läste, inte lyssnade på) gav jag faktiskt fyra stjärnor. Så bra är den.

Gula rosornas stad

Bokens titel: Gula rosornas stad
Författare: Sofie Axelzon
Uppläsare: Julia Dufvenius
Förlag: Lind & c:o, 2023
Antal minuter: 9 tim 21 min (jag läste e-boken, delvis)

Okej, om jag bara ska spalta upp handlingen så låter det här som en himla platt och medioker feelgood, en dussinroman där man lätt kan räkna ut exakt allt som ska hända. 

Ung forskare, Iris, kommer till Strängnäs för att studera några gamla böcker som hittats intill ett skelett från slutet av 1400-talet. Kollegan på institutionen heter Hannes och är socialt rätt fumlig. Dessa två smyger omkring i den gamla staden för att hitta ledtrådar till ett hemligt smycke Iris bär - och som kvinnor i hennes släkt burit i femhundra år. Ledtrådar och arkeologiska fynd närmast kastas över dem på ett osannolikt sätt.

Ni hör ju! Men jag måste säga att jag har verkligen njutit av att läsa den här boken. Ibland måste man väl få drömma sig bort också? Tänk att få vara med om något så oerhört som att hitta gamla böcker, gravar och smycken - och lista ut hur de hänger ihop! *suckar av avund*

Iris är alltså den yngsta i raden av kvinnor som burit silverhalsbandet med en ros på; alla har de haft blomnamn och det avslöjas även att det finns många fler likheter mellan de flickor som under femhundra år fört släktsmycket vidare.

I Strängnäs grävs ett skelett upp vid en husrenovering; mycket gamla benrester av en människa intill fragment av en träkista - med just en sådan målad ros som på Iris smycke. 

De båda forskarna nystar i en gammal skröna som berättats i staden; den om munken Sven Präntare och den unga nunnan Anna som fick ett barn tillsammans och deras fruktansvärda öde. Givetvis finns kopplingar mellan den olyckliga lilla familjen och Iris smycke och de nyss upptäckta böckerna...

Jag gillade verkligen det här, trots att jag fattar att det är så osannolikt så det kunde lika gärna vara en rymdvarelse som landade i Strängnäs. Axelzon får det att framstå som helt rimligt! 

Dessutom finns mängder av roliga nutidsmarkörer, som pratet om pandemin, bostadsmarknadens fall eller att Gustav Vasas 500-årsfirande ska ledas av kungen på nationaldagen (som ju just passerat). Diverse kända personer vävs också in i pyttesmå biroller, och författaren själv säljer sina böcker i ett litet stånd på stadens marknad när Iris och Hannes kommer förbi.

Vet ni, jag tror att anledningen till att jag gillade den här boken så mycket trots allt det orimliga och lättförutsedda är att den påminner mig om min barndoms älsklingsbok "Tordyveln flyger i skymningen", men nu som lättsmält feelgood. 

Jag läste e-boken varvat med att lyssna på eminenta Julia Dufvenius som har en sällsynt klar och vacker röst - och en artikulation som inte många bräcker.

Välkommen till Evigheten

Bokens titel: Välkommen till Evigheten
Författare: Camilla Grebe
Serie: Flickorna och mörkret del 6

Förlag: Wahlström & Widstrand, 2023
Antal sidor: 451

Ibland bjuder kriminalromaner på djupare känslor, större människokännedom och starkare igenkänning än en vanlig (relations-)roman. Grebe är just en sån författare som klarar att skriva spännande deckare men hålla fokus på det som rör sig i varje människas inre. Sorg och hat, besvikelse och saknad, glädje och åtrå, hämndlystnad och medkänsla. Den här boken är inte ett undantag!

Lykke arbetar på förlag; hon är redaktör men även spökskrivare. Dessutom är hon sedan länge gift med en av förlagets mest upphöjda (manliga) författare, Gabriel. Han är en bra bit äldre än vad hon är, omsvärmad och beundrad. De har ett tvillingpar tillsammans, pojkarna David och Harry. Familjen bor på en ensligt belägen gård som kallas Evigheten, med egen strandtomt och ett fantastiskt boningshus med plats för stora fester. På tomten finns även ett litet hus där de tonåriga sönerna bor för att få vara ifred. 

Under en alkoholstinn midsommarfest där Lykke och Gabriel firar med några förlagsvänner samtidigt som sönerna har kompisen Bonnie över, inträffar en stor tragedi i pojkarnas stuga. Polisen kallas dit, förhör hålls bland de chockade festdeltagarna och sedan börjar en fullständigt helvete för Lykke, hennes man och deras barn. 

I en pressad situation känner sig föräldrarna tvingade att välja vilken av de båda sönerna de ska tro på, vem de ska stötta. Familjen slits i bitar och såren kan aldrig läka - inte ens efter många år.

Det är en mordgåta, en variant på "det låsta rummet", men det intressanta är väl resonerandet kring hur föräldrarna måste förhålla sig till gästerna, sönerna, sig själva. Vem är skyldig, vem är det inte? Vad har lett fram till detta? Kunde det förhindrats? Kan det gottgöras?

Grebe är en kriminalromansförfattare med en förmåga att vrida och vända på människors beteenden och anledningarna till att de agerar som de gör. Ännu en mycket bra bok i serien. Gillar att hon skriver såpass tjocka böcker, då hinner man verkligen komma in i historien och lära känna alla figurerna.

Det lider mot jul

Bokens titel: Det lider mot jul 
Författare: Sara Önnebo
Uppläsare: Gunilla Leining
Förlag: Word Audio Publishing, 2022
Antal minuter: totalt 11 tim 28 min (alla fyra avsnitten)

Det här är en adventskalender i dess rätta bemärkelse eftersom den utkom i fyra delar: varje adventssöndag innan julen 2022. Jag gillade den! Det passar mig mycket, mycket bättre att lyssna på fyra långa avsnitt än tjugofyra snuttar. Ja, alltså, jag borde har skrivit något om den redan i december men det har inte blivit av. Nåväl, man kan väl lyssna på julberättelser lagom till midsommar också?

Vi är någonstans i Finland, där en kriminalkommissarie får lösa en rörig deckargåta i juletid. Ett bud ska leverera pizzor, men möts av en lapp på ytterdörren där det står något i stil med "Ring polisen, vi är döda". Ingen har sett något, alla svävar i livsfara, galningar smyger omkring och den ansvariga polisen Gisela är såklart dödstrött, tokstressad och snart överhopad med döingar.

Mysryslig juldeckare i ett vintrigt Finland. God underhållning!

När underbart inte är nog

Bokens titel: När underbart inte är nog
Författare: Marit Danielsson
Förlag: Romanus & Selling, 2022
Antal sidor: 320

Boken kallas "En medelåldersroman". Jag har inte hört det uttrycket förut, är det etablerat? Kvinna i 50-årsåldern funderar över kärleken och vad livet har att erbjuda, den tid som återstår. Kan bli banalt - och det är det också ibland! - men även om det är lite sött så bjuder läsningen på en hel del igenkänning också. 

Marit Danielsson skulle passa som manusförfattare till en påkostad, svensk kvalitetsserie på teve. Det är små detaljer och realistiska repliker som skickligt vävs in. Jojo är en sorts Amelia Adamo, chefredaktör på ett glassigt magasin för kvinnor 50+, och hon lever med Danne sedan många år. De har barn sedan tidigare förhållanden men också en numera vuxen dotter tillsammans. De bor i ett hus i utkanten av Stockholm, äger en sommarstuga, funderar på att flytta till Italien när de går i pension. De är friska, har trygga inkomster från givande jobb och allt materiellt man kan önska sig. Men passionen... vad hände med den? 

Både Jojo och Danne trillar dit, på olika vis. De ljuger för sig själva och för andra. De letar kärlek men är samtidigt inte särskilt rädda om den. Det finns något desperat hos dem båda två: det här är sista chansen! Älska mig! Jag vill inte leva mitt liv utan het kärlek! Såklart blir det rörigt och komplicerat, bråk och gråt och väldigt mycket tvivel. Vem ska man leva med, stanna hos eller gå ifrån?

Lite söt, lite ytligt och lättsamt - men också existentiella grubblerier. Jag gillade den för att den satte igång tankar om mitt eget liv och mina väninnors. Den skulle göra sig väldigt bra som film, som sagt.

Nya människor i fel ordning

Bokens titel: Nya människor i fel ordning
Författare: Jonas Karlsson
Uppläsare: Jonas Karlsson
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2021
Antal minuter: 6 tim 50 min

Antal sidor: 227

(Jag både läste och lyssnade på boken.)

Det svider att säga att detta inte är Jonas Karlssons bästa bok, eller ens näst bästa. Jag som fullkomligt älskat allt han skrivit och tidigare har öst lovord över honom! 

"Nya människor i fel ordning" är en klurig historia där vi möter ett stort gäng personer i nedre medelåldern i kapitel som närmast liknar noveller. Det visar sig snart, att alla de här människorna hänger ihop och egentligen bara är en handfull. Jag noterar prydligt på en tom sida längst bak: "storebror till Z", "före detta man till Y", "morbror till X" och ser snabbt att det handlar om några få vänner, syskon, älskare som berättar fragment ur sina liv - som snillrika pusselbitar i varandras liv.

Det är klurigt, det är skickligt komponerat, det är snyggt berättat som alltid med Karlsson. Men det är lite för skruvat på sina ställen och jag tappar intresset. Lever mig inte riktigt in, tycker att de är lite för skumma och konstiga för att jag ska känna igen mig själv eller mina vänner i dem. 

Dock: Den avslutande novellen - eller kapitlet om man så önskar - är genialiskt uttänkt och vackert berättad om vår utmätta tid. Skulle kunna plocka loss den och använda i en antologi eller samlingsvolym, så himla fin!

Ormens år

Bokens titel: Ormens år
Författare: Ulrika Ewerman
Uppläsare: Lo Kauppi
Förlag: Bookmark förlag, 2022

Antal minuter: 6 tim 07 min

Nu var det länge sedan jag läste - snarare lyssnade på! - den här romanen, men än har jag inte glömt den. Jag läste Ewermans första bok och tyckte så mycket om den. Förväntningarna var stora på den här. Kan inte säga att de liknar varann det allra minsta (vilket överraskade mig) men den här är precis lika bra.

I mitten står Judith samt hennes kompisar, tvillingarna Valter och Vera. Man skulle kunna tro att det är 1905 med tanke på namnen, men det är snarare 1955. Jag har lite svårt för sånt där: när namnen inte träffar rätt i årtiondena. Men, men! 

Judith är enda barnet och var aldrig meningen att ens bli det: hon var ett misstag och hennes föräldrar är bara tillsammans på grund av henne. Deras äktenskap är djupt olyckligt, och det spiller över på såväl dottern som hennes vänner.

Tvillingarna kommer inte heller från en trygg familj utan får i mycket klara sig själva, vilket gör att de tyder sig både till varann och till Judith. De tre ungdomarna är oskiljaktiga, även om det finns en hel del spänningar i trion. När Valter och Judith har romantiska känslor för varann, blir Vera rasande och gör allt för att förstöra.

Vi följer dem från tidiga skolåldern med nedslag i tonåren och fram tills de är unga vuxna, i utvalda delar av livet som haft en avgörande betydelse för dem.

En grej som jag inte gillar, är att Ewermans sätt att skriva får mig att tänka på Biskops Arnö och andra folkhögskolor för blivande författare. Vet inte riktigt varför. Tror det handlar om det här utstuderade med att inte berätta för mycket, utan istället låta läsaren dra egna slutsatser? Små hintar, ofullständigt berättade. Antydningar som vi ska förstå, för gud hjälpe att man skriver läsaren på näsan.

På många vis är det skönt: jag slipper bli serverad en berättelse där detaljer skrivs ut och där jag inte förväntas använda hjärnan. Å andra sidan fattar jag inte exakt allt (med påföljden att jag känner mig korkad). Bokens huvudpersoner vet vad som hänt men jag står utanför. Jag vill inte behöva gissa! Tror det här är en extremt medveten teknik som författaren antingen lärt sig eller själv vurmar för.

Ska jag säga något bra, så är det att Ewerman har ett lysande språk och en otrolig förmåga att trolla fram ögonblicksbilder så att de blir levande. Det är en roman helt i min smak, där det materiella och ytliga får stå tillbaka för känslor, relationer och tankar. Tyckte verkligen mycket om "Ormens år".

Tjejmiddagen

Bokens titel: Tjejmiddagen
Författare: Marie-Louise Marc
Förlag: Printz Publishing, 2022
Antal sidor: 322

Efter att ha varit på ett författarsamtal där Marie-Louise Marc deltog, köpte jag den här boken. Visste inte riktigt vad jag kunde vänta mig, men blev glatt överraskad över att texten har ett sånt bra flyt och att replikerna känns rimliga. 

Omslagstexten är dock lite väl hårt skruvad: "Deras vänskap var stark - tills en man kom och slog allt i spillror...". Det är inte riktigt så att den där mannen, Johannes, med flit krossar tjejgänget. Det gör de så bra själva!

Maria är äldst, en förmögen kvinna som är gift med en demenssjuk man och längtar efter en varm famn, omtanke och att bli sedd. Någon som hon kan prata med, umgås med och inte bara ta hand om. Johannes fyller den funktionen.

Gabbi är yrvädret som driver en egen firma utan större framgång, har vuxna barn som inte hinner umgås med henne eller som prioriterar sina pappor. Hon vill ha en sexpartner men längtar nog också efter en trygg man i sitt liv - och hon hittar det på några olika ställen. Johannes är en av dem.

Yngst i tjejgänget är Rakel, som är djupt troende kristen. Hon har en trasslig relation till sin man och de kämpar med barnlöshet och barnlängtan. Just när livet är som mest kämpigt med en luddigt definierad separation kommer Johannes in i Rakels liv och allt tar en oväntad vändning.

Men ingen av de tre kvinnorna är villig att dela med sig av "sin" Johannes, alla vill ha honom exklusivt för sig själv och det gör att påfrestningarna blir stora i gruppen. Det kan man ju förstå!

Jag gillade boken, en mysig feelgood, och försöker bortse från att tre smarta, välutbildade och livserfarna vuxna kvinnor beter sig så korkat. Tänker inte avslöja vad jag menar, men man kan väl säga att de accepterar vissa sidor av Johannes bakgrund på tok för lättvindigt.