Årstafruns dolda dagböcker

Bokens titel: Årstafruns dolda dagböcker
Författare: Kristina Ekero Eriksson
Förlag: Norstedts, 2010
Antal sidor: 305

Det här är berättelsen om Märta Helena Reenstiernas liv. Åtminstone sett ur hennes egen synvinkel! Märta Helena föddes 1753 (om jag har räknat rätt) på en gård i Småland, som dotter till friherrinnan Catarina Maria von Köhler och adelsmannen Abraham Reenstierna.

Som nittonåring flyttade hon till Stockholm för att söka sig en make. Hon fick bo hos sina släktingar, som var förmögna. En mycket intressant skildring av Stockholm på den tiden, om tullarna och gatorna, palatsen och de låga husen, bodarna och köpmännen.

Kort därpå möter hon sin blivande man, Christian Henrik von Schnell - en ryttmästare som tjänstgjort vid tsarens hov - och de gifter sig när Märta Helena är mycket ung. Hon får flytta in i hans vackra hus vid Årsta, där Christian Henrik bor med sin mor. Till huset på Årsta hör mängder av vackra trädgårdar, odlingar, hagar, drängstugor, stall, trädgårdsmästarbostäder, orangerier osv. Det är ett tjusigt ställe hon flyttar till - och många pigor att basa över.

Märta Helena föder åtta barn, men fem av dem dör som spädbarn av alla möjliga vidriga sjukdomar. Fredrika Maria född 1776 och Christiana Helena född 1777 dog av den fasansfulla strypsjukan (difteri) då de var endast 2 år respektive 3 månader. De kvävdes långsamt till döds inför sina föräldrars ögon.

Hans Abraham född 1778 dog en vecka innan sin ettårsdag av rödsot (dysenteri), i magkramper och blodiga diarrér. Det är nästan ofattbart att föräldrarna orkade med all denna sorg! År 1780 föddes det fjärde barnet, en son som också fick heta Hans Abraham och han var den enda som skulle få leva till vuxen ålder.

Adolf Fredrik föddes 1781, därefter kom Hans Henrik som avled som bebis av en okänd barnsjukdom när han var sex månader. Därefter föddes döttrarna Fredrika Christiana 1784 och Sofia Albertina 1787. Den yngsta lilla dottern dog endast fem månader gammal av "hjärtsprång".

Sommaren 1789 - då Frankrike skakades av oroligheter och folket klagade hos Ludvig XVI och Marie Antionette - dog Adolf Fredrik av den fasansfulla rödsoten, endast åtta år gammal. Det måste ha varit fasansfullt för den lilla trebarnsfamiljen som redan mist så många ungar men nu trodde att de skulle klara sig! Tyvärr verkar rödsoten ha varit smittsam, för tre veckor senare dog den lilla flickan Fredrika Christiana av samma sjukdom som brodern. Hon dog på sin femårsdag, som borde ha firats med presenter och tårta men som slutade i katastrof.

Nu fanns bara Hans Abraham den yngre kvar, ett ensamt barn med sju döda syskon. Han skulle komma att leva ett liv präglat av kvävande föräldrar som var kontant oroliga för honom - medan han själv försökte slå sig fri genom att göra vadhelst han ville.

Märta Helena börjar skriva dagbok 1793, men vi får inte veta mycket om de döda barnen eller om hennes egen uppväxt. Hon skriver litegrann varje dag och på så sätt växer det fram en bild av vad en adelsdam kunde sysselsätta sig med ute på en stor herrgård.

Livet var inte fullt så lyxigt som jag hade trott. Hon fick arbeta rätt hårt med att få gårdens ekonomi att gå ihop, hon skulle övervaka pigorna och själv arbeta en hel del. Samtidigt tog hon sig gärna in till stan med häst och vagn, för att göra olika visiter hos sina vänner. Man gjorde ständiga besök och kontrabesök hos varann, gav middagbjudningar, spelade kort, hade utflykter, drack vin eller bjöd på kalas.

Det är en intressant och faktaspäckad bok, där man får följa Årstafruns liv i urval av Kristina Ekero Eriksson. Dagböckerna som Märta Helena skrev under 46 års tid är naturligtvis ännu mer omfattande, men jag tycker att författaren har gjort ett bra jobb med att välja ut sådant som kan intressera en nutida läsare. Beskrivningarna av såväl pigor, drängar och deras arbetsvillkor som hur adeln levde inne i Stockholm är väldigt givande.

Tyvärr dog även Hans Abraham som ung, han drunknade 32 år gammal då han gick över Årstavikens is som brast under honom. Märta Helena fick leva ensam många år och utnyttjades skamlöst av släkt och flyktiga vänner, som tog hennes rikedomar. Hon verkar inte ha varit en alltigenom sympatisk person, men jag tycker i alla fall synd om henne för allt hon tvingades genomlida.

Betyg: En fascinerande tid och ett spännande levnadsöde! Välskrivet är det dessutom. Den här boken gav mig mersmak och fick mig att vilja läsa mer om Bellman, Gustav III och Gustav IV Adolf, Elsa Fought och flera andra som levde under 1700-talet.

Rekommenderas: Kanske inte till kreti och pleti, men till dem som gillar faktaspäckade historieböcker. Jag tyckte väldigt mycket om boken, men kan tänka mig andra som skulle somna av den.

Snackis: En bok att prata om, men jag tror inte den rör upp så många känslor, utan mer diskussioner om då och nu - likheter och olikheter.