Medicinen

Bokens titel: Medicinen
Författare: Hans Koppel (pseudonym)
Förlag: Månpocket, 2010 (efter överenskommelse med Wahlström & Widstrand)
Antal sidor: 162

Jag upptäckte Hans Koppel genom en länk på AdLibris, där jag såg boken ""Vi i villa" och köpte den på ren chansning. Hade aldrig hört talas om författaren förut och blev mäkta förvånad över att boken var så himla bra trots att ingen jag kände hade läst den eller pratat om den. Därför letade jag reda på om det fanns några fler böcker av Hans Koppel och hittade då "Medicinen".

Boken är så kort så man läser ut den i ett nafs. Dialogerna är ruskigt inkännande och verklighetstrogna. Berättelsen i övrigt har väl vissa udda och smått osannolika inslag - annars skulle det ju bli en tråkig bok! - men huvudpersonen Johannas relation till människorna runt omkring henne är oehört bra beskriven.

Då här lyder första stycket i boken:

Jag är med i en bokklubb. Det är ungefär vad jag är med i. Vi är några från tidningen som träffas då och då och diskuterar en bok vi har läst. Vi dricker vin och äter gott. Inga barn får vara med, inga män.
Om jag inte hunnit läsa klart boken kollar jag på nätet vad folk har tyckt och så tycker jag ungefär samma. Det har funkat bra flera gånger men nu sitter jag i skiten.
Det är Louise som utmanar.
-Har du ens läst boken? säger hon.
-Det är väl klart att jag har läst boken, säger jag för vi har redan pratat om boken i en timme och jag har haft synpunkter och fått medhåll för mina åsikter och känt mig trygg.
Dessutom sitter vi vid mitt köksbord och nån fördel ska det väl vara med hemmaplan.
-Jag tror inte att du har läst boken, säger Louise.

Jag föll direkt för det här! Sedan fortsätter det på samma sätt: Johanna kämpar med exmaken och sina två barn, med sin vidriga chef på tidningen där hon jobbar och framför allt med Louise och de andra översittartjejerna på redaktionen.

Boken har en story om en medicinsk studie som Johanna deltar i och som gör henne stark, modig och uppkäftig - men den stora behållningen är beskrivningen av hur arbetsplatsen fungerar och vad de olika personerna säger till varann.

Betyg: En riktigt bra bok, men så hade jag inte heller väntat mig något annat. Dialogerna är oslagbara - de är tamejtusan bland de bästa jag har läst! Så verklighetstrogna så det känns som en bandinspelning. Tyvärr är boken så tunn så den bara räcker en kväll eller två...

Rekommenderas: Till alla vuxna som känt av visst mått av vuxenmobbning på arbetsplatsen, i vänkretsen, i bokcirkeln eller i sin familj. Inte riktig mobbning, utan mera det där tråkandet... och som sedan velat slå världen med häpnad, resa sig och göra något som får tyst på de andra!
Eller förresten till alla överhuvudtaget, för det här är en väldigt bra bok som känns fullständigt autentisk.

Snackis: En solklar snackis med många samtalsämnen om vänskap och rangordning.