Jag skrev här på bloggen att jag längtade efter nästa Kate Atkinson-bok, "Life After Life". Sedan gick tiden, boken kom ut i England, lovprisades och höjdes till skyarna. Och jag tänkte att jag MÅSTE läsa den, för det här är en av mina absoluta favoritförfattare, men på något vis rasade tiden bara vidare utan att jag hann.
Sent omsider gjorde jag slag i saken, köpte en pocketutgåva av "Life After Life" (men med ännu finare omslag än det ovan) och så hamnade boken i en trave intill min säng.
Massor av andra böcker blev lästa, men inte just den.
Bokrecensenter hann skriva om den.
Bokbloggare hann blogga om den.
Själv hade jag inte ens öppnat den och läst första sidan. Den svenska utgåvan trycktes och jag hade FORTFARANDE inte läst min bok. Den svenska pocketboken slängdes upp i skyltfönstren, på nätbokhandlarnas förstasidor, på bokhandlarnas diskar - medan min tjocka pocket låg och blev dammig.
Men nu så. Drygt 600 sidor på engelska och jag har hunnit halvvägs. Den är underbar och jag vill att den aldrig ska ta slut! Recension följer när jag hinner.
Visst är det en spännande tanke - jag tror vi alla har tänkt den många gånger om - att ens liv har så många tänkbara vägar. Om jag hade gått lite långsammare över gatan och blivit påkörd av den där bilen och dött. Om jag hade slagit huvudet i sjöbotten när jag dök från trampolinen vid utebadet. Om jag hade...
Ibland är det ju inte fullt så drastiskt som för Ursula i boken, hon som föds och dör, föds och lever ett alternativt liv och dör, föds igen och lever ett tredje liv och dör igen men långt senare.
Ibland handlar det om mindre saker men ändå viktiga: om jag inte hade gått på den där festen, skulle jag då ha träffat min blivande man? Om jag inte hade brutit benet den där sommaren, skulle jag då ha slagit det svenska rekordet på 100 meter i min åldersklass? Om jag hade börjat i den där skolan som jag valde bort i sista sekund, skulle jag då ha fått bättre betyg, blivit svårt mobbad, träffat den där tjejen som skulle varit min bästa vän för resten av livet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar