"I kartboken kom Skåne först, tryckt i en extra stor skala, fullständigt nerlusat med röda streck som betydde landsvägar och svarta prickar som betydde samhällen. Därefter kom de andra landskapen i normal skala, allt längre norrut ju längre man bläddrade. Och allra sist kom Norra Norrland, tryckt i extra liten skala för att få plats, och ändå fanns där knappt några streck eller prickar alls. (---)
Bläddrade man tillbaka såg man att Skåne var lika stort till ytan som hela Norra Norrland, fastän grönfärgat av helvetes bördig jordbruksmark.
Det tog många år innan jag genomskådade skalsystemet och insåg att Skåne, hela vårt sydligaste landskap från kant till kant, skulle få plats mellan Haparanda och Boden."
Det här var en riktig ögonöppnare för mig. Jag hade också den där kartboken - alla fick väl samma Bergvalls Atlas i skolan! - och minns hur stort Skåne var och hur märkligt jag tyckte att det var att de norra delarna var så små i slutet av kartboken men ändå bevisligen tog upp så stor del av Sverige när man såg en översiktsbild över hela landet.
Jag är rätt usel på geografi men man kan ju ändra sig. Som vuxen har jag allt oftare börjat leta reda på orter på kartan och försöka lära mig mer. Nu idag letade jag reda på Pajala. (Jag vågar knappt skriva det här, men gömmer mig bakom mitt alias och hoppas att ingen kommer på mig...) Jag hade inte fattat hur långt norrut Pajala ligger. Och hur tomt det är på kartan däromkring! En lång stund satt jag och stirrade på kartorna på nätet och försökte lära mig de inbördes förhållandena mellan Gällivare, Piteå, Luleå, Kalix, Kiruna och självaste polcirkeln.
Spännande! Det är aldrig försent att lära sig. Mer om Pajala inom kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar