Nattugglor

Bokens titel: Nattugglor

Författare: Gabrielle Levy

Originalets titel: Au rendez-vous des insomniaques

Översättare: Ulla Linton

Förlag: Sekwa, 2019
Antal sidor: 197

Fem udda existenser som har det gemensamt att de bor i Paris och lider av sömnlöshet, samlas på en självhjälpsgrupp. Egentligen tror ingen av dem riktigt på behandlingen - att de ska skriva en sömndagbok, att de ska sluta ta tupplurar på dagen - men de fortsätter ändå att komma dit. De är helt förbi av trötthet och fungerar inte längre normalt. 

För varenda en av dem har sömnproblemen lett till privata katastrofer.

Bokens jag är Claire, som bor med en stilig, framgångsrik pojkvän och hans lille son i ett stort hus strax utanför staden. Claire och hennes sambo har glidit allt längre ifrån varann, han förstår henne inte och blir bara irriterad på henne för att hon inte sover.

Den äldre kvinnan Michéle går i kyrkan mitt i natten. Hennes man har förbjudit henne, men hon kan inte låta bli - det är enda stället hon kan slappna av. Där finns också hennes stora hemlighet.

Skoltjejen Lena går på café i ottan innan ens sopåkarna har hunnit ut på gatorna. Skolan går inte bra och hemma vill hon inte vara sedan pappa lämnat familjen.

Den knastertorre Hervé, så grå att han nästan är osynlig, sover på sitt jobb som kamrer på en reklambyrå men ligger vaken på nätterna i ångest över vad han kan ha missat på jobbet.

Psykologen Jacques bor ensam i sin lyxvåning i centrala Paris, sedan hustrun lämnat honom och barnen flyttat hemifrån. Han går genom tillvaron i en drogad dimma av sömnpiller och inser att det inte är värt något att ha en avundsvärd karriär och mängder av pengar om man inte har kärlek.

På gruppmötena lär de sakta känna varann. När saker ställs på sin spets visar det sig att deras sköra vänskap är det som får livet att vända för många av dem.

Mitt omdöme: En varm och fin bok, som verkligen tilltalade mig. Jag sover själv dåligt på nätterna - har gjort det i hela mitt liv - och känner igen mig i en hel del av det som beskrivs. Sekwa är duktiga på att hitta romaner som känns lite feelgood-aktiga utan att vara för söta och utan att blanda in för mycket romantik. Det här är ännu en sån lyckträff!

Korridorer

Bokens titel: Korridorer
Författare: Moa Eriksson Sandberg och Ester Roxberg
Förlag: Rabén & Sjögren, 2020
Antal sidor: 142

Sex korta noveller skrivna av Moa Eriksson Sandberg, och lika många av Ester Roxberg. Inte förrän jag läst ut boken ser jag att varannan av de tolv berättelserna är skriven av Moa och varannan av Ester - deras namn står inte i direkt anslutning till texterna, utan endast lite diskret på ett försättsblad. Ändå har jag redan under läsningen tänkt "det här måste vara samma författare som skrev den förrförra" om åtskilliga. Det lyser igenom.

Novellerna handlar om ungdomar i högstadieålder. De tycker själva att de är stora nu och de agerar förvånansvärt moget - även när de hittar på barnsliga saker är de väl medvetna om att de är just barnsliga. Men nu är livet i en brytningstid där man snart är ung vuxen och måste bete sig som en.

Viktiga beslut ska fattas. Ska man stanna kvar i småstaden eller ta sig vidare? Gymnasiet hägrar förstås, men för en del är det resor och arbete som lockar mer. Mest av allt handlar det ändå om att vara kär, känna sig behövd, tillhöra en grupp, ingå i en familj och en gemenskap.

Ungdomarna är förvånansvärt starka, eftertänksamma och kompetenta. Jag önskar att tonåringar oftare utmålades just som sådana. Inte alltid som flockdjur, som följer den starkaste. Inte alltid som om de bara är intresserade av att supa och hångla och positionera sig, utan lika gärna kan vilja mycket annat också.

Jag gillar varenda en av novellerna, just för att det är vettiga och verkliga unga tjejer och killar med massvis av känslor och tankar. Särskilt mycket tyckte jag om "Skejtarhoror" (Moa Eriksson Sandberg) om en missförstådd kärlek mellan två vänner och "Vänner" (Ester Roxberg) om tjejkompisarna som kommer från diametralt motsatta familjeförhållanden.

På baksidan står att detta är "tolv berättelser som vränger, kränger och skaver". Det är inte helt schysst, tycker jag, för det gav åtminstone mig intrycket att boken skulle vara ännu en tonårsbok där huvudpersonerna utsätts för sexuella övergrepp, är fulla på gränsen till medvetslöshet, sniffar lim, har föräldrar som inte bryr sig, skär sig i handlederna, hatar sina kroppar, gråter sig till sömns...

När mina barn var i den där åldern - tolv, tretton, fjorton - var jag skeptisk till att sätta tonårsböcker i händerna på dem av just den anledningen. Jag ville ge dem framtidstro och hopp! Inte få dem att känna att det är ett helvete att vara ung.

Men "Korridorer" är inte som andra. Här är det unga människor som visserligen konfronteras med svårigheter men som tar mod till sig, reser sig igen, torkar tårarna och går vidare. De tar plats. De går rakryggade med stolt blick. Jag gillar det. Framtiden ligger för er!

Mitt omdöme: Engagerande, lätta att ta till sig, välskrivna och varma berättelser om tonårstid.

Tack till förlaget för recensions-exet!

William Wisting, den norske kriminalkommissarien

Sådär, nu har jag nog faktiskt läst varenda bok av Jörn Lier Horst och passar på att skriva en lista över romanerna i kronologisk ordning. Förlaget gav ju ut dem lite huller om buller, så ett tips är att försöka läsa dem i rätt ordning:

Nattmannen del 1
Bottenskrap del 2
Vinterstängt del 3
Jakthundarna del 4
Grottmannen del 5
Blindgång del 6
+
Katharinakoden- Cold Case #1
Det innersta rummet - Cold Case #2

Det finns fyra böcker innan dessa, men dem har förlaget bara struntat i. Dessutom ska det finnas två senare, men dem har jag aldrig sett.

För er som är riktigt nördigt intresserade har jag satt ihop en lista. Kollade vilka böcker som utkommit på norska, och det är ju många fler än på svenska.

Jag är särskilt intresserad av bok 11 och bok 14; de är nya men jag har ändå inte sett dem översatta. Tyvärr kostar de jättemycket att köpa i Norge, så det har jag inte råd med.

Nökkelvitnet del 1 - verkar inte finnas översatt till svenska
Felicia forsvant del 2 - verkar inte finnas översatt till svenska
Når havet stilner del 3 - verkar inte finnas översatt till svenska
Den eneste ene del 4 - verkar inte finnas översatt till svenska
Nattemannen del 5 (Nattmannen)
Bunnfall del 6 (Bottenskrap)
Vinterstengt del 7 (Vinterstängt)
Jakthundene del 8 (Jakthundarna)
Hulemannen del 9 (Grottmannen)
Blindgang del 10 (Blindgång)
Når det mörkner del 11 - den här kan jag inte hitta på svenska, konstigt nog...
Katharina-koden del 12 (Katharinakoden)
Det innerste rommet del 13 (Det innersta rummet)
Illvilje del 14 - den nyaste boken verkar inte heller vara översatt

Glad påsk, alla påskekrimläsare där ute!

Det innersta rummet

Bokens titel: Det innersta rummet
Författare: Jörn Lier Horst
Originalets titel:
Översättare: Marianne Mattsson
Uppläsare: Mattias Linderoth
Förlag: Bonnier Audio
Antal minuter: 9 tim 25 min

"Det innersta rummet" följer direkt på "Katharinakoden", båda två ingår i serien som förlaget kallar "William Wisting Cold Cases", vilket är lite löjligt eftersom det är samme trevlige kommissarie Wisting som alltid annars - bara att hans chefer inte tilldelar honom färska mord utan sätter honom på att jobba med olösta, gamla fall.

Nu har kort tid passerat sedan förra boken, Line är fortfarande föräldraledig med lilla Amalie men ska snart skola in henne på förskolan och börja jobba. Hon har sagt upp sig från Verdens Gang men vill fortfarande ägna sig åt grävande journalistik och skriva reportageserier.

William Wisting får ett specialuppdrag då en känd politiker avlider och man hittar minst sagt märkliga saker i hans sommarstuga... Det är topphemligt och därför får Wisting sätta ihop en liten grupp med utredare som jobbar utanför den vanliga polisstyrkan. Där ingår dottern Line men även Stiller, den egensinnige polisen som introducerades i förra boken.

En försvunnen tonårspojke, en död politiker, en stuga med ett igenbommat inre rum, ett värdetransportrån, några småkriminella ungdomar som nu vuxit upp, en gigantisk summa pengar i utländska sedlar.

Frågan är vad som finns i den kände politikerns bakgrund och vad han egentligen sysslat med. Ingen vet riktigt vilka hemligheter han hade.

Mitt omdöme: Det här är den enda boken i hela serien som jag faktiskt tyckt var småtråkig. Det är väldigt många inblandade och det blir på tok för mycket av redogörelser för vad varenda en haft för sig vid ett givet tillfälle. Det händer nästan ingenting i nuet; bortsett från att Line råkar ut för en del otrevligheter. Jag hade önskat mig mer beskrivningar av händelser och skeenden, och lite mindre av vem-gjorde-vad.

Kanske har författaren själv ledsnat på sina figurer? Det här är den enda boken som känts lite oengagerad.

Katharinakoden

Bokens titel: Katharinakoden
Författare: Jörn Lier Horst
Originalets titel: Katharina-koden
Översättare: Cajsa Mitchell
Uppläsare: Mattias Linderoth
Förlag: Bonnier Audio
Antal minuter: 10 tim 57 min

Den trevlige kommissarie William Wistling är tillbaka i en serie om Cold Cases, fall som är olösta ännu efter många år. Det här är den första boken i den serien, men jag tycker det är märkligt att de särskiljs från resten av serien bara för att inte mordet inträffat i nutid - resten av boken utspelar sig ju exakt som en fortsättning på alla de andra böckerna.

Wistings vuxna dotter Line har fått ett barn, Amalie, tillsammans med den FBI-agent som figurerade i en tidigare bok. Lines tvillingbror får för en gångs skull vara med litegrann: han kommer hem och passar sin systers barn så att hon kan få jobba.

Wisting gör sig redo att hälsa på hos Martin Haugen precis som han gjort vartenda år just detta datum. Det är nämligen årsdagen av Katharina Haugens försvinnande. Nu har det gått 24 långa år sedan Martins hustru spårlöst försvann - och lämnade en bukett rosor på bänken i tamburen och en perfekt packad resväska. Inget lik har hittats, ingen vet vart Katharina tagit vägen.

Men när Wisting kommer fram till den ensligt belägna stugan är även Martin Haugen borta. Samtidigt börjar det nystas i ett annat gammalt fall: den unga Nadia som stormade ut från en ungdomsfest för ungefär 25 år sedan och aldrig synts till sedan dess. Wisting får mycket att fundera på när en skärpt poliskommissarie - Stiller - kommer instövlande och vill veta allt möjligt om både Nadia och Katharina.

Jag lyssnade på ljudboken. Elva timmar lång... Hade helst läst själv, men just nu har jag inte riktigt möjlighet och då är det bra att Mattias Linderoth är en duktig uppläsare.

Mitt omdöme: Det är mysigt att komma in i en värld som är så bekant! Kul att persongalleriet utökats med Stiller, det behövdes. En spännande och välskriven deckare, som vanligt, även om jag tidigt förstod sambanden. Det är mindre viktigt vem som gjort vad; att följa polisernas arbete är underhållning i sig.

Carmilla

Bokens titel: Carmilla
Författare: Joseph Sheridan le Fanu
Uppläsare: Megan Follows
Förlag: Blackstone Publishing
Antal minuter: 3 timmar

Världens allra första vampyrberättelse, "Carmilla", kom ut sisådär 25 år före "Dracula". Jag tycker väldigt mycket om den, för den innehåller precis allt som man kan förvänta sig av en vampyrsaga. Något överraskningsmoment finns inte men är man det minsta upplagd för lite klassisk, gotisk skräck så är det här helt perfekt.

Jag lyssnade på ljudboken på engelska eftersom "Carmilla" knappt verkar finnas på svenska. Ångrar det inte en sekund, för uppläsaren Megan Follows (kanadensisk skådespelerska) var fenomenal och dessutom tillräckligt artikulerad för att jag skulle kunna hänga med i en roman skriven på 1870-talet.

I korthet handlar det om den unga Laura som bor med sin förmögne far, greven, i ett stort slott i en vacker dal i Österrike. De har tjänstefolk och lever ett bekvämt men väldigt ensamt liv. Inga grannar finns och den närmaste staden är numera övergiven (man får senare veta varför...)

Därför blir det en stor sak den dagen då en hästdroska kommer farande i hög fart på grusvägen utanför slottet, sladdar i en kurva och välter.

Ur vagnen kliver en rik, parant kvinna och hennes sjukliga dotter. Flickan är jämngammal med Laura, ungefär sjutton år. Blek i hyn, långt svart hår, oerhört vackra drag. Hon heter Carmilla. Mamman säger att hon omedelbart måste iväg, hon har ett brådskande och viktigt ärende i en stad långt bort - och kan inte vänta på att dottern ska återhämta sig. Greven lovar att Carmilla kan få bo på slottet tills kvinnan återvänder. De har aldrig träffats förr och vet ingenting om varann, men greven känner sig tvungen att erbjuda sin gästfrihet.

Laura är överlycklig! Hon har äntligen fått en vän. Carmilla och Laura tillbringar mycket tid ihop, men nykomlingen sover större delen av förmiddagarna och är så svag att hon måste stötta sig mot väggarna då hon går omkring på eftermiddagarna. Hon äter nästan inget, men dricker rödvin. Det tar inte lång stund innan hon börjar lägga an på den oerfarna Laura - och snart blir de ett kärlekspar.

Då börjar det hända saker. Mjölnarens dotter dör oförklarligt. Carmilla är borta om nätterna. Och Laura, hon drömmer hemska mardrömmar om att någon tar tag runt hennes hals...

Mitt omdöme: Jag är förvånad över hur spännande jag tyckte det var och hur lätt det var att ta till sig en så otroligt gammal berättelse.

Dr Jekyll & Mr Hyde

Bokens titel: Dr Jekyll & Mr Hyde
Författare: Robert Louis Stevenson
Uppläsare: Harald Leander
Originalets titel: The Strange Case of Dr Jekyll & Mr Hyde
Översättare: Charlotte Hjukström
Förlag: Bakhåll
Antal minuter: 3 tim 15 min.

Alla kan historien om den timide doktor Jekyll som förvandlas till den ondskefulla mister Hyde. Vi har sett den i mängder av tappningar, ofta som något komiskt. Jag tänker på doktorn som en farbror i vit rock som böjer på nacken och häller i sig innehållet från ett provrör av glas: en grön vätska som bubblar och fräser. Med ens blir den beskedlige mannen en kurande, luden man med hest skratt och gula tänder. En karl helt utan medkänsla med sin omgivning. En mördare, till och med!

Men sedan då? Vem ger doktorn drycken och varför tar han den och hur får han tag på mer? Varför slutar han inte dricka den om hans andra "jag" är en så förskräcklig person?

Jag tänkte att jag skulle vilja höra hela historien, utan att den gjorts om till lättläst för ungdomar eller något sånt. Det har kommit en nyöversättning, så jag valde att lyssna på den. Harald Leander heter han som är uppläsare, och han har en mycket behaglig och vilsam röst. Boken är drygt tre timmar lång, vilket motsvarar ungefär ungefär 100 sidor. En kortroman, alltså.

Jag blev förvånad över hur något som är skrivet 1886 (för 134 år sedan!) kan vara så pass lätt att lyssna på, spännande och håller intresset uppe hela vägen. Extra kul var det att höra alla små detaljer som Robert Louis Stevenson själv tyckte var alldagliga men som nu är fantastiskt roliga att höra, om Londons stadsliv under slutet av artonhundratalet. Jag tyckte det var riktigt roligt med just den biten, hur staden såg ut och hur människorna var.

Och så fick jag svar på alla mina frågor kring vilka doktorn och monstret egentligen var - och advokat Utterson som på många vis är bokens riktige huvudperson.

Mitt omdöme: Väl investerade timmar!

Farlig sanning

Bokens titel: Farlig sanning
Författare: Anna Jansson
Uppläsare: Sofia Pekkari
Förlag: Novellix
Antal minuter: 33 min.

Det här är författaren som skrivit "Maria Wern"-böckerna som gått på TV4. En liten novell som var så intetsägande att jag var tvungen att gå in på Adlibris för att se vad den handlade om, när jag nu skulle recensera berättelsen två veckor efter att jag hörde den. Då förstår ni, att det här kanske inte var något som gjorde ett stort avtryck...

Sjuksköterskan Anneli jobbar natt när det kommer in en gammal dam till akuten. Hon har blivit påkörd av en bil och hon överlever tyvärr inte. Lite senare på samma nattpass kommer en ung kvinna in, misshandlad - men det vill hon inte erkänna. Anneli vet vem kvinnan är och hon grubblar över vad som hänt henne. Det är då hon kommer på vad som är den farliga sanning, som titeln syftar på.

Jag har varit suktad att läsa Anna Jansson (har aldrig gjort det förr) men tror att det är bättre att börja med någon roman, faktiskt.

Mitt omdöme: Jaha, det här gick ju att lista ut tämligen omgående. Och en dialog - en häftig ordväxling mellan Anneli och hennes man Urban - alldeles i slutet av novellen, är så osannolik att den stjälper hela berättelsen för mig.

Livet lite huller om buller

"Det var länge sedan du skrev något på bloggen", kommenterade väninnan. Ja, det var ju det. Jag förstår inte hur andra orkar skriva, när allt skakats om på det här viset. För mig har Corona-viruset vänt upp och ned på ungefär allt.

Över en natt gick jag från jobb, jobb, jobb till ingenting. Det finns inte ett enda företag som satsar på marknadsföring, trycksaker, varumärkesbyggande och annonser när hela världsmarknaden rasar.

Så mitt liv de senaste tre veckorna - då jag inte bloggat en enda gång - har mest handlat om att jaga jobb. Det går före allt annat.

Men visst har jag haft möjlighet att lyssna på en del ljudböcker under tiden. Litegrann har jag börjat läsa också, för det opererade ögat blir allt bättre.

Vi är dock friska allihop (än så länge, får man väl säga, för det är nog bara en tidsfråga) och försöker skapa oss en ny tillvaro i allt det här. Något som slagit mig, under de gångna tre-fyra veckorna, är den enorma välvilja, medkänsla och omtänksamhet som jag mött hos andra och som jag faktiskt tror att jag själv ger också. (Det där lät skrytsamt, men jag menar det inte så: det är bara så mycket lättare att vara ärligt hjälpsam och empatisk när så många visar en osminkad sida av sig själva). Härligt att se alla positiva krafter.

Några små recensioner ska jag väl hinna med i helgen!
Var rädda om er.
//Mona