Bokens titel: Bottenskrap
Författare: Jörn Lier Horst
Originalets titel: Bunnfall
Översättare: Cajsa Mitchell
Förlag: Lind&co, 2018
Antal sidor: 352
Serien om den trevlige kommissarie William Wisting i norska Stavern fortsätter. Eller snarare kanske man ska säga: backar. Vi i Sverige har ju fått läsa hela romanserien i fel ordning och nu börjar översättningarna av de äldsta böckerna komma.
Det är dock inte svårt att hänga med i tidsresorna för oss som läst de nyare böckerna först: hustrun är fortfarande död (bara lite mer nyligen!), dottern är fortfarande en osunt nyfiken journalist (bara lite mer oerfaren), dotterns pojkvän är densamma vi hört talas om förut (även om vi vet att hon inte kommer att hålla fast vid honom). Och Wistings osympatiske chef, Audun Vetti, är exakt lika självupptagen och besserwissrig som alltid!
Den här gången får de ett massmord att lösa: det flyter iland avhuggna vänsterfötter, sannolikt från lik som kastats i havet för ett bra tag sedan. Men var är kropparna? Och hur hänger allt detta ihop med de försvunna gamla männen som alla ingick i en specialstyrka efter andra världskriget?
Parallellt med mordgåtan löper - förstås! - historien om dottern Lines försök att kartlägga hur dömda mördare som avtjänat sina straff ser på detta med fängelsevistelse: blir man bättre av att sitta i fängelse, ångrar man sig, växer man som människa? Hur avgör samhället om det är värre att döda ett barn än en vuxen, en kvinna än en man, en polis än en civilperson?
Intervjuserien som Line gör, är väldigt intressant och den lyfts fram på bokens baksida - men i själva handlingen sjabblas den bort. Jag hade gärna läst mer om den biten, det moraliska i att låsa in folk - och hur man tidsbestämmer ett straff för någon som tagit en annan människas liv.
Mitt omdöme: "Bottenskrap" är en trevlig Wisting-deckare men inte alldeles lysande, den går inte tillräckligt mycket på djupet i vare sig relationer eller mordhistorien för att jag ska bli imponerad.
Länk till boken på Adlibris: POCKET.
Länk till boken på Bokus: POCKET.
Vissa delar i serien är lite svagare men jag gillar Wistings sympatiska sätt och ofta är brotten både spännande och aktuella. Jag läser troget!
SvaraRaderaDet var ju DU som fick mig att upptäcka serien! :-) Jag läser också troget och jag gillar också att William Wisting är en varm och sympatisk person, som inte bryr sig om prestige (och inte är den där polistypen som är alkoholiserad, har diverse psykiska problem, bara lyssnar på opera och är en enstöring...)
RaderaDet är ju ofta samhällsproblem som trafficking, slaveri, prostitution, mobbing, droger och annat inblandat. Jag hade gärna sett att författaren jobbat vidare på temat straff och hur man ser på att sona sitt brott.
Har ännu inte läst något i den här serien, men man kanske skulle börja med någon av de som kommer nu och läsa den lite mer i rätt ordning?
SvaraRaderaJa, jag tror att det kan vara en bra idé! Själv övervägde jag att köpa böckerna på norska, för att kunna läsa dem i rätt ordning - men tyvärr är böcker SVINDYRA i Norge, så jag har fått vänta på de svenska pocketutgåvorna.
Radera