Bokens titel: Blindgång
Författare: Jörn Lier Horst
Originalets titel: Blindgang
Översättare: Cajsa Mitchell
Förlag: Lind & c:o, 2017
Förra sommaren läste jag Vinterstängt (del 7), Jakthundarna (del 8) och Grottmannen (del 9) och tyckte de var otroligt bra. Av Helen på Midnatts Ord fick jag Nattmannen (del 5 i serien men den senast utgivna...). Nu har jag alltså hunnit till Blindgång som är den sista, senaste eller nyaste beroende på hur man ser det.
Redan inledningsvis får vi veta att William Wisting - polisen som har huvudrollen - kommer att bli morfar inom kort. Hans vuxna dotter Line, reporter vid Verdens Gang och i allra högsta grad väsentlig för intrigen i alla de tidigare böckerna, är nämligen gravid. I samma stund som jag läser det, tänker jag "jahaja, då kan vi räkna med att det kommer att inträffa något fruktansvärt dramatiskt just när Line ska föda!". Såklart. Förlossningar inbjuder liksom till liv-och-död-dramatik.
I övrigt kan jag konstatera att "Blindgång" är ganska seg genom den första halvan av boken. Det är värmebölja i Larvik och folk orkar knappt jobba. Jag har svårt att ryckas med i förvecklingarna kring en gammal knarkkung som lämnat efter sig ett stort arv till sin dotterdotter (av en händelse är hon Lines väninna) och en mördad kvinna vars baneman vägrar erkänna sin skuld och en försvunnen taxichaufför som ingen hört av på ett halvår.
Det tar ett tag innan det hela tar fart, innan de lösa trådarna knyts ihop, de många olika dödsfallen får en gemensam nämnare. Men när man väl ser kopplingarna blir det desto mer spännande och intressant.
William Wisting är en behaglig person att lära känna, liksom de flesta av hans arbetskamrater och vänner. Line bjuder på onödigt många dum-tjej-går-ensam- in-i-öde-hus-där-det-kanske-bor-en-mördare-scener, men det får man väl stå ut med i den här genren. Hur mycket jag än gillar serien, så kändes det lite som att Lier Horst hade tappat geisten här.
Omdöme: En bra deckare för stunden.
Länk till boken på Adlibris: POCKET och INBUNDEN.
Detta är del 10 i serien.
Annars ett utmärkt tillfälle att läsa Norska böcker på originalspråket. Då kan man också läsa dem i "rätt" ordning, och inte i den ordning som Lind & c:o behagar översätta dem!
SvaraRaderaJag håller med dig, Kurt! Tänkte själv exakt samma tanke. Jag mejlade en kompis som bor i Tromsö och frågade om hon kunde tänka sig att köpa några böcker till mig och posta, för jag tyckte de såg så dyra ut på nätbokhandlarna. Det visade sig dock vara minst lika dyrt i Norge! De tog 130:- för en pocketbok, vilket jag tycker är på tok för mycket. Då får jag nog stå ut med att vänta på Lind & c:o och deras underliga utgivning ändå...
Radera