Sommarbingo: lagom utmaning för mig i år

Jag tror jag försöker hänga på sommarbingot som jag såg inne hos ...och dagarna går.
Förmodar att böckerna som man lägger in i bingot måste läsas nu och framöver (inte vara böcker man redan har läst) och därför lär det dröja ett tag innan min bingobricka börjar få färg.

Jag hade lite svårt att läsa det pyttiga på originalbilden så jag gjorde en egen (där det även ingår en modifiering: jag kommer inte att leta reda på en för mig ny bokhandel eller nytt bibliotek, men däremot kan jag tänka mig att gå till en av alla som finns här runtomkring mig).

Gamla Uppsala - tjuvkik

Jag ville så gärna gå och lyssna på Kristina Ekero Eriksson när hon talade på studentbokhandeln i Uppsala häromdagen, med anledning av hennes nyutkomna bok om vendeltid och vikingatid vid Uppsala högar. Tyvärr har jag (åter igen) jobbat så jag nästan gråter av trötthet - och det fanns inte en sekund över till att åka till Uppsala för det föredraget.

Men idag låg boken i min brevlåda! Iiiiiiiii, vad glad jag blev!

Nu funderar jag på om jag ska ta fram mina vikingatida ölglas, hälla upp lite nutida lager och sätta mig i skuggan i vår trädgård och bara njuta av fornlämningar en stund. Strunta i att jag borde göra skyltar till DN-galan, manualer till desinfektionsvätskor, studentplakat, en folder om tulldeklarationer, fotografera en luftrenare och skissa på en logga till en advokatbyrå...

Bidde ingen tematrio för mig

Lyran väljer mens, missfall och aborter som tema idag på Mensdagen. Jag kan bara komma på en enda bok - Carrie! - men när jag läste vidare i Lyrans text såg jag att hon själv tipsat om den och då stod det helt still i huvudet på mig.

För att vara åtminstone LITE kulturell och visa att jag inte är ointresserad av ämnet, lägger jag ut en bild från Slussens tunnelbanestation i Stockholm - där denna väggkonst finns:

Liv Strömquist

Sommarboken

Bokens titel: Sommarboken
Författare: Tove Jansson
Förlag: Bonnier Pocket, 2014
Antal sidor: 187

Nu ska jag använda en klyscha, trots att det bär mig emot: det här är en pärla! En tunn, lättläst, kort roman. En klassiker - utkom första gången våren 1972 - som innehåller underbara illustrationer av författaren själv.

Jag har knappt läst något av Tove Jansson. Gillar inte Mumintrollen eftersom jag såg dem på teve när jag var barn och blev rädd för de stora vita trollen som pratade så konstigt och betedde sig ännu konstigare. Mamma köpte "Vem ska trösta Knyttet?" men den tyckte jag ännu mindre om.

Illustrationerna däremot - åååh. Tove Jansson var en makalöst begåvad konstnär! Jag har alltid älskat hennes fina teckningar. Men böckerna lät jag alltså bli.

"Sommarboken" består av ett tjugotal kapitel, trots att den inte ens är tvåhundra sidor. Det känns som att vartenda ord har vägts på våg. Historierna är fragment av en sommar som är farmors sista tillsammans med lilla sondottern Sophia, sex år. De bor på en ö i Finska viken under sommarhalvåret. I bakgrunden finns en man - Sophias pappa, farmors son - men han märks inte mycket av, mer än att han sköter praktiska saker.

Farmor är kärv och kärleksfull. Hon kan båda snäsa åt flickan och vara oändligt omtänksam. Sophia kan vara lite trulig, men är aldrig långsint. Tillsammans är de ett egensinnigt par med två kavata människor i början och i slutet av sin levnad. De lever lite i en bubbla, det finns inga grannar och nästan ingen kommer på besök. Utanför ligger det stora havet.

Det är en underbar bok och jag måste rikta ett tack till bokklubbsväninnan som valde den. Nu förstår jag varför den räknas som en klassiker. Jag föreställer mig att Tove Jansson valde orden med omsorg och sedan satt och finputsade på varenda mening under lång tid innan hon blev klar. En pärla, som sagt!

Omdöme: Kärleken mellan farmor och barnbarn, kärleken till livet och litegrann längtan efter döden, underfundiga funderingar kring årstider och livscykler. Torr humor och stor värme!

Helgfrågan: Hur länge har jag bloggat?

Grattis till Anna på "...och dagarna går", vars blogg fyllde åtta år häromdagen - en av de bokbloggar jag följt längst. Mias helgfråga denna vecka gäller just detta: hur länge har vi bloggat?

Här schaktar man inför bygget av vår lilla stuga.

Den första bloggen, 2003, var den jag gjorde då jag var byggherre för vårt landställe i Kungsbacka. Skitful, rent ut sagt (bloggen alltså, inte huset...) Det var knepigt att blogga då - lite som en hemsida där ingenting fungerade.

--

Ett av mina barn tittar in i ruinerna av det taxigarage som vi rev 

för att kunna bygga mitt egenritade drömhus...

Det nya huset växer fram!

Sedan hade jag en ny blogg 2008 - 2010 när jag hade ritat vårt hus - det vi bor i nu - och var byggherre för det bygget också. Det var en fantastisk och hemsk tid på samma gång av anledningar som jag inte vill gå in på här. Bloggen var mitt sätt att dokumentera bygget men också en chans för släkten på västkusten att se vad som hände här utanför Stockholm.

--

Valpen har just kommit hem och är förstås inte rumsren än (därav golvmoppen).

Samtidigt som huset stod klart hade vi tingat en valp - och det är klart att han skulle få en egen blogg! Så hunden, som fick det litterära namnet Frodo, hade en egen blogg och den var lösenordsskyddad för att jag skulle kunna skriva vad som helst. Jag lade ner bloggen när Frodo dog en mycket hastig, oväntad och plågsam död förrförra våren. Den finns kvar men jag klarar inte av att gå in på den.

--

Den nuvarande hunden har också en egen blogg eftersom hennes uppfödare gärna ville det. Där skriver jag inget alls, tappade lusten då Frodo dog, men det finns fina bilder. Här är den fotobloggen, om någon är intresserad.

--

Min vänsterarm med mitt SigtunaLitteraturfestival-armband - 

när jag verkligen kände mig som en bokbloggare.

Och så är det bokbloggen, då! "Boktanken" började 2011, men då lade jag mest ut evighetslånga inlägg om böcker jag läst. Inte förrän 2015 började jag på allvar blogga för att NÅ UT och för att interagera med andra bloggare, med förlag, med författare, med andra bokälskare.

Tack, alla ni som orkade läsa det här och som orkar läsa de andra inläggen också. Utan er skulle jag inte orka fortsätta!

Skratta åt snuskromantik

Observera isbjörnen som närmar sig kärleksparet. Kanske undrar den varför den snygge mannen står naken utomhus - endast invirad i isbjörnens kompis päls? (Notera också de gorilla-lika fingrarna i underlig vinkel som kramar bruttans ena axel...)

Jag skaffade ju Instagram för inte så himla länge sedan, som ett led i min marknadsföring och ett sätt att lära mig mer om sånt mina kunder behöver. Jag följer flera bokbloggare, förlag och författare där - men förstås också en massa fotografer, illustratörer och mina kompisar.

Men nu ska jag berätta om ett Instagram-konto som jag hittade av en slump och som är helt underbart: page100romance. Alltså, det är en total mardröm ur jämlikhets- och genusperspektiv, det är förlegat, idiotiskt, förjävligt på en massa vis. Dessutom fult, rent estetiskt.

Och snuskigt. Det är ingen hejd på sexbeskrivningarna och liknelserna. Jag skulle aldrig vilja läsa dem högt!

Men vad ÄR det här, då? Jo, en människa (Kerry) som fotograferar omslag till gamla romantiska böcker (harlekinstuket) där alla har fladdrande långt hår, uppknäppta kläder, lystna blickar, svällande bröstmuskler och toppiga tuttar. Hon bläddrar sedan till sidan 100 och skriver ner ett stycke därifrån. Jag ska erkänna, att det är så roligt så jag skrattar högt!

Det verkar som att man har sex i varenda bok, åtminstone på sidan etthundra. Hysteriskt kul avbrott i arbetsdagen när Kerrys inlägg kommer upp i mitt Instagram-flöde. Trots att jag på ett sätt tycker det här är totalt motbjudande, är jag väldigt road. Plus att med tanke på alla andra strömningar som går ut på att skyffla in kvinnor i ett mörkt hörn så är det skönt att de här harlekindamerna inte gör annat än ligger med både främlingar och kärlekar på löpande band.

"When I was about fourteen... I, ah... started maturing, you know", Acadiana shrugged, blushing.

"Yes, I know", Jonas smiled. "I can see that you matured quite well."

"Angela had no need to wait for that piercing instant of pleasure when he entered her,

for he´d never left."

"Touching his tight, lean buttock made her quiver with a strange seeping warmth

in spite of the cold water."

Tematrio: Hetta

Lyran gillar inte när det blir för varmt. Det gör inte jag heller, har aldrig någonsin gjort. Folk tycker inte jag är klok men på allvar föredrar jag vår och höst framför sommarvärme.

Tre böcker om hetta? Jag tänker förstås på "Hetta" av Jane Harper, som jag ännu inte läst - så den kan jag inte tipsa om. Här kommer mina varma böcker:

Klassikern "Bonjour tristesse" av Francoise Sagan, där man nakenbadar i Medelhavet, flirtar med snygga unga män och hämnas gruvligt på sin nya styvmor - alla dessa saker som man aldrig skulle gjort hemma i Paris under skolterminen men som minsann sker i gassande solsken nere vid havet...

En bokklubbsbok: "Bränd" av Lee Child. Jag har inte läst någon av de kanske tjugo titlarna som kom innan eller efter denna - men det gjorde inget. Precis som värdinnan utlovat var det actionfylld spänning för stunden, underhållning där en livs levande Rambo kombinerat med Action Man och lite Ken-docka springer omkring och eliminerar skurkar och belägrar snygga kvinnor. Titeln syftar på något som har att göra med en nedskjuten militärhelikopter över Vietnam på 70-talet, kan jag säga utan att avslöja för mycket.

Ungdomsboken som jag slukade! "Eld" av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren kan visserligen inte läsas utan att man även läser "Cirkeln", men jag tar i alla fall med den i tematrion för den är så himla bra.

Tematrio: Margareta!

Variationer på Margaret, Maggie, Meg, Margareta är uppgiften i veckans tematrio hos Lyrans Noblesser. Jag hoppar över författarna, för det känns lite lätt att säga Margaret Atwood och Margaret Drabble och försöker komma ihåg huvudpersoner som heter något Margareta-aktigt..

Den första jag kommer att tänka på är Meg i "En nypa salt". Hon heter egentligen Nutmeg (Muskotnöt). En väldigt rar feel-good som jag tyckte mycket om!

Sedan väljer jag Greta i "Låt vargarna komma", en fin historia om syskonkärlek och rivalitet - men också om den förödande AIDS-epidemin som på 80-talet beskrevs som en modern digerdöd.

Foto: Brad Verter. Förstautgåva från 1967. Bild hämtad från Wikipedia.

Slutligen får jag krypa in under ett stenblock och skämmas, för jag tipsar om en klassiker som jag har i bokhyllan och som jag förstås borde ha läst men... Nämligen Margarita som rimligen borde figurera i Mästaren och Margarita. (Frågan är om tematrio-reglerna tillåter tips från bloggare som inte vet vad de pratar om?!)

Den inte särskilt behagliga uppgiften att rädda Akademien...

Om man orkar - och om man är alldeles väldigt intresserad av Akademien - kan man läsa en dansk litteraturmänniskas passionerade försvar av Horace Engdahl i Expressen idag.

Själv höll jag på att storkna efter några få stycken. Orkade faktiskt inte ta mig igenom hela texten eftersom det är mig helt egalt hur den här kvinnan lärde känna Horace och precis hur fantastisk hon anser att han är.

I princip sympatiserar jag med att man inte helt oreflekterat ska ta sida i något man inte själv är direkt inblandad i; vi vet inte allt om hur de här hemliga akademiledamöterna har betett sig mot varann och mot utomstående.

Men jag känner mig inte skyldig till att ha idoliserat Sara Danius eller smutskastat Horace Engdahl; jag tycker bara att det är förbannat unket att man kan försvara Katarina Frostensson och hennes make efter att de tjänat pengar på sin kulturscen, efter att de (vad det tycks) har läckt ut litteraturpristagare vid ett flertal tillfällen trots att det ska omgärdas av så löjligt stor sekretess och - främst: att man inte satt stopp för övergrepp som tycks ha pågått mot kvinnor i några decennier i Akademiens omedelbara närhet.

Då spelar det ingen roll om Horace är en skicklig författare och genomtrevlig att umgås med; han och resten av gänget får finna sig i att kritiseras för vad de gjort och vad de underlåtit att göra.

Här är länken till Expressen. Så här inleds försvarstalet:

"Därför tycks det vara dags att ge en motbild till den smutskastningskampanj som har förföljt Engdahl sedan han åtog sig den inte särskilt behagliga uppgiften att hålla fast vid principerna och inte låta mediestormen diktera Svenska Akademiens beslut kring den nuvarande krisen.

Med andra ord: åtog sig att gå i bräschen för att lyfta fram demokratiska rättsprinciper när det gällde domen över en annan akademiledamot: Katarina Frostenson."