Liv till varje pris

Bokens titel: Liv till varje pris
Författare: Kristina Sandberg
Förlag: Norstedts, 2014
Antal sidor: 554

Det var ett bra tag sedan jag läste ut "Liv till varje pris", men jag har inte kommit mig för att skriva en recension förrän nu. På något vis tog det bara tvärstopp, när det var så hysteriskt mycket skriverier inför och efter Augustprisutdelningen. Om alla andra skriver om exakt samma sak - vad ska då jag tillföra?

En annan anledning - kanske större - var att jag känner så starkt för den här bokserien och då blir det svårt att hitta rätt ord.

För några år sedan läste jag "Att föda ett barn" och tyckte den var helt fantastisk (även om jag först höll på att bli tokig på att meningarna var så långa och att man initialt var tvungen att vänja sig vid om huvudpersonen Maj tänkte tankar tyst eller yttrade dem högt). Jag berättade för vänner och bekanta om boken, men ingen hade hört talas om den. Inte ens mina kultursidesläsande bokklubbsvänner visste vad jag pratade om för bok. Jag har senare hört Kristina Sandberg säga att det faktiskt inte var så många dagstidningar som recenserade den första boken - det var istället bloggarna som skrev omdömen och pratade varmt om denna den första boken i trilogin.

Länk till recensionen av den då rätt okända "Att föda ett barn": HÄR!

Jag tänkte en hel del på "Att föda ett barn" och hoppades att uppföljaren skulle komma i pocket rätt kvickt. Det är inte ofta jag känner så, faktiskt. Att en bok stannar kvar sådär och att man ser fram emot en fortsättning.

Så kom "Sörja för de sina", som jag hade sett fram emot. Den skiljer sig en del från den första boken, såtillvida att det är betydligt enklare att hänga med i vem som tänker och säger vad. Och handlingen, den blev som ett knytnävsslag i magen på mig. Plötsligt stod min farmor M där framför mig, hon som är jämngammal med Maj, och som är så ruskigt lik henne på alla vis.

Länk till recensionen av "Sörja för de sina": HÄR!

Den boken grep mig verkligen djupt. Jag var nog inte den enda som kände igen min farmor - jag har förstått att väldigt många känner igen sina mor- och farmödrar, svärmödrar, en moster, någons gamla mamma. Många tycks också känna igen sig själva i Maj, även om tiden och miljön är en helt annan.

Jag kunde ändå inte släppa att det var just min farmor M som Kristina Sandberg skrivit om, för min farmor har också den där nervigheten, lätta ångesten över saker som inte borde spela någon roll, det dåliga självförtroendet över att ha gått så få år i folkskolan, den där kluvenheten till maken och barnet, det där nynnandet ute i 50-talsköket medan hon trollade fram makalösa kakor och goda maträtter som hon jämt bad om ursäkt för och nedvärderade.

Farmor som var oklanderligt klädd i rejäla trosor och bysthållare, nylonstrumpbyxor och klackskor, kjol och jumperset, det ljusa håret i mjuka papiljottlockar, platta bismarcklänkar av guld runt handleden, en Palmroth-rottingväska i handen, poplinkappa och handskar. Bara för att gå ner till torget och handla någon ingrediens till kvällens middag och kanske en tidning!

Farmor som sällan opponerade sig högt eller tog plats men kunde vara nog så tjurig, hon som alltid tyckte det var jobbigt med min mamma som minsann var högutbildad och lämnade oss ungar på dagis och knappt kunde laga någon husmanskost. För Maj liksom för min farmor blev hemmet det allra viktigaste, något hon ville vara stolt över, sättet på vilket man visade att man dög.

Jag har förstått att vi är många som kände den här generationen kvinnor - de som knappt finns längre! - och har sett deras strävan men inte förrän nu läst något som visar historien sedd ur deras egna ögon. Ändå kändes det märkligt att höra Sandberg säga i teves "Babel" att hon fått kommentarer som den jag skrev på min blogg: att vi måste vara systrar eller kusiner för det är ju MIN farmor hon skriver om.

Den tredje och avslutande delen i serien, "Liv till varje pris", är lika bra som de tidigare böckerna och känns helt logisk på alla vis. Jag "visste" ju hur Maj skulle reagera på de unga mödrarna som ägnar sig mer åt självförverkligande, familjeförsörjning och jämlikhet. Glad att det faktiskt också blev så i boken, annars hade jag tyckt att Maj tappat en del av sin trovärdighet. Även Maj och Tomas förändras en del, även om det inte är något revolutionerande, och det är skönt att se. Det smyger sig in en sorts acceptans ändå och ett slut som känns varmare än jag vågat hoppas på.

Jag var inbjuden till Norstedts på en träff i höstas tillsammans med många andra bokbloggare och förstås författaren och förläggaren. Någon vecka innan fick vi "Liv till varje pris" i inbunden utgåva - jag skulle visserligen ha köpt boken ändå, men antagligen väntat till pocketupplagan, så jag blev väldigt glad över presenten. På träffen hade jag bara hunnit en bit in i boken, vilket tycktes gälla de allra flesta, så jag visste inte allt som Maj skulle få vara med om.

Någon av deltagarna drog upp en sekvens där Maj fyller 90 år och Kristina Sandberg berättade vidare om just den delen. Jag trodde knappt mina öron! Det var som ett utdrag ur min egen farmors historia, kusligt likt. Jag satt med tårar i ögonen och tänkte att det var tur att rummet var så svagt belyst så inte de andra såg mig sitta där och gråta av överraskning. Jag blev så tagen av det, att jag skrev ett långt brev till författaren när jag kom hem. Det kändes viktigt att få berätta hur glad och rörd jag är över att någon har skrivit min farmors historia och uppmärksammat en hel generation av kvinnor som de flesta av hos har känt och haft i vår närhet.

Mitt foto: Jag har en svaghet för gamla plåtaskar, burkar, förpackningar. Här är det mormors gamla vanillinsocker och bakpulver som får illustrera Majs eviga bakande.

Betyg: En underbar bok och en fin avslutning på trilogin om Maj.

Rekommenderas till: dem som gillar att läsa om kvinnohistoria och relationer. Egentligen till många fler!

Snackis: Jag tror man kan sitta en hel bokklubbskväll och avhandla Maj.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.

Tack till Norstedts för recensions-exet!