Sirener

Bokens titel: Sirener
Författare: Gabriella Ahlström
Förlag: Norstedts, 2014
Antal sidor: 308

En bokrecension ska förvisso inte handla om författaren, utan om den lästa boken, men jag blir nyfiken på vem Gabriella Ahlström är och nosar reda på henne på nätet; hon har en egen hemsida som är förvånansvärt inaktuell (boken "Sirener" finns överhuvudtaget inte med och det verkar som att ingen har uppdaterat på ett år eller två...) men där jag kan läsa mig till vad hon har jobbat med. Många tunga, prestigefyllda uppdrag! Inte bara som journalist och författare, utan även som talare, moderator och.... bokrecensent. Gulp.

Hela tiden medan jag läser boken tänker jag "meta, meta, meta". Jag vet inte varför jag hakar upp mig så - till råga på allt på ett uttryck som jag kanske inte till fullo behärskar. Lite pinsamt, faktiskt. Men jag minns att på mitt (vårt!) bröllop var det en släkting som höll ett meta-tal, det vill säga ett tal om talet han skulle hålla till brudparet. Det där har jag senare varit med om även vid andra bröllop; att man beskriver sig själv och sina våndor inför att skriva ett högstämt tal till brudparets ära - och till slut handlar ingenting om brudparet utan allt fokuseras på talets tillkomst.

I centrum för handlingen står Henrik, en duktig forskare som dock aldrig tycks bli klar med sin avhandling om författaren Richard Yates. Hans hustru Lotte är en extremt ambitiös läkare, som gärna skulle jobba dygnet runt om det inte vore för att hon hamnat i en depression efter att paret förlorat sitt förstfödda barn sent i graviditeten.

Henrik kommer från en utåt sett välmående medelklassfamilj där pappan är präst, mamman går hemma och skrotar med ett obestämbart projekt som det aldrig blir något av. Lillasyster Klara är en kvinna i 35-årsåldern, mager och nervös, med dåligt självförtroende. Hon är undersköterska och diakonissa, men har en gudssyn som skiljer sig från faderns. Hon kommer ut som homosexuell, till pappans fasa, och hennes flickvän är en påfrestande bekantskap som inte beter sig särskilt konventionellt. Bokens stora behållning är att läsa om den här dysfunktionella kärnfamiljen med mamma, pappa, pojke, flicka och alla deras inbördes stridigheter, lojaliteter och undantryckta känslor. I synnerhet pappan, den dömande prästen tillika framgångsrike författaren Gunnar Bohr, är lysande beskriven! Han skulle platsa i vilket skandinaviskt drama som helst.

Henriks svala relation till Lotte och senare hans passionerade förhållande till den betydligt yngre Vanja är inte alls lika intressanta delar av boken. Ahlströms styrka tycks vara att beskriva familjen. Bokens tema är rakt igenom skuld. Det visar sig att de flesta av personerna i romanen känner skuld för något och att det påverkar deras liv.

Böcker och författande spelar också en stor roll. Henrik har lagt åratal av sitt liv på att läsa Yates och analysera honom; han skriver på sin avhandling men undrar om någon alls kommer att vilja läsa den. Hans syster Klara skriver dikter, mamman läser mängder av böcker, Vanja - som Henrik handleder - har just börjat skriva om en annan amerikansk författare. Viktigast av allt är dock att fadern skriver en bestsellerbok om hur han överlevde en katastrof, där en färja började brinna, och ber Henrik om hjälp med den omfattande redigeringen.

Det är här det där med "meta" kommer in. Jag undrar om författaren skriver om sig själv och hur hon blivit bemött av omgivningen. Alla kan ju skriva! Alla vill väl ge ut en bok! Henrik skickar ut den ena smockan efter den andra och jag kan inte låta bli att undra om det är ett sätt för att Ahlström att försvara sig mot smockor hon själv tagit emot under den tid hon arbetat med romanen.

"Det var otänkbart att han skulle lämna arbetet och institutionen. Vad skulle han göra istället? Skriva litteraturrecensioner som ingen betalade för och snart inte ens skulle efterfråga? 
Kritiken var på utdöende, det sa alla. Tidningar slogs ihop och det offentliga samtalet var på väg att tystna. Åtminstone var det knappt någon som var beredd att investera den tid och de pengar som krävdes för att få fram kvalificerade åsikter. Bloggarna och krönikörerna hade tagit över och den enda lilla anständiga rest som fanns kvar utgjordes av institutioner som den där han befann sig."

Ja, jag är ju en av de okvalificerade och icke-avlönade recensenterna som har en bokblogg men jag hoppas ändå att mina tyckanden kan bidra på något vis.

Hade jag fått göra om något i boken så hade jag
1) strukit rätt hårt i det interna snacket mellan Vanja och Henrik om författaren Carson McCullers för de passagerna är bra sega...
2) helt tagit bort stycket om när Henrik besöker något slags massageterapeut som visar sig vara en flummig helare. Det är visserligen roligt beskrivet men tillför absolut ingenting, känns total malplacé och jag undrade länge vad det syftade till: skulle Lotte bli ihop med helbrägdagöraren? Skulle Henrik bli vän med honom senare i boken? Skulle hans pappa konvertera till något New Age-flum?
3) bett författaren att skriva lite mer om Henriks och Klaras mamma, henne blev jag nyfiken på!

Betyg: Välskrivet, engagerande, inkännande.

Rekommenderas till: alla som gillar relationsromaner och i synnerhet om man vill avhandla begreppet skuld.

Snackis: En alldeles utmärkt snackis.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.

Tack till Norstedts för recensions-exet!