Mitt dåliga samvete

Bokens titel: Mitt dåliga samvete
Författare: Stina Hjelm
Förlag: Kolik förlag, 2014
Antal sidor: (inte paginerad och jag orkar inte räkna)

Otroligt modigt att ge ut något så självutlämnande - när det dessutom till övervägande delen handlar om att författaren (och seriens huvudperson) ligger med främmande killar var och varannan helg för att komma över att hennes pojkvän dumpat henne, super på tok för mycket och gör en massa pinsamheter under tiden och röker hasch trots att hon själv anlitats för ett anti-drog-projekt. Inte direkt såna sidor man brukar vilja visa upp!

Boken är snyggt formgiven av Josefin Svenske och framför allt otroligt fint tecknad av Stina Hjelm, på papper och Post-it-lappar, myndighetskuvert och randiga block, dyra Moleskin-anteckningsböcker och vad som finns till hands. Den kan sägas vara utdrag ur en ung kvinnas dagbok under ett turbulent år i hennes liv. Hon har just fått veta att hennes mamma är svårt sjuk - och hennes pojkvän, hennes Stora Kärlek, har gjort slut. Hon är nerstämd och sorgsen, kanske rent av deprimerad, och gör vad som krävs för att dämpa ångesten (promenader i obefintligt novembersolsken, sex med främmande män, självmedicinering med hjälps av sprit och tabletter samt terapisamtal med tålmodigt lyssnande vänner).

Dagboken får ta emot alla möjliga förtroenden som nog inte var menade för omvärlden. I slutet får man se en av hennes bästa vänner säga just det, "Jag vet inte om jag VILL att du visar det här för alla!".

Något dåligt samvete tycker jag verkligen inte att Stina Hjelm borde ha! Vet inte vad titeln syftar på, men hon tycks ju inte ha glömt eller försummat någon mer än möjligen sig själv och hon verkar inte ha varit elak mot någon heller.

Jag själv är nog så långt man kan komma från den här huvudpersonen - som jag uppfattar faktiskt ÄR Stina Hjelm, på riktigt - för jag kan knappt komma på en enda sak vi delar.

Hon bor i lägenhet i Malmö, hon dricker mer på ett sommarlov än jag gör på ett år, hon röker cannabis och springer på klubbar och sover över hos kompisar och har tuffa dreadlocks och kan massor om musik och ligger med någon enstaka tjej och mängder av killar och jobbar som serietecknare och verkar bo äckligt stökigt och har massor av sköna kompisar som hon kan stövla in till när som helst på dygnet. Dessutom tycks hon pendla mellan ångest och eufori.

Jag känner inte igen mig ett enda dugg. Jag är som ett ufo. En präktig tant i jämförelse, en tönt, någon som gått miste om allt det där man förväntas göra när man äntligen blivit myndig men ändå inte är fullständigt stelnad vuxen.

Men det hindrar inte att jag sitter på pendeltåget och fnissar högt åt hennes underbara serier, beundrar hennes osannolika liv som skiljer sig så totalt från mitt, gläds åt att se äkta "girl power" och feminism. Eller att jag tar med mig boken in i badrummet där min man senare tar ett foto av mig med sin mobil (han tyckte väl att hans läshungriga fru gått över alla gränser som satt och borstade tänderna på badrumspallen och läste en seriebok och frustade så att det sprutade vitt tandkrämsskum i luften).

Mitt foto: Några (oanvända) tamponger vid sidan av den uppslagna boken, som en hint till den läbbiga strippen med näsblod och mensblod...

Betyg: Fin och underhållande!

Rekommenderas till: kanske lite yngre människor, som har ännu mer att känna igen sig i - eller alla som gillar smarta serier. En fantastisk present till en 25-åring!

Snackis: Kanske, men eftersom det är en dagbok så blir det inte så mycket att analysera och ha åsikter kring; så här är huvudpersonens liv och det är väl bara att förhålla sig till det.

Länk till boken på Adlibris: HÄFTAT ALBUM

P.S. Nu när jag har skrivit klart recensionen, hittade jag att författaren har en egen blogg. Gå in och kolla där!

Recensions-ex: Jag uppfattade det som att jag fick detta recensions-ex av Norstedts, men tydligen är det Kolik förlag jag ska tacka! Eller så är de egentligen samma? Kolik är tydligen ett hyfsat nytt förlag och deras paroll är passande nog "intelligent underhållning", läser jag på nätet.