Blåbärsmaskinen

Bokens titel: Blåbärsmaskinen
Författare: Nils Claesson
Förlag: Ruin, 2009
Antal sidor: 180

Jag äger tre böcker av Slas, men jag tror han skrev åttioåtta. Enormt produktiv! Och mängder av kåserier och tidningsartiklar utöver det. Förutom att han målade och tecknade, förstås. Slas - Stig Claesson - var jämngammal med min mormor och morfar. De bodde på Södermalm i Stockholm, precis som han gjorde. De tre böckerna jag har, är sådana som mormor gett mig. Kanske för att jag skulle få en smak av ett liv på Söder som hon trodde att jag annars inte skulle känna till.

Jag funderar på vem Slas är för mig. Jag har aldrig sett några foton av honom, han är en anonym figur. Men jag minns livligt hans teckningar, underbara skisser av stadsmiljöer framför allt. Och så har jag ett luddigt minne från min barndom av ett barnprogram på teve där en mansröst talade till teckningar (fula, grova teckningar!) och att min mamma sa att "Det där är Slas!".

I min bokhylla står alltså "Män i min ålder", "En mörts drömmar" och "Svart asfalt, grönt gräs". Jag har inga minnen av dem alls. Det är helt blankt när jag tänker på dem. Jag skulle inte för mitt liv kunna berätta vad de handlar om.

När jag såg att Slas äldste son skulle ge ut en bok om sin pappa, blev jag genast nyfiken. Har väntat på en pocket, men nu kom den fina inbundna boken på rean istället. Tänkte att jag borde läsa om mina tre Slas-böcker innan jag högg in på "Blåbärsmaskinen", men det blev inte av. Och nu lär det aldrig hända, kan jag säga. Böckerna åker tillbaka in i bokhyllan och lär samla damm för resten av mitt liv. Nu har jag tappat lusten att läsa Slas romaner.

"Blåbärsmaskinen" är inte alls en uppväxtskildring och det blev jag mycket besviken över. På baksidan står "Det är också berättelsen om en uppväxt i Stockholm på 1960- och 70-talet, om kulturkrockar och ett Sverige i förvandling". Jag vet inte om förlaget möjligen har läst en tio gånger tjockare bok som sedan strukits ner, men jag känner att den baksidestexten är påhittad. Vilket Sverige i förvandling?! Kulturkrockar mellan mammans kanadensiska arv och pappans svenska, det får vi prov på. Men de tre barnen som växte upp i denna skruvade familj - får vi egentligen veta något alls om deras uppväxt? Ytterst lite. Man lär inte känna Nils och hans syskon. Och definitivt inte ett Sverige i förvandling, vad har de fått det ifrån...?

Däremot är det en oerhört välskriven berättelse om Slas. Jag tycker boken är fantastisk, faktiskt, men inte i bemärkelsen jag-och-min-pappa, för det handlar nästan uteslutande om pappan, inte sonen. Med korta meningar och väl valda ord växer Nils bild av pappan fram. Och inte är det en sympatisk bild, kan jag säga. Nog för att Slas var begåvad på många vis och verkar ha varit generös, sprudlande och impulsiv - men vilken egocentrisk människa!

Jag tror att Nils Claesson försöker skriva snällt, men att det lyser igenom i precis varenda rad att hans far i själva verket mest brydde sig om sig själv och sina behov. Hustrun fick stå tillbaka, henne var han rent elak mot. Mängder av andra kvinnor fanns i hans liv, en älskarinna tycks ha levt ett parallellt liv med honom under barnens uppväxt. Beundrare och vänner tillbringade kvällarna på Söders pubar och krogar med honom, medan familjen satt hemma och väntade med kall middagsmat.

Slas var alkoholist, knaprade piller, sålde sina alster och levde upp pengarna. Han verkar inte ha brytt sig om sina barn överhuvudtaget och bilden jag får av honom är en enormt självupptagen människa.

Betyg: Mycket välskriven om att växa upp med en alkisfarsa som hela Sverige beundrar.

Rekommenderas till: svårt att säga, men man bör väl ha ett intresse för svenska 1900-talsförfattare och dito konstnärer.

Snackis: kan vara en bra bok att diskutera kring.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och POCKET.