Skuggorna

Bokens titel: Skuggorna
Författare: Katarina Wennstam
Förlag: Bonnier Pocket, 2015
Antal sidor: 393

Efter min långa redogörelse för hur mycket jag tycker om Wennstams serie med Shirin Sundin, Charlotta Lugn, Maria Allende och Madeleine Edwards som på olika sätt involveras i viktiga, samhälleliga frågor - ofta gällande mäns våld mot kvinnor - så konstaterade jag att jag får väl invänta att den senaste boken kommer ut på pocket. Och så damp ett recensions-ex ner i brevlådan, mycket påpassligt och mycket uppskattat!

Den här boken handlar i huvudsak om fyra ytterst kompetenta yrkeskvinnor som bestämmer sig för att ge igen på hustrumisshandlare genom att utsätta dem för exakt samma våld som de själva utsatt sina kvinnor för. Varken mer eller mindre. Man iscensätter misshandeln så att den till punkt och pricka följer rättegångsprotokollen. Männen är - i de flesta fall - redan dömda och har avtjänat sina straff. Ska de verkligen straffas en gång till?

Boken är ytterst intressant eftersom den ställer många viktiga frågor. Vilket straffsystem är bäst: det där man låser in förövare på tidsbestämda straff eller det där "öga för öga, tand för tand" gäller? Hur viktigt är det för offren att få denna upprättelse? Och vad gör det med männen som kollektiv, när de inser att de kan bli utsatta för nästa hämndattack? Plötsligt går många män omkring i Sverige och oroar sig för gamla slagsmål och våldtäkter som de hade hoppats var glömda.

Det är mycket bra, tankeväckande, hyfsat spännande (även om jag ganska snart listar ut vilka de fyra kvinnorna är) och en viktig bok om offer och gärningsmän.

Jag har väl samma invändningar som jag haft i de tidigare böckerna: Shirin Sundin, denna übersmarta, klipska, vackra åklagare och försvarsadvokat som har persiskt ursprung slipper inte undan en halv sekund från just sin invandrarbakgrund. Det förekommer sällan kapitel där fokus ligger på henne själv - utom då hon resonerar med gamla älskare, arbetskamrater eller sin ex-man - utan mycket handlar om vad som förväntas av henne i egenskap av vuxen dotter - en persisk vuxen dotter! - eller syster. Jag blir lite trött på det, rakt igenom hela serien.

Charlotta Lugn är en lesbisk polis. Hon har en fru. Detta får vi veta ungefär varenda gång Charlotta kliver in i handlingen. Till slut tröttnar jag på det också.

Tänker lesbiska kvinnor bara på sex och vackra kvinnokroppar? Charlotta verkar göra det. Hon har en trasslig relation till sin mamma - och i denna bok är mamman (äntligen) död, så då blir det problematiskt - och till sin fru. Visserligen har frun ett namn, men hon benämns oftare frun än Agneta. Jag jämförde med övriga huvudrollsinnehavare och deras män och fruar får oftare heta sitt namn. Nu är jag kanske lite överkänslig i detta, eftersom jag tycker uttrycket "min fru" är så possessivt och jag avskyr när min man (ja, han har ett namn - men inte på denna blogg!) säger så om mig. När det gäller Charlotta och Agneta så antar jag att författaren vill trumma in i läsarna att homosexuella också kan gifta sig.

Charlotta är för övrigt inte vidare värst trevlig, men det är bara bra. Jag gillar när författare vågar låta kvinnor vara burdusa, känslokalla, väldigt upptagna med sex, snäsiga och allmänt rätt odrägliga.

En positiv sak är att samtliga kvinnor som figurerar i boken är duktiga på sina yrken, smarta och så långt från våp man kan komma. Det är också en signifikant skillnad mot många, många andra romaner: att alla kvinnorna gärna har sex och att de själva väljer när, med vem, hur och allt annat runt omkring. De har tagit makten över sin egen sexualitet och det känns så ovanligt att läsa något annat än 1) gulligullromantiska älskog eller 2) hårdhänt tilltvingade samlag att deras njutningsfyllda vardagssex framstår som något nästan unikt. Det säger ju lite om hur kvinnors sexliv skildras i böcker...

Som jag skrivit tidigare, så är det här mer av "Uppdrag: Granskning" mixat med lite kriminalroman och det är mycket, mycket bra. En journalistisk roman, på något märkligt vis. Alla Wennstams böcker får mig att fundera igenom vad jag egentligen anser om makt, våld och olika relationer. För övrigt tycker jag att boken har en hel del beröringspunkter med Torbjörn Flygts "Verkan" som också handlar om detta att ta lagen i egna händer.

Betyg: Fantastiskt att hon lyckas skriva lika engagerande och spännande igen!

Rekommenderas till: alla som läst och gillat Wennstams tidigare böcker. Såklart går denna att läsa helt fristående, men den vinner helt klart på att man känner till huvudpersonerna sedan tidigare.

Snackis: En bra snackis!

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

Tack till Bonnier Pocket för recensions-exet. Vilken perfekt tajming! Här är inlägget om Smuts och de andra böckerna.